Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skuldbelasta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580 SKU
samhetens 8. Stå, stanna i s. hos någon för
en sak, stå, stanna i förbindelse derför. Jfr.
bem. 1. (Stå i s.). — Har sammansättningen
Tacksamhetsskuld. — 3) Fel, förskyllan, vållande,
orsak. Det är hans s., alt saken misslyckats,
icke min. Vara s. lill, vållande till, t. ex.: Du
är s-en lill hans olycka, atl han blifvit
ruinerad. Ge en s-en för något, skylla en derför.
Bära s-en för, skyllas för. Skjula s-en på
någon, ifrån sig, se Skjula. Taga s-en på
sig, åtaga sig ansvaret för något. — 4) Synd,
Öfverträdclse. Förlåt oss våra s-er. — Har
sammansättningen Syndaskuld. — För skuld,
prep. Se Skull.
SKULDBELASTA, v. a. 4. Belasta med skuld.
Kan sägas både i bem. 1 o. 4 af ordet Skuld.
Brukas mest i part. pass. Vara s-d. S-dl
samvete.
SKULDBOK, f. 3. pl. — böcker. Bok, hvari
skulder äro antecknade.
SKULDEBREF, n. 5. Se Skuldsedel.
SKULDENÄR, skulldenä’r, m. 3. (t. Schuldner)
Se Gäldendr.
SKULDERREN, n. 5. eller
SKULDERBLAD, n. 5. (anat.) Benämning på
de tvenne trekantiga, flata ben, som baktill och
ofvantill såsom sköldar betäcka bröstet.
SKULDERPUNKT, m. 3. (befästn. k.)
Punkten, der flank och fas sammanträffa.
SKULDERVINKEL, m. 2. pl. — vinklar.
(befästn. k.) Vinkel emellan flank och fas.
SKULDERVÄRN, n. 5. (befästn. k.) 4) Hvarje
vall, ämnad blott till betäckning. — 2) Ett dylikt
värn för rytteri.
SKULDFORDRAN, f. sing. indef. eller
SKULDFORDRING, f. 2. Se Fordran, bem. 2.
SKULDFRI, a. 2. neutr. — fritt. 4) Fri från
skuld, utan skuld. — 2) Utan vållande; fri för
tillräknande, ansvar. Göra, förklara någon s.
— 3) Ulan synd, oskyldig. Elt s-ll samvete. —
Syn. Skuldlös. — Skuld frihet, f. 3.
SKULDFÖRSKRIFNING. f. 2. Se Skuldsedel.
SKULDLÖS, a. 2. Se Skuldfri, bem. 3. —
Skuldlös hel, f. 3.
SKULDOFFER, n. 5. Se Försoningsoffer.
SKULDPOST, m. 3. Särskilt post i en
skuld-räkning.
SKULDRA, f. 4. (t. Schuller) Den högsta
delen af menniskans öfre extrcmileler, beslående
af nyckelbenet och skulderbladet. — Syn. Axel.
SKULDREGISTER,–ji’sst’r, n. 5.
Förteckning på skulder. Brukas äfv. i samma mening
som Syndaregister.
SKULDRÄKNING, f. 2. Räkning, upptagande
de särskilta summor, som man af en annan har
att fordra.
SKULDSEDEL, m. 2. pl. — sedlar.
Skriftlig försäkran, hvarmedelst någon utfäster sig att
till annan person inom viss lid betala en
upp-gifven summa. — Syn. Skuldebref,
Skuldförskrif-ning, Förskrifning, Revers, Skuldförbindelse,
Obligation.
SKULDSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sätta)
Sätta i skuld. — S. sig, v. r. Sätta sig i skuld.
— Skuldsättning, f. 2.
SKULL. För s., preposilion, som antyder
orsak och konstrueras mcd genitiv eller
förbin-des med pron. poss. Förfölja en för
religio-nèns s. Jag kunde ej komma för regnets s.
För hans ungdoms s. För vår vänskaps s.
För min, din, hans, hennes, deras, vår, eder s.
Jag gör del för din s. blott. För den s., se
SKÜ
Fördenskull. För Guds s., se Gud. —
Stundom fordrar välljudet att geniliva
kännebokstaf-ven bortfaller, t. ex.: För hans egen fördel s.
Bruket är likväl i delta hänseende olika.
Anm. Heler egentl. För skuld (af Skuld, orsak),
hvilket skrifsält äfven af en och annan nyttjas,
ocb af Ihre följes. Vanligaste skrifsällel år
dock numera För skull, hvilket äfven redan af
Spegel Cnnes antaget.
SKULLE, m. 2. pl. skullar. Vind på
ladugårdshus, stall o. s. v., der foder för boskap
förvaras. — Har sammansättningarna Foderskulle,
Höskulle.
SKULLE, impf. af Skola, v. n.
SKULOR, f. 4. pl. Diskvatten med allehanda
slags afskräden.
SKULPTERA, v. a. 4. (lal. Sculpere) Göra
bildbuggararbcte.
SKULPTUR, skullptür, f. 3. (lal. Sculplura)
4) Bildbuggarkonst, bildhuggeri. — 2)
Bildbug-gararbele.
SKULPTÖR, skullptö’r, m. 3. Bildhuggare.
SKULVATTEN, skülvålfn, n. 5. Se Skulor.
SKUM, a. 2. Något mörk, halfmörk, dunkel.
S-l dagsljus. S. dag. Del börjar redan blifva
s-t, nattens mörker börjar inbryta. S. syn, s-ma
ögon, svag syn. S. blick, malt b.
SKUM, n. sing. 4) Mängd af luflblåsor,
samlade tätt intill och öfver bvarandra, simmande
på ytan af elt flytande ämne. S. på vallen, på
öl, pä choklad. — 2) Lätta orenligheter, som
vid kokning af flera slags flytande ämnen simma
på ylan. — 3) Lätt slagg, som vid metallers
smältning uppstiger på ytan. — Ss. S-lik.
SKUMHET, f. 3. Egenskapen all vara skum.
SKUMKALK, m. 3. En kalkstensart, lös och
lätt alt rifva, mcd perlermorglans.
SKUMMA, v. a. 4. Aflaga skummet ifrån
ylan af ett flytande ämne. S. mjölk. S. grytan,
aftaga skummet på något, som kokar i grytan.
S. af, se Afskumma. — V. n. Se Fradga, v. n.
S. af raseri. — S. sig, v. r. Bilda, sätta skum
på ytan. — Skum mande, n. 4.
SKUMMARE, rn. S. 4) En, som skummar.—
2) Ett slägte af Ringmaskarna. Aphrodite.
SKUMMIG, a. 2. Beläckt med skum. —
Skummighet, f. 3.
SKUMNING, f. 2. Handlingen, dä man skummar.
SKUMPA, v. n. 4. (fam.) Springa eller hoppa
smått och tungt. S. i dans. —
Skumpande, n. 4. o. Skumpning, f. 2.
SKUMPLÖJNING, f. 2. Ett slags plöjning
på lerjord, som skall odlas genom bränning.
SKUMRASK, n. sing. (fam.) I s-el, i
skymningen.
SKUMSKED o. SKUMSLEF, f. 2. pl. —
slef-var. Sked, slef, som begagnas att skumma
med.
SKUMSPADE, m. 2. pl. — spadar. Spade,
som begagnas till skumning.
SKUMÖGD, a. 2. Som har skumma Ögon.
SKUMÖGDHET, f. 3. Skum syn.
SKUNK, skünngk, m. 2. 4) Elt slags
rofdjur, likt en gräfling, med svart svans. Viverra
putorius. — 2) Allmän benämning på
rofdjurs-slägtet Viverra. hvarlill Desmansdjuret, Genott,
Iknevmon och Stinkdjurel höra.
SKUR, m. 2. 4) Stridt, men snart
öfvergå-ende regn eller hagel. Deraf Regnskur,
Hagelskur. — Syn. Dusch, Dask. — 2) (fig.) Se Regn,
2. En s. af pilar. — 3) (fam.) Ta en i s., se
Skrubba upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
