Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Slump ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLU
SLU
397
aktig. — Slummeraklighet, f. 3. —
Slum-merakligl, adv.
SLUMP, m. 2. i) Något osorteradt helt, som
innehåller hvarjcbanda både dugligt och dåligt.
Köpa, sälja i s. På s., på vinst och förlust.
— 2) Sista lemningen af något. S. i en butelj.
Blandning af s-ar. — 3) (utan plur.) Tillfällig
händelse. Det var en s. som gjorde det. Det
skedde af en s. På s., på höft, på måfå,
ungefär.
SLUMPA, v. n. o. a. i. Köpa, sälja i slump
(se Slump, 4). S. af en något. S. bort, se
Bortslumpa. S. om en ting, uppgöra köpslut
om något på vinst och förlust. — S. sig, v. r.
(fam.) Inträffa af en slump. — Slumpande, n.
4. o. Slumpning, f. 2.
SLUMPHANDEL, m. sing. eller
SLUMPKÖP, n. 3. Handel, köp, som sker i
slump.
SLUMPLYCKA, f. 4. Tillfällig lycka. — Syn.
Lyckskott, Träff, Trojadus.
SLUMPVIS, adv. 4) I slump. Köpa, sälja
s. — 2) Af en slump, tillfälligtvis, händelsevis.
SLUMRA, v. n. 4. 1) Befinna sig i ett
tillstånd af slummer. S. in, se Inslumra. — Syn.
Se Sofva. — 2) (fig.) Vara i overksamhet.
Kraften s-de ännu hos honom. — S-nde, part,
pres. (Fig.) S. krafter, ej väckta till lif. —
Slumrande, n. 4. o. Slumring, f. 2.
SLUMRARE, m. 5. -RERSKA, f. 4. En,
som slumrar.
SLUMRIG, a. 2. (föga brukl.) Se
Slummer-aktig.
SLUNGA, f. 4. Redskap att kasta med på
långt håll och med stark fart, beståande af en
lång, vid midten bredare remsa af läder (äfv. ylle,
bast, hår, senor), i hvars midt kastkroppen (sten,
kula) lägges, hvarefler begge ändarne omfattas med
handen, slungan svänges omkring en eller tvenne
gånger, och ena ändan lössläppes i det ögonblick,
då man tror, att kaslkroppen skall träffa målet.
SLUNGA, v. a. i. 1) Kasta med slunga. —
2) (i allm.) Kasta med stark fart. (Fig.) S
bannstrålen emot någon, bannlysa honom. —
Slungande, n. 4. o. Slungning, f. 2.
SLUNGARE, m. 8. eller SLUNGKASTARE,
m. 3. Stridsman, som nyttjar slunga.
SLUNGORM, m. 2. Ett slags orm i S.
Amerika, 30 fot lång, brun med sexkantiga svarta
fläckar, och som i högt gräs lurar på sitt rof.
Boa Constrictor.
SLUNGSTEN, m. 2. Sten, som begagnas till
slungning.
SLUNK, slünngk, m. 2. (af Slinka; fam.)
Återstod af våtvaror; sqvätt.
SLUNT, m. 2. (prov.) Dagdrifvare, lathund.
SLUNTA, v. n. 4. (af Slinta; prov.) Slinta
öfver, hålla sig undan, slå dank.
SLUP, m. 2. 4) Ett som en kutter tackladt,
cnmastadl fartyg, med bom-, topp- och stagsegel.
— 2) Ett slags segelbåt, tillika inrättad för rodd.
(Fig fam.) Hålla ut med s-en, träget hålla i. —
Ss. S-roddare.
SLUPGAST, m. 2. Sjöman, som för en slup
och har uppsigt öfver dertill hörande
inventarier.
SLURF, SLURFVA, SLURFVIG, m. fl., se
Slarf, Slarfva, Slarfvig, &c.
SLUSK, m. 2. o. SLUSKER, m. sing. (fam.)
Sluskig karl.
SLUSKAKTIG, a. 2. (fam.) Lik en slusk;
vanlig hos en slusk.
SLUSKIG, a. 2. (fam.) Osnygg i sin klädsel.
— Sluskigt, adv.
SLUSKIGHET, f. 3. (fam.) Osnygghet i klädsel.
SLUSS, m. 2. (af medelt. lat. Seclusa, afstängdt
ställe i flod) 4) Vattenbyggnad i flod eller kanal,
på sådana ställen, der ett starkare fall hindrar
sjöfarten, och bestående i ett stängsel eller en
dam af jord, trä, sten, med en eller flera portar,
som höjas eller sänkas, öppnas eller stängas, för
att qvarhålla eller utsläppa vattnet, och dymedelst
göra fartygs framkomst på sådana ställen möjlig.
Öppna, slänga s-arna. Graf emellan tvenne
s-ar. — 2) Brygga öfver en sådan sluss. — Ss.
S-byggnad.
SLÜSSAFGIFT, f. 3. Afgifl af fartyg, som
passera en sluss.
SLUSSGRAF, f. 2. pl. — grafvar. Gräfd
kanal vid en sluss.
SLUSSMÄSTARE, m. 5. Person, som har
tillsyn vid en sluss och besörjer slussportarnes
öppnande och stängning.
SLUSSPENNINGAR, m. 2. pl. Se Slussafgift.
SLUSSPORT, m. 2. Port på en sluss.
SLUSSVATTEN, n. 5. Vatten, inslängdt
emellan tvenne slussar.
SLUSSVERK, n. 6. Ställe i flod eller kanal,
der flera slussar äro byggda.
SLUT, n. 5. 4) Upphörande, ände af ett ting,
af en handling, en verkning. S-el af skogen,
galan, vägen. S-el af en trupp. S-el af ett tal.
I s-el af brefvel. Vid årets s. Lifvets s. S.
på en sammankomst, på striden.
Betalningsterminens s. Höra någon ända Ull s. Till s.,
sist, sluteligen, t. ex.: Till s. uppfördes. Komma
vid s-el, när något slutas. Komma på s-et,
ibland de sista. Göra s. på. bringa Ull s., sluta.
Göra s. på, äfv. förbruka eller förslösa något, sa
att intet är qvar. Få s. på, hinna till slutet, få
färdig. Få, taga s.. sluta, ändas. Få, laga ell
olyckligt s., sluta på ett olyckligt sätt. — Brukas
ofta (fam.) adjektivi i st. f. Slutad, ändad,
förbrukad, åtgången, all, t. ex.: Spektaklet är s.
Mjölken är s. Varan är s. Del är alltsammans s.
— 2) Utgång. Det är ovisst, hvad s. del kan
bli på den saken. S-el blef del. all ....
Hvad s. skall del laga? Vänla på s-el. — 3)
Se Beslut, Köpslut, Bokslul.
SLUTA, v. a. 3. Pres. Sluter. Impf. Slöt.
Sup. Slutit. Part. pass. Sluten. Böjes, för bem.
3, a, b, c, efter konj. 4. 4) Noga läcka en
öppning, slänga, tillsluta. I samma mening och oftare
säges S. igdn. ihop. U ll. S. ell. s. igen, Ull
dörren. S. ell. s. igen ögonen. S. ute, se
Utesluta. — 2) Föra nära intill, tränga, trycka,
omsluta. Endast i några få talesätt, såsom: S.
någon Ull sill hjerla, i sin famn, i sina armar,
om lifvet. S. en krels, formera en k. S.
lederna, tätt sammantränga dem. S. i bojor, i jern,
fängsla med b., J. S. ihöp, hopfoga. — 3) (fig.)
a) Låta upphöra, föra till slut, fullborda;
(neutralt) upphöra. Böjes för denna bem. efter konj. 4,
men har i Impf. äfv. Slöt. S. ell möte, en
sammankomst, en öfvcrläggning. S. ell arbete. S.
all arbeta, att skrifva. S. sina dagar, dö; äfv.
taga lifvet af sig. S. tåget, truppen, vara den
siste i tåget, truppen. Del slyckel s-r boken,
är det sista. S. en räkning, se Afslula. S.
ell hvalf, fullborda det upptill. Hvar s-de vi?
Har ni ej s-t än? S. med, ell. s. upp med,
upphöra med, t. ex.: S. med skrifvande. S. med all,
slutligen, till slut göra något, t. ex.: Han s-de med
all gråta, till slut började han att gråta. S. af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
