Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Småaktig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4G8 SMÅ
Små, i förbindelse med andra ord, bildar
dlmf-nuliver, och antar dervid egenskap, dels af
adjektiv, dels af adverb. Dylika sammansättningar,
som förklaras lätt af sig sjelfva, äro: a) I
adjektiv ställning, med bemärkelsen af: «) Små, liten:
Sm åback i g, -bla d, -bla dig, -fisk, -fj ä
l-lig, -fläckig, -kol, -kullig, -lemmad,
-myra, -prickig, -randig, -rosi g,-träd,
-uddig, -ådrig, -ögd. — fl) Ringa,
obetydlig: Småborgare, -fel, -krig, -skuld,
-sysslor. — b) Adverbialt, i betydelsen af:
Smått, helt litet, något litet, sakta:
Småfjol-lig, - fjollighet, -fjolligt, -flat,
-gnabbas, -gräla, -hoppa, -kär, -ledsen,
-ond, -rädd, -tokig, -träta, v.,
-ängs-l i g, m. 11.
SMÅAKTIG, a. 2. Mycket noga, sträng,
sparsam i småsaker; sorn allt för mycket fäster sig
vid småsaker, lägger derpå allt för mycken vigt.
SMÅAKTIGHET, f. 3. i) Småaktigt sinne.
— 2) Småaktigt beteende.
SMÅAKTIGT, adv. På ett småaktigt sätt, med
småaktighet.
SMÅAX, n. 5. (bot.) Litet ax på ett
sammansatt.
SMÅBARNSSKOLA, f. 1. Skola för små barn
ifrån tre eller fyra till sex eller åtta års ålder.
SMÅBORRAR, m. 2. pl. Se Åkermönja.
SMÅDJEFVUL, m. 2. pl. — djeflar. Djefvul
af underordnad rang och makt i mörkrets rike.
SMÅDÅLIG, a. 2. Något opasslig.
SMÅFISK, m. sing. koll. Små fiskar.
SMÅFÅGEL, m. sing. koll. Små fåglar, Isynn.
sådana som lagas till mat.
SMÅFOLK, n. sing. koll. Ringa folk; folk af
den lägre medelklassen. Brukas ofta i en viss
spolsk och föraktlig lon af förnäma eller rika.
SMÅGAMMAL, a. 2. (fam.) I) Något gammal.
Se s. ut. — 2) (om barn) Alltför allvarsam och
inbilladt förståndig.
SMÅGRYNIG, a. 2. (mineral.) Som i brottet
visar liksom små gryn.
SMÅHALM, m. sing. Kort halm, ströhalm.
SMÅHANDEL, m. sing. Handel med varor af
mindre värde.
SMÅHANDLARE, m. 5. Se Småkrämare.
SMÅHERRE, m. 2. pl. — herrar. 1)
Obetydlig person, som gorna vill gälla för herre. —
2) Sprätt. I denna bern. föråldradt.
SMÅKLOK, a. 2. (fam.) Sorn gerna vill gälla
för att vara mycket klok. Säges isynnerhet om
barn.
SMÅKLÄDER, 3. pl. Mindre gångkläder,
såsom skjortor, kalsonger, liftröjor. m. m.
SMAKNOPPAR, m. 2. pl. örten Sedum
an-nuum.
SMÅ KONSTIG, a. 2. Smått konstig,
besynnerlig; Äfv. något listig eller rank full. —
Smakans ti g hel, f. 3. — Småkonsligl, adv.
SMÅKONUNG, rn. 2. 1) Konung i ett helt
litet rike, konung med ringa makt. — 2) (ford.)
Höfding med konungs namn, såsom t. ex.
Fylkes-konungarne.
SMÅ KORN. n. sing. Vanligt sexradigt korn.
SMÅ KORNIG, a. 2. Se Finkornig.
SMÅKRUSA, v. a. i. Göra smått krusig. —
V. n. (fam.) Krusa något litet, vara något
kru-serlig.
SMÅKRUSIG. a. 2. Smått krusig.
SMÅKRÅK, n. 5. (fam.) <) Litet husdjur,
såsom höns, gäss, m. fl. — 2) Säges äfv. skämtvis
om barn.
SMÅ
SMÅKRÄMARE, m. 8. En, som drifver
små-handcl.
SMÅLE, små’-lé, v. n. 2. (böjcs som Le) Le
smått, helt obetydligt; draga munnen till löje.
S. ål någon, med blicken vänd åt honom.
SMÅLEENDE, n. 4. Lindrigt, obetydligt leende;
dragning på munnen.
SMÅL K, se Smolk.
SMÅLOM, m. 2. pl. — lommar. Fågel af
lomslägtet.
SMÅLÖJE, n. 4. Se Småleende.
SMÅMYNT, n. 5. Mynt af ringa värde.
SMÅNINGOM, adv. I smått framskridande, i
gradvis fortskridande, litet om sender, smått orn
smått, gradvis, efterhand. [Smånigom.]
SMÅNJURE, m. 2. pl. — njurar. Se
Bi-njure.
SMÅNÅTT, a. 1. Skön i det lilla, fin, späd
och nätt. — Adv. På ett smånätt sätt.
SMÅNÖJE, n. 4. (mest i plur.) Litet
anspråkslöst, föga kostsamt nöje.
SMÅPENNINGAR, m. 2. pl. Penningar af
mindre värde. Se äfv. Löspenningar.
SMÅPLOCK, n. sing. (fam.) Småsaker.
SMÅPYSSEL, n. sing. (fam.) Småsysslor.
SMÅQVICK, a. 2. Smått qvick. —
Små-qvickhel, f. 3. — Småqvickl, adv.
SMÅREDE, n. sing. (fam.) Småsaker.
SMÅROLIG, a. 2. Smått rolig, något, roande.
Säges både om person och sak. —
Smårolig-hel. f. 3. — Smår oligt, adv.
SMÅRUM, n. 8. Litet rum; äfv. rum i en
mellanvåning. Brukas merendels i motsats till
Statsrum. Paradrum. Praklrum, i slott och palalser.
SMÅRÄTT, m. 3. Lilen mellanrätt.
SMÅSAK, f. 3. Lilen, ringa, obetydligt sak.
Noga i s-er. Gräla i s-er. Del är en s. för
honom, för honom af föga värde; äfv. det är för
honom en lätt sak. — Syn. Lapprisak.
SMÅSEDEL, m. 2. pl. — sedlar. Bankosedel
af lägre värde.
SMÅSIK, m. 2. Se Siklöja.
SMÅSILL, f. 2. Sill af litet slag.
SMÅSINNE, n. sing. Se Småaklighct.
SMÅSKOG, m. sing. Skog af små träd och
buskar.,
SMÅSKRAKE, m. 2. pl. — skrakar. En art
af Skrakfågelsläglet.
SMÅSKRATT, n. sing. Smått skratt.
SMÅSKRATTA, v. n. 1. Skratta smått.
SMÅSLUG, a. 2. (fam.) i) Slug i småsaker.
— Syn. Finurlig. — 2) Som gerna vill gälla för
mycket slug. — 3) (om barn) Slug för sin ålder.
— Små slughet, f. 3. — Småslugt, adv.
SMÅSMULOR, f. 1. p). (fam.) Nagot ringa,
obetydligt. Det är inte s. Det kostar inte s.
Han är inte nöjd med s.
SMÅSPIK, m. sing. koll. Spik (koll.) af smärre
sort.
SMÅSPOF, m. 2. pl. — spofvar. Fågel af
Spofslägtcl, 1 fot 8 tum lång, med svarlbrun
hufva, för öfrigt till större delen hvlL Numenius
Phoeopus. Kallas äfv. Qvidbonde.
SMÅSTAD, m. 3. pl. — städer. Liten, ringa
stad. — Ss. S-sbo.
SMÅSTADSAKTIG, a. 2. (fam.) Som liknar
småstäder eller hvad der finnes, småstadsboer eller
deras seder, lefnadssält. skick, moder, o. s. v. —
Smås ladsaktigl, adv.
SMÅSTADSAKTIGHET, f. 3. Småsladsaktig
beskaffenhet, småstadsakligl utseende, skick,
väsende, o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
