Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Smideshammare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40G
SMl
SMU
sättningar, såsom: Grof-, Fin-, Svart-, Små-,
Kopparsmide, m. m. — Sj. S-srälliqheler.
SM1DESHAMMARE, m. 2. pl. — hamrar.
Hammare i en smedja.
SMIDESKOL, n. 3. pl. Kol, som begagnas
vid smide.
SMIDIG, a. 2. 4) Sägcs egcnll. om metaller,
som låta hamra sig, utan alt brista i stycken,
men i vidsträckt mening om fasta kroppar, som
kunna undergå formförändring, utan att delarncs
sammanhang upphäfves. — Motsats: Spröd. —
2) Böjlig. Brukas både i egcnll. och fig. mening.
SMIDIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
smidig.
SMIDJA, se Smedja.
SMIDVERK, n. 5. Hvarjehanda slags smidda
varor.
SMIL, n. 3. Se Smilande.
SMILA, v. n. 4. 1) Småle inställsamt, falskt.
S. mot någon. — Betydde ursprungligen d. s. s.
skratta, le, hvaraf uttrycket: Smilband. — 2)
Lisma. S. sig in hos någon, genom lismande
ställa sig in.
SMILANDE, n. 4. 4) Inställsamt eller falskt
småleende. — 2) Lismande.
SMILBAND, n. S. Brukas fam. och skämtv.
i uttrycket: Draga på s-el, draga munnen till
löje, le.
SMILER, m. sing. (fam.) En, som smilar; falsk
och låg smickrare; lismare.
SM1LIG, a. 2. (fam.) Smilande, lismande.
SMINK, smfnngk, n. sing. 1) Färgämne,
hvarmedelst man ger menniskohudcn på ställen,
som vanligen äro blottade, en förment vackrare,
den ‘naturliga motsvarande färg. KÖdl, hvilt s.
Hon har fingers tjockt s. på sig, är starkt
sminkad. — 2) (fig.) Falska prydnader;
förställning.
SMINKA, smfnngka, v. a. 4. 1) Bestryka,
färga med smink, sälla smink på. S. kinderna.
— 2) (fig.) Gifva falsk försköning. — S. sig,
v. r. Sätta smink på vissa delar af huden, för
att gifva sig ett skönare utseende. — Sm
inkan-de, n. 4.
SMINKBURK. m. 2. -DOSA, f. 1. Burk,
dosa, hvari smink förvaras.
SMINK BÄR, n. 3. Örtslägte med små
grönaktiga blommor och saftfulla bär, som likna
smultron. Blilum.
SMINKDOCKA, f. 4. (fig. fam.) Fruntimmer,
som sminkar sig.
SMINKLAPP, m. 2. Lapp, hvarmcd smink
påsälles.
SMINKMEDEL, n. 5. Medel, som brukas
till sminkning.
SMINKNING, f. 2. Färgning med smink.
SMINKROT, f. 3. pl. — rötter. Se Horlella.
SMINK VATTEN, n. 3. Smink i flytande
form.
SMISK, n. sing. (fam., skämtv.) Stryk.
SMISKA, v. n. t. (fam.) Slå med flata
handen; slå. S. på’ en. S. sönder.
SMITTA, f. 4. 4) Smittande, lian har fåll
del genom s. — 2) Smittsam sjukdom. En s.,
som är gängse. Venerisk s. Akla dig för s.
Du kan läll få s. — Syn. Besmiltelse. — 3)
(fig.) Något sedligt ondt, någon villfarelse, som
man fått sig meddelad af andra. Syndens s.,
synden, som lätt utbreder sig ifrån den ene till
den andre. Han är icke fri för alcistisk s.
SMITTA, v. a. 1. (freqvcntativ af Smcla)
Meddela åt andra en sjukdom eller (fig.) ett sedligt
ondt. en lasl, en villfarelse, o. s. v. S., bli s-d
med veneriskt. S. med synd. Vara s-d af
kätlcri. Elakl sällskap s-r. — Syn. Pestsmitta,
A q st i c k a
SMITTANDE, n. 4. Meddelande ät andra af
ett ondt. Jfr. Smilla.
SMITTBÖLD, m. 3. Smittsam böld.
SM1TTG1FT, n. 3. Smittande sjukdomsämne.
SMITTKOPPOR, f. 4. pl. Smittande koppor.
SM1TTOSAM cll. SMITTSAM, a. 2.
Smittande. S. sjuka. — Smittsamhet, f. 3.
SMITTÄMNE, n. 4. Smittsamt ämne.
SMOCKA, f. 4. (fam.) Stor klick eller utbredd
bög af orenlighet (träck, smuls, slem, snor, o. s. v.),
som blifvit stänkt, slängd, eller fallit på ett
ställe.
SMOLA, små’la, v. n. 4. (om säd) Rinna ur
axen. — V. a. Se Smula.
SMOLK, n. 3. Liten smula af något ämne,
som genom sin inblandning orenar, besvärar, o. s. v.
S. i mjölken, i ögal. (Fig. fam.) Del har
kom-mil nägol s. dem emellan, elL del har kommit
något 8. i mjölken, det har uppstått något
missförstånd emellan dem. [Smålk.]
SMOLKIG, a. 2. Full af smolk.
SMOLSÄD, små’lsä’d, m. sing. Ur axen
utrunnen säd.
SMORD, part. pass, af Smörja.
SMORLÄDER, n. sing. Läder, insmordl med
skallran eller annat fett och svärtadt på
narf-sidan.
SMUGLA, smüggla, v. a. o. n. 4. (l.
schmug-geln) Se Lurendräga. [Smuggla.]
SMUGLARE, smugglare, m. 5. En, som
smuglar. — Ss. S-far tyg.
SMUGLERI, n. 3. En smuglares yrke.
SMULA, f. 4. (af Små) 4) Helt liten del af
något hårdt, torrt och mört ämne, t. ex.
Brödsmula. (Ordspr.) Små s-lor äro också bröd,
man bör aldrig förakta någon liten fördel, vinst,
förljenal. — 2) (i allm.) Någonting helt litet. En
s. mal, vin. En s. bannor, beröm. (Fam.)
Aldrig en s., icke det ringaste. — 3) (fam.) S-lor,
små lillhörigheler; föda. Han har flyttal och
tagit sina s-lor med sig. Del är small om
s-lorna för dem. — 4) (fam.) Smekord. Min s.!
— 5) (i barnspråket) Den manliga födslolemmcn
på små barn.
SMULA, v. a. 4. ell. S. sö’nder, krossa i
smulor. — S. sig, v. r. Falla sönder, upplösa sig i
smulor.
SMULGRÅT, m. 2. (Egentl.: en, som gråter,
då han nödgas gifva ut smulor.) öfvcrdrifvel,
småaktigt sparsam, nidsk menniska. Lcfva som
en s.
SMULIG, a. 2. Beslående af smulor.
SMULT, a. neutr. (sjöl.) S. vallen, stilla,
lugnare valten, i jcmförelse med slormig och
hög sjö.
SMULT, smüllt, n. 3. (af Smälla) Ett slags
smör af smält isler.
SMULTPÄRON, smüllt - -, n. 3. En sort
stora, äggformiga, gröngula höslpäron, som smälta
i munnen.
SMULTRON, smülltrånn, n. 3. Det
rödknott-riga, välsmakande bäret af Smullronväxten. Äla
s. och mjölk,
SMULTRONBUSKE, m. 2. pl. — buskar. En
buske i österländerna och södra Europa, med
röda qvistar och bladskaft, röda eller hvila
blommor, och bär, som likna smultron till utseendet,
men ej till smaken, Arbutus Unedo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
