Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skogsordning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKO
SKOGSORDNING, F. 2. Förordning, rörande
vården af kronans skogar och hushållningen
dermed.
SKOGSPARK, m. S. Inhägnad skogsmark af
mindre vidd.
SKOGSPLANTERING, f. 2. Träds
plantering på en större rymd, för att deraf erhålla skog.
SKOGSPIPA, f. 4. Pipa, hvarmed i skog
signaler gifvas.
SKOGSPRODUKT, –dückt, m. 3. Ss.
Produkt (se d. o.), hämtad af skogen.
SKOGSRANKA, f.* 4. örten Clematis
inte-grifolia, med stora blå, i violett skiftande
blommor.
SKOGSROP, n. 8. (fam.) Ganska högt rop,
liksom då man ropar i skogen, för alt böras långt
bort. Gifva till ell 8.
SKOGSRÅ, n. 4. Rå, som förmenas
uppehålla sig i skogsmark, och beskrifves såsom en
skön jungfru, men baktill urhålkad som ett
bak-tråg och med svans.
SKOGSRÅTTA, f. 4. Ett slags råtta, 4 tum
lång, på ryggen rödbrun, ljusgrå under buken.
Mus silvaticus.
SKOGSRÄF, m. 2. pl. — räfvar. Den
vanliga arten af Räfslägtet.
SKOGSRÖFVARE, m. 8. Röfvare, som ofredar
en skog.
SKOGSSKÖTSEL, m. sing. Se
Skogshushållning.
SKOGSSNIGEL. m. 2. pl. — sniglar. En
ätbar snigel, som vistas i skog, S tum iäng, svart,
rödgul, brungul eller skäckig. Limax silvaticus.
SKOGSSPARF, m. 2. pl. — sparfvar. Se
Pilfink.
SKOGSTAMD, a. 2. (jäg.) Van vid jagt.
SKOGSTJUF, m. 2. pl. — ljufvar. Én, som
gör åverkan å skog.
SKOGSTJUFNAD, m. 3. Se Skogsåverkan.
SKOGSTROLL, n. 8. 4) Se Skogsrå. — 2)
Fjärilslägtet Sphinx.
SKOGSTÄGT, f. 3. Se Skogsfång.
SKOGSUDDE, m. 2. pl. — uddar.
Skog-beväxt udde.
SKOGSUF, m. 2. pl. — ufvar. Fågel af
Uggleslägtet, 43 till 14 tum lång, mörkbrun,
inunder rostgul, strupen hvit, näbben svart. Strix
Bracbyotos.
SKOGSULL, f. sing. Det ur tall- och
granrisets nålar erhållna trådämne.
SKOGSVÄSENDET, n. sing. def. Alll hvad
som tillhör och har afseende på
skogshushållningen.
SKOGSVÄXT, c. 3. 4) Växt, som helst
trif-ves i skogar. — 2) (i sing.) Skogens tillväxt.
SKOGSÅVERKAN, f. sing. indef. Olofligt
bortförande af ved, timmer, gärdsel o. s. v. från
annars skog.
SKOGSÅVERKARE, m. 8. En, som föröfvar
åverkan å annars skog.
SKOGSÄNG, f. 2. Äng, belägen i en skog.
SKOGSÄPLE, n. 4. Frukt af Skogsapel.
SKOGSÖDA, f. 4. ell. SKOGSÖDNING, f. 2.
(fam.) Förbrukning af skog till onyttiga ändamål.
SKOGSÖDARE, m. 8. (fam.) En, som öder
mycken skog.
SKOGSÖDLA, f. 4. En art af ödlorna, som
uppehåller sig i skog, 6 tum lång, stjerten och
öfra kroppsdelarna bruna. Lacerta vivipara.
SKOGSÖRE, n. sing. (kameral.) Den skatt,
som bergverken betala för rättigheten att bruka
de så kallade rekognilions-skogarna.
II.
SKO 369
SKOGVAKTARE, m. 8. Person, som har
tillsyn öfver allmän eller enskilt skog och vaktar
den för åverkan.
SKOGVICKER, m. sing. En art Vicker. Vicia
sylvatica.
SKOHORN, n. 8. Krökt, tunn hornskifva,
medelst hvilken trånga skor vid hälen pådragas
på foten.
SKOJ, n. sing. Se Skojeri.
SKOJA, v. n. 4. (pop. o. fam.; af Skog) 4)
(egentl.) S. ell. s. omkring, stryka omkring som
lösdrifvare. — 2) Öfva otillåtna konstgrepp, isynn.
vid häslbandel; öfva bedrägeri i handel och
vandel. — Skojande, n. 4.
SKOJARE, m. 8. (pop. o. fam.) 4) (egentl.)
Landstrykare. Jfr. Hästskojare. — 2)
Bedragare. — Ss. Skojaraklig, -akti g t, -följe,
-pack.
SKOJERI, n. 3. (pop. o. fam.) Bedrägliga
konster vid häslhandel, och i allmänhet svek och
bedrägeri uti handel och vandel.
SKOJERN, n. 8. Jcrn, hvarmed klacken på
en sko inunder är beslagen.
SKOJTA, v. n. 4. (pop., af Skoja) Löpa
omkring hit och dit, i hvarjehanda ärender.
SKOLA, v. a. 4. (pop.) S. under, gifva
underlag af sten.
SKOLA, v. n. auxil. 4. Pres. indik. sing.
Skall; pl. Skola. Impf. Skulle. Sup. Skolat.
4) Brukas i presens att beteckna andra verbers
futurum. Jag skall göra del, så fort jag
hinner. Han tror sig s. kunna undkomma. Del
skall ni snarl få se. Hvari skall du taga
vägen? Jag skall gå på spektaklet. — 2)
Brukas i impcrfekt atl beteckna andra verbers
im-perfekt eller plusqvamperfekt i konjunktiv. Han
sade, all han skulle komma igen. Om han
skulle få vela del. Jag skulle göra del, om
jag kunde. Jag ville, all han skulle stanna.
Om han skulle dö. Jag skulle ha kommit, om
jag kunnat. Man skulle ha sagt, all fienden
var kommen i staden, man hade lätt kunnat
tro, att... — 3) Uttrycker pligt, skyldighet,
befallning, nödvändighet, i betydelsen af: Böra,
måste. Du skall hedra fader och moder. Du
skall icke tänka på del framfarna. Jag skall
säga dig, all del går inte an. Ni skulle ha
svaral, all... Man skulle slraffa honom. Efier
del skall så vara. Likasom del skulle så
vara. Hvad skulle jag göra ? — 4) Betecknar
någonting obestämdt, ovisshet, tvifvel, i samma
mening som: Må, lära. Hvad skall del betyda?
Hvad skall man säga derom? Hvad skall
man sluta af alll della? Han skall vara rik.
Skulle del vara möjligt? — 8) Ämna, ärna.
Jag skulle jusl gå ul i det samma. — Anm.
Ordet brukas i dagligt tal ofta ensamt, med
uteslutande af vissa verber, såsom: Göra, resa, gå,
begifva sig, t. ex.: Skall jag (göra) det? Han
skall (göra det), antingen han vill eller inle.
Hvart skall ni hän (taga vägen)? Jag skall
(begifva mig) hem, lill staden, på landet. Hvad
skall ni der (att göra)? Hvad skall jag (göra)
dermed? Jag skulle (begifva mig, gå, tränga)
fram. Hvad skulle han (göra) der?
SKOLA, f. 4. (lat. Schola) 4) Offentlig
undervisningsanstalt, så högre som lägre. — Bildar
en mängd sammansättningar, såsom: Högskola,
Småbarnsskola, Katedral-, Trivial-, Lärdoms-,
Rid-, Dans-, Simskola, m. fl. — 2) (i
inskränktare mening) Lägre undervisningsanstalt, der
grunderna af de humanistiska studierna bibringai.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
