Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skymt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKY
SKÅ
383
SKYMT, m. 2. Plötsligt, men svagt och
hastigt försvinnande sken; plötslig och hastigt
försvinnande anblick. En s. af solen. Se en s. af
någon. Jag såg blott en s. deraf. (Fig.) En
s. af hopp, något litet hopp. — Har
sammansättningen Ljusskymt.
SKYMTA, v. n. 4. 4) Plötsligt synas och
strax åter försvinna; synas då och då,
ögonblickligt. Hvad är det som s-r emellan träden?
S. förbi. S. fråm, se Framskymta. — 2) Synas
skumt, dunkelt, otydligt. I denna mening äfv.
impersonelt. Del s-r för ögonen. — V. a.
Plötsligt och blott ett ögonblick blifva varse.
SKYMUNDAN, skymmünndann, se under
Skymma.
SKYNDA, v. n. 4. 4) Se Hasta, 4. S. atl
göra något. S. lill ett ställe. S. ej så myckel
med arbelet. S. åstad. S. börl, fram, pa, se
Bortskynda,’. &c. — Syn. Se Hasta; äfv. Ila,
Flyga, Rusa, Störta. — 2) Fordra hast,
skyndsamhet. Arbelel s-r. Tiden s-r, det är brådt. —
S. sig, v. r. Se Hasta, 4. S. sig atl göra
något. S. er litet mer. S. sig bort, hem. S.
sig lill ell ställe. S. sig före, efter en. S. sig
fråm, förbi, igénom, in, néd, upp, ut,
undan. S. sig tillbaka, å’ter. — Syn. Se Hasta.
SKYNDSAM, a. 2. 4) Som sker, uträttas,
göres, lemnas, gifves fort. S. hjelp. S-t svar.
— Syn. Fordersam. Se äfv. Haslig. — 2) Som
hastigt uträttar, verkställer, hvad man har för
händer. S. i sina göromål. — Syn. Rask, Qvick,
Flink, Gesvind, Snäll.
SKYNDSAMHET, f. 3. Hastigt verkställande,
utförande. Arbetet fordrar s. Med s. uträtta
något. — Syn. Brådska, Raskhet, Flinkhet, Hast.
SKYNDSAMLIGEN, SKYNDSAMMELIGEN,
eller
SKYNDSAMT, adv. Med skyndsamhet. S.
göra något. — Syn. Se Fort; äfv.
Fordersam-ligen.
SKYNKE, sky’nngkc, n. 4. (ursprungi.: ett
stycke väf eller tyg) Kläde, schal, tygstycke o. s. v.,
af dålig beskaffenhet och vårdslöst lindadt,
sve-padt om kroppen, utan ordning eller behag.
SKYPUMP, m. 2. Se Skydrag.
SKYRA, v. a. 4. (tekn.) Rena, polera.
SKYRÄNNARE, m. 8. (fordom) Ett slags lätt
rytteri.
SKYSKRAPA, f. 1. (skepp.) Råsegel Öfver
bofvenbramseglen.
SKYTT, m. 2. ’(af Skjuta) 4) En, som är
öf-vad alt skjuta med båge eller cldgevär. — Har
sammansättningarna Armborst-, Båge-, Skarpskytt.
— Syn. Jägare. — 2) S-en: a) Ett tecken i
djurkretsen. — b) En stjernbild.
SKYTT, n. sing, (gam.) Artilleri.
SKYTTBANK, m. 2. Se Bankett, 2.
SKYTTEL, se Sköllel.
SKYTTERI, n. 8. (gam.) Jaglväsendet; jagt.
— Syn. Skjutväsende.
SKYTTETYG, n. 5. (ford.) Ett slags
kavalleri-rustning.
SKÅDA, v. a. 4. Sc, betrakta. Brukas
sällan i talspråket. Hvari jag än s-de, inlcl
annat än vallen. Vår gerning nådigt s.! —
Syn. Se Se, 4. — Skådande, n. 4.
SKÅDEBANA, f. 4. Se Skådeplats.
SKÅDEBORD, n. 8. (bibi.) Del bord, hvarpå
skådebröden framsattes.
SKÅDEBRÖD, n. 5. 4) (bibi.) Benämning pä
de tolf brödkakor af fint hvetemjöl, hvilka vid
hvarje sabbat nybakadc framsattes i templet
lik
som till offer åt Jehova. — 2) (fig.) Något läckert,
som man väl får se på, men ej smaka.
SKÅDEMYNT. n. 8. eller
SKÅDEPENNING, m. 2. Mynt, som präglas
till minne af någon märklig händelse eller någon
utmärkt person.
SKÅDEPLATS, m. 3. 4) Särskilt inrättad
plats, der skådespel gifvas. — 2) (fig.) Land, ort,
ställe, der märkliga händelser föregå. Krigets s.
— Syn. (för begge bem.) Scen, Skådebana.
SKÅDERÄTT, m. 3. Vid stora måltider, en
ej ätbar paradrätl, vanligen konditoriarbete, som
sätles till prydnad på bordet.
SKÅDESPEL, n. 5. 4) a) Hvarje
framställning, på skådebanan, af en dramatisk dikt. — b)
(i inskränkt mening) Ett slags dramatisk
framställning, som ligger emellan sorg- och lustspelet,
d. v. s. i sig förenar både skämt och allvar. —
2) Dramatisk dikt af nyssnämde slag. — 3) (fig.)
Anblicken af någonting märkligt. Ett skönl,
förfärligt s. — Syn. Scen, Anblick, Åsyn.
SKÅDESPELARE, m. 8. - LERSKA, f. 4.
Person, som på skådebanan föreställer någon
handlande person i en dramatisk dikt.
SKÅDESPELSKONST, f. 3. Konsten att genom
skådespelares försinligande framställning
åskådliggöra dramatiska dikter.
SKÅDETORN, n. 5. (gam.) Vakttorn. Se äfv.
Observalorium.
SKÅF, SKÅFLA, SKÅFVEL, m. fl., se Skof,
Skofla, Skofvel, &c.
SKÅL, f. 2. 4) Kärl af rund form, större
eller mindre, ursprungligen begagnadt att derur
äla supamat eller att dricka. S. af silfver, tenn,
porslin, krukmakar gods. Svarf vad s. af trä.
(Fam.) Prata för s-en, tala med flödande lunga
(uttrycket hämtadt ifrån Skålknallarnes kända
förmåga alt utbjuda sina varor; jfr. Skålknalle).
(Fig. fam.) Emellan s. och vägg, i dryckeslag,
vid dryckjom. — Bildar sammansättningarna
Silfver-, Tenn-, Porslins-, Träskål, m. fl. — 2)
Bägare eller glas (ford. skål), fyldt med någon dryck,
och som lömmes under välgångsönskning för någon
dervid nämd person, eller för alt betyga någon
sin vördnad, äfven till minne af någon utmärkt
personlighet, eller för att uttrycka en önskan, alt
något måtte gå i fullbordan, o. s. v. Dricka
ens 8. Dricka s-ar. Svara på s-en. Dricka
s-ar hela laget om, särskilt för hvars och ens
i laget närvarandes välgång. Föreslå ens s.,med
några ord, med elt tal föreslå gästerna atl dricka
ens skål. S., broder! S. för N. N.! Herr X:s
s. går, vi dricka en skål för herr X. Se äfv.
Brorskål, Duskål, Syslerskål. I samma mening
säges äfv. Kusinskål. — 3) Benämning på vissa
ting, som mer eller mindre likna en skål. Sc
Knäskål, Vågskål. — 4) (skepp.) Eli på ena
sidan urhålkadi trästycke, som lill förstärkning
fastspikas eller surras vid elt svagt eller bräckt
rundhult. — 8) S-en, se Bingkola. — Ss.
Skålformig, -lik.
SKÄLA, v. a. 4. S. en mast, förse den med
skålar (se Skål, 4). S. ell ankar, med bräder
beslå dess flyn. Se äfv. Urhålka. — V. n. (fam.)
Dricka skålar. — Skålande, n. 4.
SKÅLBILD. m. 3. Svampslägtet Pcziza.
SKÅLDRICKNING, f. 2. Skålars drickande.
SKÄLIG, a. 2. Rundt urhålkad som en skål.
— Syn. Konkav. — Skålighel, f. 3. —
Skäligt, adv.
SKÅLKNALLE. m. 2. pl. — knallar,
öknamn på gårdfarihandlande fråo Veslergötland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
