Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Smaska ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMA
SMI
405
En grön, genomskinlig, glasglänsandc ädelsten af
Silikatcrna. — 57. S-fär gad, -grön.
SMASKA, v. n. 4. (Tam.) Äta på del sätt, att
ungefär samma ljud höres, som då svin lila. —
Smaska n de * n. 4.
SMATTER, n. sing. Se Smattrande.
SMATTRA, v. n. 4. 4) Gifva ett skarpt,
darrade och skakande ljud. Trumpeterna s. —
2) Säges om små runda föremål, som täll och
hårdi slå emot något eller smälla. Hegnet,
hag-let s-r på fönstren. Skott s. Salt s-r i elden.
(Fam.) S. sönder, springa sönder med elt
smattrande ljud. — Man säger äfv. S. och skjula,
skjuta tätt.
SMATTRANDE, n. 4. Ljudet af något som
smattrar.
SMED, m. 3. En, som ulöfvar
smidcshandl-vciket. Se f. ö. Stångjernssmed, Klensmed,
Låssmed, Grofsmed, Knifsmed, Spiksmed, m. fl.
(Ordspråk) livar en är sjelf sin lyckas s., lycka
och framgång i verlden bero af hvars och ens
eget uppförande. — Ss. S-sarbele,
-shandl-verk, -smäslare, -städ, -sverkslad,
-sverklyg, -lång, m. fl.
SMEDJA, f. 4. Verkstad för smidning. —
Ss. Smed jeb el g,- hamma re,-härd,-släd.
SMEDJEGÅRDEN, nom. prop. m. sing. def.
Benämningen på ett fängelse för grofva förbrytare,
i Stockholm.
SMEDJESLAGG cll. SMEDSLAGG, m. sing.
Se Hammar slagg.
SMEK, n. sing. Se Smekande. På s., för
all smeka.
SMEKA, v. a. 2. 4) Genom yltre tecken
(klappning, strykning med handen, kyssar, o. s. v.)
bclyga sin kärlek, lillgifvenhet. S. någon.
Hunden s-ker sin husbonde. Fåglar, som s.
hvarandra med näbben. —- 2) (fig.) Smickra. (Fam.)
S. sig in hos någon, ställa sig in hos någon. —
S-s. v. d. Smeka hvarandra. — S-ndc, part,
akt. Brukas äfv. adjcktivt och betyder då det
samma sorn Smekfull.
SMEKANDE, n. 4. 4) Kärleksbetygelse
genom yltre tecken. Jfr. Smeka. — 2) (fig.)
Smickrande.
SMEKAKTIG, a. 2. Fallen för alt smeka.
SMEKER, m. sing. (fam.) En, som gerna vill
ställa sig in genom smek och smicker.
SMEKFULL, a. 2. Som gerna vill smeka.
SMEKMÅNAD, m. 3. Skämtsam benämning
på första månaden af elt äktenskap.
SMEKNAMN, n. 5. Namn, som gifves på
smek.
SMEKNING, f. 2. Se Smekande.
SMEKORD, n. 5. Ord, hvarmcd någon
tilltalas vid smek.
SMEKUNGE, m. 2. pl. — ungar, (fam.) Barn
ell. flicka, som man håller myckel af och
ständigi smeker.
SMERGEL, m. sing. Ett slags slippulver,
egentligen af diamanlspat, men vanligen en fin
blandning af jernglans med qvarls.
SMERGELKLOPPA, f. 4. Ett slags kloppa
af medelst skrufvar hopklämda smergelslickor, till
längre cylindrars slipning.
SMERGELSKIFVA, f. 4. Skifva af hårdt trä,
som, försedd med olja och smergel, begagnas vid
smcrgling på svarfslol.
SMERGELST1CKA, f. 4. Med smergel
bc-struken slicka, som användes vid smcrgling.
SMERGLA, v. a. 4. Slipa ined smergel. —
Smcrgling, f. 2.
SMET, n. sing. (fam.) Se Smetande. —
S. m 2 Smeligt ämne; massa af ett smetigt
ämnenågot, hvarmed smetas cllcr blifvit
sme-tadl; någonting smetigt, som blifvit påstrukel.
SMETA, v. a. 4. (fam.) 4) Bestryka en yta
med något klibbigt, smörjigt. S. smör på bröd.
S. fåsl, igén, fästa, täppa med något smeligt,
t. ex : S. igen springorna med ler. S. ned,
besudla, smörja ned med något smetigt. S. pa.
ö’fvcr, se Påsmeta, Öfversmela. S. till sig,
besudla, orena sig med något smetigt. — 2) (fam.)
Måla illa.
SMETANDE, n. 4. (fam.) Handlingen, då man
smetar.
SMETIG, a. 2. (fam.) Säges om ämnen, som
äro på en gång smörjiga, tjocka och klibbiga. —
S me lig hel, f. 3.
SMETNING, f. 2. Se Smetande.
SMICKER, n. sing. 4) Smickrande ord,
ut-lålelser, framställningar i tal eller skrift. — 2)
Artigheter. — Ss. S-full, -fulll, -lal.
SMICKERAKTIG, a. 2. Fallen för alt smickra.
SMICKERMUN, m. 2. pl. — munnar, (fam.)
Smickrande mun, lunga; person, som är fallen
för alt smickra.
SMICKERSAM, a. 2. 4) Se Smickeraklig. —
2) Smickrande.
SMICKFULL, smfck full, a. 2. (fam.)
Alldeles full.
SMICKRA, v. a. 4. 4) Falskeligen söka
bibringa någon den tron, alt han är felfri,
fullkomlig eller äger vissa företräden, för all
derigenom vinna dess ynnest: falskeligen prisa,
berömma, i afsigt att ställa sig in. S. de slora.
— Syn. Fira, Lofsjunga, Tända rökelse för, Röka
för. — 2) Säga artighelcr, som icke strida mot
sanningen; äfv. säga något, som man hoppas skall
göra elt behagligt intryck. S. någon med
upprepandet af hans förljensler. S. någon med
cll fåfängt hopp. — Reflexivt säges äfven: S.
sig med den tanken, all..., med den
förhoppning, atl..^ S. sig med cll falskt hopp, o. s. v.
—- 3) (handelst.) S. profvet, förbällra ell
varu-prof, så alt det ser bättre ut än sjelfva varan. —
S-nde, part. akt. Brukas ofta nästan adjektivt.
Eli s. brcf, ganska artigt. Eli s. vitsord, ganska
lofordande. Myckel s. för mig, ganska
tillfredsställande för mig. högst artigt. — S-d, part,
pass. S-t porträtt, vackrare än originalet.
SMICKRANDE, n. 4. Framställning i tal eller
skrift, hvarigenom någon smickras.
SM1CKRARE, m. 3. SMICKRERSKA, f. 4.
En, som smickrar, är fallen för att smickra.
SMIDA, v. a. 2. Genom pressning ellcr genom
slagning med hammare åt alla sidor utsträcka
glödgad metall; äfv. med hammare bearbeta
glödgad metall. S. slångjcrn. S. yxor, liar, billar
af jern. S. i jern och bojor, belägga med
fäng-scl af jern. S. fast vid galererna, fängsla vid
en galer. S., medan jerncl är varmt, se Jern.
(Fig.) S. vers, skrifva vers ulan ingifvelse. S.
ihåp, om, se Hopsmida, Omsmida. S. på
något, vara sysselsatt med dess smidning. S. upp.
ut, se Eppsmida, Ulsmida.
SMIDBAR, a. 2. Som kan smidas. S.
metall.
SMIDBARIIET, f. 5. Egenskapen att kunna
smidas.
SMIDE, n. 4. 4) Smidning. S-l har af
stannat. Se f. ö. Tysk-, Vallon-, Osmundssmidc. m. fl.
— 2) Rättighet att smida. Urukcl har 1000
skepp.ds s. — 5) Smidda varor. Mest i
samman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
