Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Slaga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLA
SLA
594
Få ell s. af cn häst. S. med lie. — Bildar
åtskilliga sammansättningar, såsom: Klubbslag,
Hammarslag, Dråpslag, m. fl. — 3) Se
Klockslag. Klockan 10 på s-et. — 4) Hvarje särskilt
sprillning af pulsen. Pulsslag. Pulsen gör 60
s. i minuten. — 5) Se Åskslag. Åskan gick;
s. på s. hördes. — 6) Se Fältslag. S-el vid
Leinzig. — 7) I elt ögonblick, liksom genom ett
erhållet slag, påkommande sjukdom, hvarvid all
sansning fullkomligt förloras, alla frivilliga
rörelser upphöra, men lifsförrättningarne oförryckt
fortgå. Få s. Blifva rörd af s. Han fick s.
i ena armen. Dö af s. — Syn. Apoplexi. —
8) (om hö) Ligga på s., vara utbredt lill
torkning. — 9) Drill i sång. Säges isynn. om vissa
fåglar. Vaklelns, näktergalens s. Fåglarne slå
sina s. — 10) Tur bort och åler, då man går;
spatsergång, spalsertur, gångtur. Lål oss göra
ell s. på bron. Blott ett s. till; sedan vänder
jag om. — 11) (sjöt.) a) Det vägstycke, som elt
farlyg under kryssning på någondera bogen
lill-ryggalägger. Göra ell s. Vi gjorde s. på s.
— b) S-el, rundningen emellan ett fartygs sida
och dess bollen. — 12) (jäg.) a) Bugt, som
upp-jagadl djur gör. Haren gjorde elt s. — b) Säges
om de för jägaren omärkliga lecken, att djur
passerat eller finnes, hvilka utaf hundens fina
organer bemärkas. Hunden har fåll s., har s.,
har väder af vildt. Följa s-el. Tappa s.,
förlora dessa tecken. — 13) Hvarf, gång. Skärpet
går tre s. om lifvet. Vrida om nyckeln Ivå s.
Han nös flera gånger å s., å rad. — 14) Se
Slagbur och Dufslag. — 15) Brädet vid ingången
lill ett dufhus. — 16) Se Skärmtak, 2. — 17)
Tillbakaviken kant på ell klädesplagg. S. på en
väst, en rock. — 18) a) Utslag vid vägning. —
b) (fig.) Afpörande, ulslag. Del gjorde s. i saken.
— 19) Den cirkel inuli en tornklocka, som vid
ringningen träffas af kläppen. — 20) Banen på
en hammare. — 21) (fig.) Motgång, olycka. Eli
hårdl s. har drabbal mig. — 22) Art, sort.
Olika s. af fisk, af säd, frukt, vin, Bussin
af bästa s. Af hvilket s.? Af hvad för s.? l
sill s. del bästa. Fåglar af samma s. Frukt
af godt s. Säd af alla s. Alla s-s säd. Alla
s-s böcker. Folk af del s-el ell. del s-s folk,
som... Hvad är del för s-s vin? Uttrycket
Ell s-s brukas, för all beteckna något ovisst,
obestämdi, något som i vissa afsecnden liknar
ett annat, äfv. i föraktlig mening, t. ex.: Elt s-s
kappa. Ell s-s förevändning. Elt s-s
half-herre. Hvad för s-s? hvilket slag? hvilken
art, sort? äfv. (fam.) hvad! huru? hvaba? Hvad
är det för s.? (lonviglen på är) hvad är det?
hvad slår på? Hvad är del för s.? (tonvigten
på det) säges i förebrående, tillrättavisande,
harmsen eller hotande lon, ungefär i samma mening
som: Hvad betyder del? Hvad vill del säga?
(Fam.) Del var annal s., bättre upp.
SLAGA, f. 1. Redskap, som brukas till
tröskning, beslående af en käpp med en träklump i
lindan, fästad medelst en rem ledigt vid ändan af
ett skaft, så alt den fritt kan svängas omkring i
luften, då man dermed slår på den öfver log—
golfvet utbredda säden.
SLAGANFALL, n. 5. Anfall af sjukdomen
Slag.
SLAG A RE, m. 5. En, som slår. Endast i
sammansättningar, såsom: Rcpslagare,
Guldsla-gare, m. fl.
SLAGATTACK s. m. 3. Sc Slag-
anfall.
SLAGBALK, m. 2. Balk, som kan Pallas ned.
SLAG BALSAM, m. 3. Ett slags konstgjord
balsam emot anfall af slag.
SLAGBJÖRN, m. 2. Benämning på björnar
af största slaget.
SLAG BOG, m. 2. (sjöt.) Se Lof, I.
SLAGBOM, m. 2. pl. — bommar. 1) Bom,
som kan fällas ned eller slås före, till att slänga
en öppning. — 2) Det Irä på cn väfstol, hvarmcd
vid väfning inslaget tillslås.
SLAGBORD, n. 5. 1) Se Fällbord. — 2) Se
Slagbom, 2.
SLAG BUR. m. 2. Gillrad bur till fågelfångst.
SLAGDÄNGA, f. 4. (fam.) Galvisa.
SLAG FALK. m. 2. En arl af Falksläglet, 4
fot 8 tum lång, oban gråbrun, inunder hvit.
Falco Lanarlus.
SLAGFJÄDER, m. 2. pl. — fjädrar. 4) Den
största fjädern i ett bösslås. — 2) Se Vingpenna.
SLAGFLUSS. m. 3. Se Slag, 7.
SLAGFÄLT, n. 5. Platsen för ett fältslag.
[Slagtfält.l
SLAGFÄRDIG, a. 2. Färdig till strid. S.
armé.
SLAGG, m. sing. 4) Hvad som ^id metallers
bearbetning i eld, isynn. vid malmers smältning,
afgår, beslående af oxiderad metall jemte
malmernas jordakliga och stenarlade delar. — 2) Ett
slags volkanisk stenart. — 3) Se Snöglopp. —
Ss. S-arlad, -hög, -skorpa.
SLAGGA, v. impers. 4. (fam.) Se Gloppa.
SLAGG-GROP, f. 2. Grop, hvari slagg vid
masugnar får utrinna.
SLAGGHÄL, n. 5. Hål, hvarigenom slaggen
utrinner, vid masugn eller smideshärd.
SLAGGIG, a. 2. I. Full af slagg.
SLAGG IG. a. 2. II. (pop.) Sc Gloppig.
SLAGGLUTA. f. 4. Redskap, hvarmed slagg
utrakas.
SLAGGSAND, m. sing. Sand, blandad med
volkanisk slagg.
SLAGGSPETT, n. 5. Spett till ett slagghåls
öppnande.
SLAGGTÅNG, f. 3. pl. — tänger. Slor lång,
hvarmed slagg uttages ur ugnen.
SLAGGUGN. m. 2. Ugn, som brukas till
smältning af slagg.
SLAGGULD, slåg-gülld, n. sing. Se
Knall-guld.
SLAGGVARP, n. 5. Hög af slagg.
SLAGGÅNG, slåg-gå’nng, m. 2. Jskepp.) Gång
i skeppsrummet på ömse sidor från aktern till
förn.
SLAGGÖGA. n. 4. pl. — ögon. Sc Slagghål.
SLAGHAMMARE, m. 2. pl. — hamrar.
Hammare, hvarmed arken slås vid bokbindning.
SLAGHÖK. m. 2. 4) Ell slags roffågel, ofvan
mörkbrun, med svart näbb och gula ben. Falco
apivorus. — 2) Elt slags fordom bruklig
kroksabel.
SLAGJERN, n. 5. Sax lill djurfångst.
SLAGKLOCKA, f. 4. Ur, förscdt med
slagverk. <
SLAGKRUT, n. sing. En sort krut, som
antändes blott genom stark mekanisk inverkan, t. ex.
ett hårdl slag.
SLAGKRUTSGEVÄR, n. 5. Gevär med
slag-krutslås.
SLAGKRUTSHATT. m. 2. eller
SLAGKRUTSHUF, m. 2. pl. — hufvar. Sc
Knallhatt.
SLAGKRUTSLÅS, n. 5. Bösslås, inrätladl för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
