Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Slagkrutsrör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
SLA
SLA
antändning med slagkrut. Äfv. ett slags dylika
lås, införda vid artilleriet.
SLAGKRUTSRÖR, n. 5. Ror, som begagnas
till skottets antändning i gevär, i stället för
knallhatt.
SLAGLIST, f. 3. 1) Smal list pa flygeldörrar.
— 2) Elt slags fyrverkeripjes.
SLAGLOD, n. 5. 1) Lod, som genom sin
tyngd håller slagverket i ett ur i gång. — 2)
Svårsmallligare lod (se Lod, 40), som först flyter
vid svag rödglödgning. Kallas så, emedan dermed
lödda pjeser kunna hamras, utan atl gå ålskils.
SLAGNING, f. 2. Förrättningen, då något
slås. (Bokb.) S. med slaghammare.
SLAGNÄT, n. 5. Ett slags nät till djurfångst.
SLAGORDNING, f. 2. Den ordning, hvari
vid fältslag en armé är uppställd. [Slagtordning.]
SLAGPILLER, n. 5. Piller, som brukas emot
slag.
SLAG PRESS, ra. 2. Ett verktyg, som
användes lill stämplars utpressning.
SLAGPULVER, n. 3. Pulver, som brukas
emot slag.
SLAGPYrTS, m. 2. Stor pyts af trä, på fartyg.
SLAGREGN, n. 3. Ganska slridt och groft
regn; hällande regn.
SLAGRUTA, f. 1. En under vissa
vidskepliga omständigheter förfärdigad, med skaft
försedd maskin af trä, messingstråd eller metall,
i form af en gaffel eller tjuga, och som fordom
nyttjades att dermed upptäcka förborgade skaller,
emedan den påstods böja sig, om den lades på
ett sådant ställe på marken, der dylika skatter
funnos.
SLAGSIDA, f. 4. (sjöt.) Hafva s., säges om
ett fartyg, då det lutar åt någondera sidan, utan
att detta förorsakas af vindens verkan.
SLAGSKATT, m. 3. (mynlv.) Arvode lill
myntmästaren för hvarje utmyntad mark af guld
eller silfver. Den kostnad, metallens smältning
och myntets prägling medföra.
SLAGSKUGGA, f. 1. Den starkare skugga,
hvilken en kropp kastar i en annans svagare skugga,
som bcläckes af honom ifrån den sidan, hvarifrån
solskenet kommer.
SLAGSKÄMPE, slåggs–, m. 2. pl. —
kämpar. En, som äger mycken färdighet i att slåss,
är fallon för slagsmål.
SLAGSMÅL, slåggsmå’1, n. 3. Händelsen,
tillfället, uppträdet, då tvenne eller flera personer
slåss.
SLAGSVÄRD, n. 3. Ett slags fordom
brukligt svärd med så långt fäste, att det kunde föras
med begge händer.
SLAGT, släckt, m. 3. 1) Slagtande. S-en af
en oxe. Biträda en vid s. — 2) Slagiadt
kreatur. — 3) Slagtkrealur, slaglboskap.
SLAGT A, släckta, v. a. 1. (af Slå) 4) Döda
krealur, för atl använda deras kött lill föda. S.
en oxe, ett larn, ell svin. — 2) Döda
(mcnni-skor) på ell grymt och omenskligt säit. —
Slag-lande, n. 4.
SLAGTARBOD. f. 2. Slaglares försäljningsbod.
SLAGTARBÄNK, m. 2. Se Slaglardisk och
Slagtbänk.
SLAGTARDISK, m. 2. Disk i en slagtarbod.
SLAGTARDRÄNG, m. 2. Person i en
slag-tares tjensl, som förrällar slaglcn, styckar och
försäljer köttet, m. m.
SLAGTARE, m. 5. 1) Person, som slaglar
kreatur. — 2) Person, hvars yrke är alt köpa
slagtkrealur, låta slagla och stycka dem, samt
försälja köttet m. m. deraf. — Ss.
Slaglar-embcle, -handlering, -hustru, -yrke.
SLAGTARHUND, m. 2. Hund, som hålles af
en slaglare. för alt vakta i dess försäljningsbod.
SLAGTARHUS, n. 3. Hus, der slaglare
förrätta slaglcn eller försälja köttet af de slagtade
kreaiurcn.
SLAGTARKNIF, ra. 2. pl. — knifvar. Stor
spetsig knif. hvarmed slagtare sticka det med
yxan fällda kreaturet i halsen samt afskära
strupen och halsådrorna, för alt blpdet må afrinna.
SLAGTARLÖN, f. 3. Den. lön. som en
hem-slagtarc bekommer för slagtandet af kreatur.
SLAGTARYXA. f. 4. Yxa, med hvars
hammare slagtkrealur fällas.
SLAGTBALJA. f. 4. Se Köllbalja.
SLAGTBOSKAP, m. sing. Boskap, bestämd
till slagt.
SLAGTBÄNK, m. 2. i) Bänk eller bord,
hvarpå smärre krealur slagtas. Lägga ell svin
på s-en. — 2) (üg.) Blodbad, slagtande.
SLAGTFÅR, n. 5. Får, ämnadt lill slagt.
SLAGTFÄLT, se Slagfält.
SLAGTGILL, a. 2. Vid tillräckligt godt hull
eller helsa. för all vara tjenlig lill slagt.
SLAGTHUS, n. 5. Se Slaglarhus.
SLAGTKREATUR, n. 3. Kreatur, ämnadt
till slagt.
SLAGTMÅNAD, m. 3. Benämning på
Oktober månad, såsom varande den vanliga slagtliden.
SLAGTNING, f. 2. 4) Boskaps slagtande. —
2) Se Fältslag. Ordet »Slaglning» är ell rått
uttryck, mera passande för kannibaler än
hyfsade menniskor.
SLAGTOFFER, n. 5. 4) Krealur, som
slag-tades till offer åt gudarna. — 2) (fig.) Menniska,
hvars lif offras på ett blodigt sätt.
SLAGTORDNING, se Slagordning.
SLAGTOXE, m. 2. pl. — oxar. Oxe, stallad
lill slagt.
SLAGTRÄ, n. 4. 4) (i vissa handtverk) Trä,
som begagnas att slå med. — 2) Trä, hvaremot
en stångjärnshammare vid upplyftningen slår.
SLAGUR, n. 3. Ur, förscdt med slagverk.
SLAGVATTEN, n. 3. Elt slags tillblandning
i flytande form, som brukas vid slag.
SLAGVERK, n. 3. 4) Verktyg, hvaruli
stämplar pressas. — 2) Inrättning i ett urverk,
hvarmedelst limmarne genom slag emot en eller tvenne
klockor tillkännagifvas. — 3) Maskin, hvarmedelst
små mynt (klippingar) präglas.
SLAGVIDD. f. 3. (fys.) Det afstånd, på
hvilket en gnista från en eleklriserad kropp öfvergår
till en ledare.
SLAGUGGLA, f. 4. En art af Ugglesläglct,
ofvan gråaklig. inunder bvitaktig.
SLAGÅDER, f. 4. pl. — ådror. Se Pulsåder.
SLAK, a. 2. Ej styf, ej spänd. Med s-a
tömmar. S-l låg. (Sjöt.) S. bugl, lös bugt af
ett låg. S-l ratten, liden emellan ebb och flod.
SLAKIIET. f. 3. Egenskapen att vara slak.
SLAKNA, v. n. i. Blifva slak. — Slakn a n de,
n. 4.
SLAKSIDA, f. 4. 4) Veka lifvet på djur. —
2) Se Slagsida.
SLAM, slamra, n. sing. oböjl. Alla sticken i
vissa kortspel.
SLAM, slämm, n. sing. 4) Hvarje
pulverise-rad, i ett flytande ämne inblandad substans. — 2)
I ytterst fina delar upplöst jord, som afsätter sig
på bottnen af floder, dammar, grafvar, o. s. v. —
3) (i allmänhet) Bottenfällning, grumracl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
