Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Smörbröd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÖ
SNA
411
SMÖRBRÖD, n. B. Ett slags bakverk af smör,
socker, mjöl, ägg och anis.
SMÖRBÄR, n. 5. Se Hönsbär.
SMÖR BÄRSBUSKE, m. 2. pl. — buskar. So
Hönsbärsbuske.
SMÖR DEG. m. 2. Deg af hvetmjöl och
vatten, (lera gånger ulkaflad med en lillblandning
af smör.
SMÖRDUK, m. 2. Duk eller servet, bestruken
med smör, som lägges på magen, vid förkylning,
o. s. v.
SMÖRGÅS, smö‘rgå’s, f. 2. <) Bröd med
påstruket smör. — 2) (fam.) Hvarje studsning och
hopp, som en kastad flat sten gör på vattenytan.
Kasta s-ar på vattnet.
SMÖRHÖNA. f. 1. t) Smörklimp, pressad i
form af en höna. — 2) (fam.) Ett smekord till
fruntimmer. Min lilla s.
SMÖRIG, a. 2. 1) Bestruken med smör. —
2) Se Smöra.
SMÖRJ, n. sing. (fam. skämtv.) Stryk.
SMÖRJA, v. a. 2. Impf. Smorde. Sup. Smort.
Part. pass. Smord. 1) Beslryka med något
smör-jigt ämne. S. smör på bröd. S. hjul. S.
någon till konung, säges om den högtidliga
ceremoni, då en konung, vid sin kröning, af en biskop
smörjes på ännel med den heliga kröningsoljan,
till tecken att han derigenom inviges i sitt
konungsliga kall. S. sina stöflor. äfv. (fig. fam.)
rusta sig till förd, resa. (Fam.) S. kräset, se
Smörja sig, 2. (Ordspr.) S. hjelper, ell. Smörj
väl, så går det väl, ell. Smörj vagnen, så går
han lätt, var ej för njugg, om du vill bli väl
betjent. (Fam.) S. i’ en något, låta en förtära
något af dålig beskaffenhet; (fig.) inbilla en något,
duka upp lögnhistorier för honom. S. ihop, in,
ned, se Hopsmörja, &c. S. om munnen, se
Mun. S. öm. smörja ånyo. S. omkring, smörja
rundt omkring på alla håll. S. på’. Ö’fver, se
Påsmörja, Öfversmörja, S. ut, utbreda något
smörjigt. — Syn. Besmörja. Påsmörja,
öfver-smörja. — 2) (fam.) Muta. — 3) (fam., skämtv.)
Piska upp. slå. Jag smorde honom på örat.
S. på’, upp, ge dugligt med stryk. S. till, ge
ett eftertryckligt slag. — 4) (fam.) Undfägna någon
med starka drycker, så att han blir rusig. —
S. sig, v. r. 1) Beslryka sin kropp eller någon
del deraf med ett smörjigt ämne. — 2) (fig. fam.)
Väl förpläga sig. äla eller dricka något godt. —
Smord, part. pass. (Fam.) Del går som del
vore s-l, utmärkt lätt, väl, obehindradt.
(Sub-stantivt) Herrans S-e, Frälsaren; säges äfv. om
konungar.
SMÖRJA, f. 1. 1) Fett, tjockt ämne,
hvarmed vissa föremål beslryka*. S. till vagnshjul,
skor, se Vagnssmörja, Skosmörja. — 2) (fig.
fam.) a) Mulor. — b) Dålig blandning; dåligt
arbete: dålig mal. dryck, o. s. v.
SMÖRJANDE, n. 4. Se Smörjning.
SMÖRJBURK. SMÖRJKOPP, m. 2.
SMÖRJHORN, n. B. Burk, kopp, horn, hvari smörja
förvaras.
SMÖRJ ELSE, m. 3. 4) Smörjning. — 2) Se
Salva, I. Sista s-n. ell af den katolska kyrkans
sju sakrament, bestående deri, alt de, som ligga
på dödsbädden, smörjas af prosten med helig
olja; (fig. fam.) dödsknäcken. — 3) Se Smörj och
Mulor.
SMÖRJELSEOLJA, f. 4. Olja, som användes
till smörjning.
SMÖRJ IG, n. 2. 1) Som har egenskap af
smörja. — 2) (fam.) Nedsinord.
SMÖRJKUR, m. 3. Kur emot veneriska
sjukan, då smörjning mod mcrkurialsalva brukas,
h cur.]
SMÖRJNING, f. 2. Handlingen, förrättningen,
då någon smörjer.
SMÖR KRING LA, f. t. Kringla af smördeg.
SMÖR KÖP, n. 5. (fam.) Ovanligt godt pris.
SMÖRLAND, n. B. (sjöt.) Moln vid horisonten,
som likna ett aflägset land.
SMÖRMÅSE, m. sing. (fam.) Kon går i s-n,
mjölkar dugligt.
SMÖRNYPON, n. 5. En sort nypon.
SMÖRPANNA, f. 4. Panna, hvari smör smältes.
SMÖRPROFVARE, m. B. Långt, ihåligt
verktyg af trä eller metall, nedtill med en hulling,
hvarmed man kan upphämta smör ifrån bottnen
af ett dermed fyldt kärl, för all smaka derpå.
SMÖRPÄRON, n. S. Benämning på flera
sorter välsmakliga, smällande päron.
SMÖRSYRA, f. 4. (kem.) Eli slags flygtig syra
i smör.
SMÖRSÅS, m. 3. Sås, tillredd med smör.
SMÖRTIONDE, m. sing. Tionde, som i vissa
provinser utgår med en mark smör årligen efter
hvarje ko.
SMÖRTJÄRNA, f. 1. Se Tjärna.
SMÖRTRÄD, n. B. En art Kokospalm, hvaraf
ett smörlikt ämne erhålles. Cocos bulyracea.
SMÖRÖRT, f. 3. Se Smörblomster.
SNABB, a. 2. Som fort rörer sig, är i hastig
rörelse; som fort gör, uträtiar något; som fort
sker eller verkställes. S. i sina rörelser. S.
häst. S. på (olen. S. seglare. S. resa.
Örnens, tidens s-a (lygl. S. i sina sysslor. —
Syn. Haslig, Snar, Flink, Qvick, Rask, Hurtig,
Ges vind.
SNABBA SIG, v. n 4. (fam.) Skynda sig.
SNA BB FOTAD, a. 2. Snabb på foten, snabb
alt gå eller löpa.
SNABBHET, f. 3. Egenskapen att vara snabb;
snabb rörelse; skyndsamhet. — Syn. Hastighet,
Gesvindhet.
SNABBLÖPARE, m. 5. En, som öfvat sig i
konsten att löpa på en gång snabbt och med
långvarig uthållighet.
SNABBLÖPNING, f. 2. Konsten all löpa
snabbt och med långvarig uthållighet.
SNABBSEGLARE, m. B. Fartyg, som seglar
jemförelsevis ovanligt snabbt.
SNABBSKRIFNING. f. 2. Konsten att skrifva
fortare än vanligt, lika fort som inan talar.
SNABBSKRIFVARE, m. B. En, som är
öf-vad i snabbskrifning.
SNABEL, m. 2. pl. snablar. Långt och small
snyte; isynn. den sex fot långa förlängningen af
elefantens näsa. S-n användes af elefanten som
arm all omslinga och gripa större (öremål.
SNABELFISK, m. 2. En art af Hvalarna,
ända till 100 fot lång. Balæna Boops.
SNACK, n. sing. (fam.) Se Prat, Sladdcr.
SNACKA, v. n. 4. (fam.) Se Prata, Sladdra.
SNAFVA, v. n. 4. Oförvarandcs stöta foten
emot något, så alt man förlorar jemnviglen. S.
mot en slen. Hästen s-de och föll. —
Snofvan de. n. 4.
SNAGGHÅRIG, a. 2. Korlhårig.
SNAPPA, v. a. 4. Hastigt och oförsedt gripa
något. (Neutralt) S. eflcr, hastigt gripa eflcr. S.
bort. upp. se Bortsnappa, Uppsnappa.
SNAPPHANE, m. 2. pl. — hanar. 4)
Parti-gängarc i krig, som olofliglvis går ut på byte.
— 2) Stråtröfvarc. — 3) Benämning på de röf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
