Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Snapphanelås ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
SNA
SNE
vare, som under kriget emellan Sverige och
Danmark 1676—1679 ofredade Skåne.
SNAPPHANELÅS, n. 3. Ett slags bösslås.
SNAPPS, se Schnapps.
SNAR, a. 2. 1) Som sker hastigt. 5. afresa,
återkomst. — 2) Som med skyndsamhet gör,
verkställer. uträttar något. Var s., skynda dig.
SNAR, n. 6. Ställe i en skog, der tätt växande
träd och buskar göra det svårt att framtränga.
[Snär.]
SNARA, f. 1. 1) Slinga (bem. 3) af tagel
eller messingstråd, inrättad att dermed fånga djur
och fåglar. Fånga i s. Lägga ut s-ror för
fåglar. — 2) (tig.) Försåtlig anläggning, för alt
draga någon i fara, olycka, förderf, försätta i
bryderi, o. s. v. Fånga någon i en s., genom
en listig anläggning bedraga någon. Falla i s-n,
låta fånga sig i en snara. Utlägga en s. för
någon, genom någon listig anläggning söka ens
ofärd, olycka, eller att sälta honom i förlägenhet,
o. s. v.
SNARARE, a. komp, af Snar. Han var s.
än jag trodde. — Adv. komp, af Snart. 1)
Fortare, förr. Han kom s., än vi förmodat. —
2) Hellre, förr. Jag tror s., att han är rik
än fattig. Man borde s. tro, all saken vore
afgjord.
SNARAST, a. superi, af Snar. S-e
återkomst, afresa. Med del s-e, skyndsammast. —
Adv. superi, af Snart. Han återkom s. af
alla. Som s., på det skyndsammaste,
skyndsammast. så fort som möjligt.
SNARBINDA, f. 1. ell. SNARBINDEL, m. sing.
Se Åkerbinda.
SNARFYNDIG, a. 2. Som snart finner sig,
vet råd; fintlig. — Snar fyndighet, f. 3.
SNARHET, f. 3. Egenskapen att vara snar;
snabbhet, skyndsamhet, hastighet.
SNARKA, snårrka, v. n. 1. Under sömnen
andas på elt sätt, alt ett visst bullrande ljud
uppkommer, då luften passerar genom näsan och
luftröret. — Snarkande, n. 4. o.
Snarkning, f. 2.
SNARKÅRE, m. 3. -ERSKA, f. 1. En, som
snarkar.
SNARLIG, a. 2. Se Snar.
SNAR LIG EN. adv. Se Snart.
SNARLIK, a. 2. (fam.) Ganska lik.
SNARMOGEN, a. 2. Som fort mognar. —
Snarmogenhel, f. 3.
SNARREFVA, f. 1. Örtslägtet Cuscula, isynn.
arten C. europæa.
SNARRVERK, n. 5. (på orgor) Se Borduna.
SNARSINT, a. 1. Som lätt blir ond, snar
till vrede. — Snarsinlhel, f. 3.
SNARSKRÄMD, a. 2. Se Lältskrämd. —
Snar skr ämd hel, f. 3.
SNARSPJUT, n. 5. Ett slags fordom i Sverige
brukligt spjut.
SNARSTICKEN, a. 2. nculr. — el. (fam.) Som
lätt slicknas, lätt finner sig stött. —
Snar-s lic ken het, f. 3.
SNART (a långt), adv. Innan kort, fort. Del
kan s. ske. Så s. som möjligt. Han kommer
ej så s. Så s. han blef mig varse. S. sagdt,
nästan, nära nog, så godt som. — Syn. Fort,
Hastigt. Brådt. 1 brådkastet.
SNARTROGEN, a. 2. neulr. — troget,
(mindre brukl.) Se Lällrogen. — Snar Ir o g en hel,
f. 3.
SNARTÄNKT, - tä’nngkt, a. 1. Som tänker,
beslutar sig fort.
SNASK, n. slng. (fam.) 1) Sötsaker, slisk. —
2) Se Röra, 1.
SNASKA, v. n. 1. (fam.) Äla mycket sölsaker.
— Sn as k an de, n. 4.
SNASKER, m. sing. (fam.) En, som äter mycket
sölsaker.
SNATTA, v. a. o. n. 1. Tillgripa saker af
ringa värde. Jfr. Snatlcri. — Snattande,
n. 4.
SNATTER, n. sing. Se Snattrande.
SNATTERAND, f. 3. pl. — änder. En art
af Andslägtet, med pomeransfärgade ben.
SNATTERI, n. 3. Tillgrepp af saker, som
hafva ett ringare värde, högst 3 r:dr 16 sk. b:ko.
Derutöfver anses det som Stöld.
SNATTRA, v. n. 1. 1) Säges om det läte,
som gässen vanligen hafva. — 2) (Gg. fam.) Sqvallra,
sladdra.
SNATTRANDE, n. 4. 1) Lätet af gäss, som
snattra. — 2) (tig. fam.) Sladder.
SNAU, f. 3. (t. Schnaue) Ett tvåmastadt,
brigg-tackladt fartyg utan märsar.
SNEBAK, snébåk, m. 2. Ett slags fordom
bruklig dart med vriden eller nedböjd egg.
SNED, a. 2. neulr, snedl. 1)^ Ej fullkomligt
rät; som afviker, har riktning åt sidan. Hon
är s. i högra sidan. S. i halsen. S. fot. S.
mun. S-a ögon. Se med s-a ögon, se Se snedl
(under Snedl). — 2) Ej lodrät; ej vinkelräl;
sluttande, lutande. S. mast. S-l hus. S. vinkel,
ej rät. Skrifva s-a rader, ej vinkelräta mot
kanten af papperet. S. figur, s-l rum, som
ej har räta vinklar. — 3) Säges äfv. om ytor,
som äro ojemnt upphöjda på motsvarande
sidor. En s. panna. S-a perlor, som hafva
ojcmn rundning. — På s.. adv. I snedt läge,
i sned riktning. Sälla, ställa på s. Med
hallen på s. Gå på s. (Fig. fam.) Del går på
s. för honom, går ej bra. Vrida munnen på s.
Tilla ^å s, åt sidan. Komma på s., äfv. (fig.
fam.) raka i olag.
SNED, n. 3. (fam.) Puls, spratt,
skälmstycke.
SNEDA, v. a. 1. Göra sned, gifva sned
riktning. S. en åker, köra den snedt öfver. S. af,
se Afsneda.
SNEDBENT. a. 1. Som har sneda ben.
SNEDBJELKE. m. 2. pl. — bjelkar. (herald.)
Bjelke, som går snedt Öfver skölden.
SNEDBORR, m. 2. Se Skrufborr.
SNEDD, f. 3. Sned linie, sned riktning, sned
slipning o. s. v. På s-en, snedt Öfver, snedt, på
sned.
SNEDFICKA, f. 1. Ficka, som går snedt.
SNEDFOTAD. a. 2. Som har sneda fötler.
SNEDHALSAD, a. 2. Som har sned hals.
SNEDHET, f. 3. Sned riktning, ställning, snedt
läge, o. s. v.
SNEDHÖRNIG, 8. 2. Se Sncdvinklig.
SNEDJERN. n. 5. Se Skrufskifva.
SNEDKÖRN1NG, f. 2. Åkerns körning snedt
öfver.
SNEDMUNT, a. 1. Som har sned mun.
SNEDNING, f. 2. Handlingen, förrättningen,
då rnan snedar.
SNEDRUTA, f. 1. Snedvinklig ruta.
SNEDRUTIG, a. 2. I form af en snedruta.
SNEDSEGEL, n. 5. Sc Lalinscgel.
SNEDSKUREN, a. 2. neutr. — el. Snedt, på
sned skuren.
SNEDSLIPAD, a. 2. Snedt slipad.
SNEDSPRÅNG, n. 3. 1) Språng på sned, åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
