Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Slamma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLA
SLE
593
SLAMMA, v. a. 4. Att, efter förutgången
pul-verisering, med lillhjelp af vatten afsöndra
metalliska delar från jordiga eller steniga.
SLAMMER, n. 5. 4) Slamrande ljud. — 2)
(fam.) Högljudt sorl af flera pratande personer.
SLAMMERAKTIG, a. 2. (fam.) Se
Sladder-aklig.
’ SLAMM ERQVARN, f. 2., —SYSTER, f. 2.,
—TASKA, -VÄSKA, f. i. (fam.) Se
Sladder-laska.
SLAMMIG, a. 2. Full med slam.
SLAMN1NG, f. 2. Förrättningen, då man
slammar.
SLAMPA, f. 4. (pop. o. fam.) Slampig qvinna.
SLAMPIG, a. 2. (pop. o. fam.) Vårdslös och
orenlig.
SLAMRA, v. n. 4. 4) Frambringa ett starkt
buller, bestående af flera på hvarandra följande
skarpa, metalliska ljud. S. med morliar och
stekpannor. — 2) Gifva ett sådant ljud ifrån sig.
Sablarne s. mot gatstenarna. — 3) (fam.) Prata
högljudt. — Slamrande, n. 4.
SLAMRA, f. 4. (pop. o. fam.) Se
Sladder-taska.
SLAMS, n. sing. (pop. o. fam.) Slamsigt
be-teende, vårdslöshet.
SLAMSA, v. n. 4. I. (pop. o. fam.) Slarfva.
SLAMSA, f. 4. II. Slamsig qvinna.
SLAMSA, f. 4. III. Se Slimsa.
SLAMSIG, a. 2. (pop. o. fam.) Slarfvig,
slarf-aktig, vårdslös. — Slams ighel, f. 3. —
Slam-sigl, adv.
SLAMVOLKAN, slåmmvållkån, m. 3. Volkan,
som uppkastar slam och gyttja.
SLANA, f. 4. Fyrhuggen, lång, smal trädstam.
SLANG, m. 2. Jaf Slinga) Långt böjligt
läderrör för ledning af vatten, o. s. v.
SLANGA, f. 4. Elt slags fordom bruklig,
mycket lång kanon. Hel s., 8-pundig. Half s.,
se Falkon.
SLANGBAD. n. 5. Se Duschbad.
SLANGGURKA, f. 4. En art Gurka, smal,
men flera fot lång, och vanligen spiralformigt eller
vågformigt böjd. Cucumis flexuosus.
SLANKA, slånngka, v. n. 4. (pop.) Gå
slan-kigt.
SLANKHAS, slånngkhås, m. 2. (pop.)
Oor-denlligt klädd odugling.
SLANK1G, slånngkigg, a. 2. (af Slinka; fam.)
Som sitter löst och oordentligt, far hit och dit
utan all hållning. S-a kläder. S. gång. —
Slankighel, f. 3.
SLANKIGT, slånngkiggt, adv. (fam.) På elt
slankigt sätt. Gå s. Gå s. klädd.
SLANT, slånnt, m. 2. I. Betydde fordom
ett kopparmynt, som gällde 3 Öre kopparmynt
eller 4 öre silfvermynt. Säges nu om kopparmynt
i allmänhet; således: tvåslyfvers-, Ireslyfvers-,
sexslyfvers-slanl. Förmodas af Ihre
ursprungligen haft samma betydelse som Klipping (ett
slags fyrkantigt mynt), af Slint, kant, vinkel.
SLANT, slånnt, m. 2. IL (af Sluka, belg.
Slonlen.) Redskap lill gäddors fångande,
beslående af stång, ref och krok. — S-slån g.
SLANTA, v. n. 4. Fiska med slant (II). —
Slantning, f. 2.
SLAPP, a. 2. 4) Ej tillräckligt spänd ell. fast.
S-a tyglar. S-l tåg. — 2) (fig.) Svag, kraftlös.
S. mage. S. karakler.
SLAPPA, v. a. 4. Göra slapp, svag, kraftlös.
— Slappande, n. 4. o. Slappning, f. 2.
SLAPPHET, f. 3. Egenskapen att vara slapp.
II.
SLAPPT, adv. På ett slappt sätt, med slapphet.
SLA RF, m. 2. pl. Slarf var; äfv. Siar [ver i
indef. sing. (Ursprungi.: en som är klädd i
slarf-vor, prackare) Slarfvig karl, yngling eller gosse.
En god s-ver, en oförarglig stackare. — Syn.
Hafser.
SLARF, n. sing. Slarfvande. Hvilket s. Hans
s. är odrägligt. — Syn. Hafs.
SLARFÄKTIG, a. 2. Fallen för att slarfva.
— Syn. Se Vårdslös.
SLARFAKTIGHET, f. 3. 4) Fallenhet för
att slarfva. — 2) Fel, försummelse till följe deraf.
— Syn. Se Vårdslöshet.
SLARFAKTIGT, adv. På ett slarfaktigt sätt.
— Syn. Se Vårdslöst.
SLARFFOT, m. 3. Ett slags giftig, hvit
svamp, i skogsmark. Phallus impudicus.
SLARFSYLTA/ f. 4. Elt slags maträtt,
bestående af smått sönderskurna och kokade stycken
af räntan efter slagtadt kreatur. S. och rötter.
SLARFVA, f. 4. L 4) Trasigt klädesplagg,
klädestrasa. Vara klädd i s-vor. — 2) (bot.)
Slida vid foten af en svamp. — 3) (fam.) Slarfvig
qvinna, flicka. — Syn. Slampa, Slamsa
SLARFVA, v. n. 4. Vara vårdslös, med
vårdslöshet göra något. S. i arbete. S. i sill tal.
S. börL se Borlslarfva. S. fran sig, slarfvigt
göra något ifrån sig. S. sig [ram, hjelpa sig
fram, huru man kan. S. ihop, se Hopfuska. —
Slarfvande, n. 4.
SLARFVIG, a. 2. 4) I slarfvor, trasig. — 2)
Mycket vårdslös.
SLARFVIGHET, f. 3. Slor vårdslöshet.
SLARFVIGT, adv. På elt slarfvigt sätt, med
slarf. 5. göra någol. Tala s.
SLASK, n. sing. (fam.) 4) Orent vatten, skölj—
vatten; hvarje slags oren vätska. S. i ell rum.
som skuras, — 2) Illa lagad, tunn och osmaklig
supamat. — 3) Slaskigt väder eller väglag. — 4)
Slaskande.
SLASKA, v. n. 4. (fam.) Af vårdslöshet eller
vid arbete, göromål utgjuta, utspilla vatten eller
annan vätska. S. néd, sålunda orena. S. ned
sig. — V. impers. Del s-r, det regnar och
snöar; säges äfv. am blott regnväder. —
SIa-s kände, n. 4.
SLASKIG, a. 2. (fam.) Som bar egenskap af
slask. S. mat. S-l arbete, hvarvid slaskas
mycket. S-t väder, då det regnar ofla eller gloppar.
S-l väglag, då, vid starkt tö om vinicrn, gator
och vägar äro våta af smältande snö.
SLASKVÄDER, n. 5. Slaskigt väder.
SLEF, f. 2. pl. slefvar. Redskap alt Ösa eller
skumma med, nästan i form af en sked, men
större, försedt med långt skaft, och af olika slags
ämnen, såsom trä, metall, horn. (Fig. fam.) Få
en släng af s-ven, få ett pikord; äfven blifva
delaktig af snubbor, ovett, som vankas. — Ss.
S-skafl.
SLEFGÅS, f. S. pl. — gäss. Fågel af Vadarnc,
lik storken, med näbbspetsen vidgad till likhet
med en rund, platt slef. Platalea. Arter deraf
äro Hvil och Röd S. (P. Leucorrhodia och P.
Ajaja).
SLEFVA, v. n. 4. (fam.) S. i sig, dricka,
lita mod slpf
SLEKA, v. a. 2. Se Slicka. (Fam.) S. och
kyssa, smeka öfverdrifvet. S. sig in hos någon,
genom smicker ställa sig in hos honom.
SLEKE, n. sing. 4) Något saltaktigt, som ges
åt boskap att sleka på. — 2) (jäg.) Saltblandad
lera, som uppstickas af hjortarna.
SO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
