Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Slitage ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396 SLI
ris, afstraffas dermed. S. ondt, nödgas utstå mycket
ondt. Han skall få s. ondt för det (tonvigten på
det), det skal! han rå umgälla. (Fam.) Kom och slit
ondt hos mig, kom till mig och håll till godo
med hvad huset förmår. S. en hund, stå hårdt,
vara illa utsatt. — S. sig, v. r. Rycka sig. S.
sia ifrån någon. S. sig lös. — S-s, y. d.
Våldsamt rycka hvarandra i kläderna och håret;
ryckas med hvarandra om något. S-s och slåss.
S. om något. — Syn. Dragas, Tagas, Nappas. —
S-nde, part. akt. Brukas som part. pass, i
uttrycket S. varor, sådana som äro underkastade
slitning. — Sliten, part. pass. Nött. Slitna
kläder. — Slitande, n. 4.
SLITAGE, slitåsch, n. 3. (till formen bildadt
efter franskan) Den slitning eller nötning, ett
fartyg lider, så väl på skrof som inventarier, och
hvarigenom dess värde årligen förminskas.
SLITLÄRFT, n. 3. Starkt lärft att slita på.
SLITNING, f. 2. 1) Handlingen, verkningen,
då något slites. — 2) (om kläder, o. s. v.)
Nötning. Seglens s. — 3) (mest i plur.) Smärlsam
känsla i en kroppsdel, liksom af något våldsamt
slitande. S-ar i magen.
SLITSA, slfltsa, v. a. 4. (snick.) Sammanfoga
ändarna af två trästycken på det sätt, att den ena
är skuren till tappar och den andra har
motsvarande fördjupningar. — Slitsning, f. 2.
SLOCKNA, v. n. 4. 1) Upphöra alt brinna.
Elden, ljuset, tobakspipan sde. S. ut, se
Utslockna. — Syn. Afslockna. — 2) (fig.) Dö. Hon
s-de som ett ljus. S. ut (om ätter), dö ut, gå
ut. — Slocknande, n. 4. o. Slockning. f.2.
SLOK, m. 2. ell. SbOKER, m. sing. 4) (af
Sloka, gå och drifva; fam.) Lat odugling. — 2)
Se Slokgräs.
SLOKA, ▼. n. 4. 1) Hänga slapp och nedböjd.
Blommorna s. Öronen s. på hunden. En halt
som s-r, som hänger ned af brist på stadga. —
2) Låta något nedhänga slappt. Fågeln s-r med
vingarna. Hunden s-r med öronen, med
svansen. Aktivt säges äfv. S vingarna, öronen,
svansen. — 3) Stryka sysslolös omkring. I denna
bem. numera föga brukligt. Gå och s.
SLOK BJÖRK, f. 2. Se Hängbjörk.
SLOKGRÄS, n. 5. örtsläglet Melica.
SLOKHATT, m. 2. (fam.) Slokig hatt.
SLOKIG, a. 2. 1) Slokande. S. halt. S-a
blommor. — 2) (fam.) Som liknar en slok. Se
s. ut, se ut som en slok.
SLOKTISTEL, m. 2. pl. — tistlar. En
Tistelart med slokande blommor. Carduus nutans.
SLOKÖRA, n. 4. pl. — öron, (fam.)
Slokande öra En hund med s-öron.
SLOKÖRIG, a. 2. (fam.) Som har sloköron.
En s. hund.
SLOM (slutet o), m. 2. pl. slommar. Stor
nors. Kallas äfv. Norskung.
SLOPA, v. a. 4. S. ell fartyg, söndertaga
det, för att använda dess brukbara delar till andra
behof. — Slopande, n. 4. o. Slöpning, f. 2.
SLOTT, n. 5. (t. Schloss, af schliesscn, sluta,
stänga) 1) (ursprungi.) Fäste, borg. — 2) Stort
palats, säte för eller tillhörigt furstar eller adeliga
ätter. Kejserligt, kungligt, furstligt s. Många
s. äro numera i o frälsemäns ägo. Se äfv.
Bygga. — Ss. S-sbeljenin g, -sborggård,
-shöfding, -skyrka, -skällare, -smur,
-sport, -storn, -slrådgård, -svakl.
SLOTTER, se Slåller.
SLOTTSBACKE, m. 2. pl. — backar. Backe,
hvarpå ett slott är bygdt.
SLU
SLOTTSFOGDE, m. 2. pl. — fogdar. 1)
(ford.) Kommendant på slott eller fästning. — 2)
(nu) Tjensteman, som har tillsyn och handhafver
ordningen på ett slott. — Ss. S-syssla.
SLOTTSFÖRSAMLING, f. 2.
Kyrkoförsam-ling, hvars medlemmar hålla sin gudstjenst i en
slottskyrka.
SLÖTTSGATA, f. 1. Gata, som går förbi
eller fram till ett slott.
SLOTTSGRAF, f. 2. pl. — grafvar. Graf
kring ett befästadt slott.
SLOTTSHJELP, f. S-en, en skatt, som
ursprungligen beviljades till Stockholms
slottsbyggnad år 4727.
SLOTTSKANSLI, slå’ttskannsli’, n. 3.
Öfver-ståthållarens i Stockholm eller en länsstyrelses
kansli för lagsökningar, o. d. [-cancelli, -kantzli,
-cansli.]
SLOTTSKANSLIBETJENT. m. 3. Tjensteman
vid slottskansliet, som verkställer utsökningar o. d.
SLOTTSKAPELL, –päll, n. 3. o. 5. Kapell
på ett slott, der gudstjensten förrättas för fursten
och hans hof, samt för slottsförsamling, om sådan
linnes. — Äfv. Slottskyrka.
capell.J
SLOTTSKNEKT, m. 2. Lägre hofbetjent, som
vakar öfver ordningen vid ett slott.
SLOTTSLOFVEN, m. sing. indef. (i [-medeltiden) 4) Kommendantskapet på ett befästadt slott.
— 2) Äfv. sjelfva kommendanten.
SLOTTSPLAN, m. 3. Plan utanför ett slott,
eller hvarpå ett slott är beläget.
SLOTTSPREDIKANT, m. 3. eller
SLOTTSPREST, m. 3. Prest, som tillhör en
slottsförsamling. tjenstgör i en slottskyrka.
SLOTTSRÄTT, m. 3. Så kallades den
särskilta domstol, som tillförene funnits för de
lagbrott, hvilka begingos inom området af konungens
slott, m. m.
SLUDDRA, v. n. 4. (fam.) Hushålla
vårdslöst med något. S. bort, se Bortsluddra.
SLUG, a. 2. 4) Som klyftigt utfinner tjenliga
medel för sina ändamål och icke lätt låter lura
sig af andra. Han var mig för s. alt nappa
på kroken. (Fam.) S. som en höna, enfaldig.—
Syn. Se Klok. Äfv. Fin, Förslagen. — 2) Som
röjer, tillkännagifvcr slughet. S-l uppförande. —
3) Som har sitt fulla förnuft. Endast i negativa
satser. Han är ej räll s. — Syn. Klok. — 4)
Se Klok. 4. Ja g blir ej räll s. derpå.
SLUGHET, f. 3. Egenskapen att vara slug.
— Syn. Klokhet, Finhet. Förslagenhet, Finess,
Vishet, Förstånd, Förnuft; Ändamålsenlighet,
Lämplighet.
SLUGHUFVUD, n. 4. (fam.) Slug person.
SLUGT, adv. På ett slugt sätt, med slughet.
— Syn. Klokt, Vist, Visligen, Förnuftigt,
Förståndigt, Lämpligt, Ändamålsenligt.
SLUKA, v. a. 4. (Äfv. i Impf. Slök.) Häftigt
och med glupskhet svälja eller förtära. S. malen.
Lejonet s-de sill rof. I samma mening säges äfv.
S. néd, upp, och (i lägre språket) S. i sig. (Fig.)
S. orden, uttala dem så, att hälften liksom
uppslukas, så att de ej höras tydligt. S. något med
ögonen, med brinnande begär eller stort
deltagande beskåda. — Slukande, n. 4.
SLUKARE, m. 3. (mindre brukl.) En, som
slukar.
SLUKFISK, m. 2. Se Svalgfisk.
SLUMMER, m. sing. Tillstånd af halfsömn,
hvarur man lätt uppvaknar, och skiljande sig
genom en sakta, mindre djup andcdrägt ifrån Sömn.
SLUMMERAKTIG, a. 2. (fam.) Se
Sömn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
