Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Småstadsfasoner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNA
SMÅSTADSFASONEK,––––-sön’r, 5. pl.
Fa-soner, liknande småstadsboers.
SMÅSTADSLIK, a. 2. Se Småsladsaktig. —
Sm åstad slikt, adv.
SMÅSTADSMANER,–––––nér, 3. pl. Maner,
liknande småstadsboers.
SMÅSTADSMIN. m. 3. Sådan min. som
småstadsboer vanligen hafva.
SMÅSTADSSED, m. 3. Sed, som är bruklig
i småstäder.
SMÅSTEK, f. 2. Stek af småfågel.
SMÅSTEN, m. sing. koll. Små stenar. (Fam.)
Om del ock regnade s., om än de värsta hinder
mötte.
SMÅSTJÄLA. v. a. 3. Se Snatta.
SMÅSVEN, m. 3. pl. — svenncr. Se Page.
SMÅTARMARNE, m. 2. pl. def. (anal.) De
små tarmarne hos menniska eller djur.
SMÅTIONDE, m. 4. Tionde af ärter, vicker,
m. m.
SMÅTORSK, m. 2. En art Torsk, 2 fot lång,
brun, fläckig, läckrare än Slorlorsk. Gadus
Cal-larius.
SMÅTT, adv. (merendels lam.) 4) I små delar,
stycken. S. hackad, skuren. — 2) Något litet.
S. rädd, kär. Skratta s, — 3) Sakta,
långsamt. Del regnar, snöar s. Del går s. Le/va
s., torftigt. Stjäla s., se Snatta. S. om s., i
sakta framskridande. S. omsider, omsider, efler
hand.
SMÄTVÄTT, m. 2. Tvätt af småkläder.
SMÅTÅCK, a. 2. (fam.) Rätt täck och
behaglig. — Småläckhel, f. 3.
SMÅTÄNKT, a. 4. Som tänker småaktigt.
SMÅTÄRNA, f. 4. Fågel af Tärnornas slägte.
SMÅVIKARE, m. 5. En art af Skälslägtcl.
SMÅVÄXT, a. 4. Små till växten.
SMÄCK, m. 2. I. Slag med flata handen. —
In t. Utrop, hvarmed härmas ljudet af ett sådant
slag.
SMÄCK, m. 2. II. Ett slags sorgprydnad, som
af fruntimmer bäres i pannan, vid hofsorg.
SMÄCKA, v. a. 2. (fam.) Slå med flata
handen. S. en på örat. S. till, ge ett dugligt slag
med flata handen. S. in, néd, sö nder, se Slå
in, &c.
SMÄCKER, a. 2. (sjöl.) Smal, fin. —
Smäcker hel, f. 3.
SMÄCKFET, smä’ck fét, a. 2. neutr. — [ett.
(fam.) Mycket fet.
SMÄCKFULL, smä’ck full, a. 2. (fam.)
Alldeles full.
SMÄDA, v. a. 4. (af Små) Utan bevis, i tal
eller skrift beskylla någon för äreröriga
handlingar; göra obevisla beskyllningar, som förklena
ens goda namn och rykte. — Syn. Försmäda,
Svärta, Lasta, Kränka. — S-nde, part. akt.
Brukas stundom adjektivt. S. beskyllningar. —
Smädande, n. 4.
SMÄDARE, m. 6. En, som smädar.
SMÄDEBREF, n. 5. Bref, som innehåller
smädelser.
SMÄDEFULL, a. 2. Se Smädlig. —
Smäde-fulll, adv.
SMÄDELIG, m. fl., se Smädlig, &c.
SMÄDELSE, f. 3. Obevisl beskyllning,
hvarigenom man söker att beröfva en annan dess
heder.
SMÄDELUST, f. sing. Begäret alt genom
förtal beröfva en annan dess beder.
SMÄDELYSTEN, a. 2. neutr. — et. Som
drifves af smädelust.
II.
SMÄ 409
SMÄDELYSTNAD, m. sing. Se Smädelust.
SMÄDEORD, n. S. Smädligt ord.
SMÄDESKRIBENT,–––––bännt, m. 3.
Skriftställare. som är böjd för att smäda andra.
SMÄDESKRIFT, f. 3. Skrift af smädligt
innehåll.
SMÄDESPRÅK, n. sing. Smädligt tal,
smädliga framställningar.
SMÄDETAL, n. 3. (mindre bru kl.) Smädligt tal.
SMÄDETUNGA, f. 4. (fig.) En, som är fallen
för att smäda andra.
SMÄDLIG, a. 2. Smädande; som går ut på
att smäda. S-l tal. Af s. beskaffenhet. — Syn.
Smädande, Smädefull, Ärerörig, Förklenlig.
SMÄDLIGHET, f. 3. Smädlig beskaffenhet.
SMÄDLIGT, adv. På ett smädligt sätt.
SMÄKTA, v. n. 4. 4) Befinna sig i ett
mat-tighelsti Ilstånd, förorsakadt af sjukdom, af
långvarig smärta, af stark passion, af ett länge
olill-fredsstäldt naturbehof, af långvarig längtan, o. s. v.;
tråna, trängta. 5. på sjuksängen, i ell fängelse.
S. af hunger och törst. S. af kärlek. S. efler
förlossning. — Syn. Försmäkla. — 2) Säges äfv.
om växter, som äro i ett tynande tillstånd, längta
efter regn. S. efler regn. — S-nde .part pres.
Brukas nästan adjektivt. En s. fånge. De s.
blommorna. Den s. naluren. S. Ögon, blickar.
— Sm äktande, n. 4. (Smägla.]
SMÄLEK, m. sing. (i äldre språket Smælig)
Skymf. förolämpningar. Lida s.
SMÄLL, m. 2.o 4) Plötsligt, häftigt, blolt
ögonblickligt ljud. Iskans s-ar. S-ar af en piska.
— Bildar sammansättningarna Åsksmäll,
Pisk-smäll. (Fam.) Roa sig ål s-en som gamla
kam-par, af gammal vana finna någonting roligt, ehuru
man ej kan sjelf njuta deraf eller deltaga deri.
— 2) Slag, åtföljdt af ett smällande ljud. Ge
någon s-ar af en piska. (Ordspr.) Slå två
flugor i en s., se Fluga. — S. n. sing. oböjl. (fam.)
Slag, stryk. Ge någon s. S. på fingrarna, se
Finger.
SMÄLLA, f. 4. Se Flugsmälla.
SMÄLLA, v. n. 2. (Har för bcm. 4 o. 2 i
Impf. sing. äfv. Small: pl. (gam.) Smullo. Sup.
(gam.) SmulUl.) 4) Säges om ett plötsligt,
häftigt, ögonblickligt ljud. For denna och följ,
bemärkelse ofta impersonelt. Ilörde du, all del
small? Del var någonting, som small. (Fam.)
Del är så kallt, all del s-ler i knutarna, är
skarp vinter. S. igen, slå igen med en smäll,
t. ex.: Dörren smällde igen. S. till, plötsligt
gifva en stark smäll. — 2) Explodera med smäll.
Krut, som ej s-ler. S. af (om gevär), aflossas,
t. ex.: Bössan small af. S. sö nder, gå sönder
med smäll. — 3) (äfv. aktivt) Åstadkomma en
srnäll, smällar. S. med en piska. S. med
lungan eller läpparna, med fingrarna. S. af,
aflossa med smäll, l. ex.: S. af ett gevär. S.
igén, till, slå igen, så alt det smäller, l. ex.:
S. igen, till dörren. S. dörren i lås, slå dörren
i lås, så att det smäller. S. i dörrarna, slå
igen dem, så alt det smäller. — V. a. (fam.) Gifva
smäll, stryk; slå. S. någon en örfil. S. pa,
upp. ge dugligt med stryk. S. Ull, slå till.
SMÄLLANDE, n. 4. Ljudet, då någon eller
något smäller. Jfr. Smälla, v. n.
SMÄLLFIKON, n. Ö. (fam. skämtv.) Duglig
Örfil.
SMÄLLKALL, a. 2. (fam.) Ytterst kall; kall,
så alt det smäller i knutarna. Midi i s-a vintern.
SMÄLLKYSS, m. 2. (fam.) Kyss, gifven med
det eftertryck, att det smäller.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
