Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Snyfta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNY
SNÄ
415
Se Lymmel. — Torde ursprungligen hafva betydt
det samma som Snöflare (L Schnüffler).
SNYFTA, v. n. 4. Under gråt göra
ovilkor-liga, djupa och krampaktiga andetag tätt på Ii
varandra.
SNYFT AN, f. sing. iudef. eller
SNYFTANDE, n. 4. Tätt på hvarandra
följande, ovilkorliga, djupa och krampaktiga andetag
under gråt.
SNYFTNING, f. 2. 4) Se Snyftande. — 2)
Hvarje särskilt af de krampaktiga andetag, som
man gör under gråt.
SNYGG, a. 2. (isl. Snoggr; ursprungi.: kort;
slät, glatt, ej hårig) 4) Ren och prydlig. Säges
både om person och sak. Lian är alltid s. Hålla
sig s. S-a kläder. S. klädning, rock S-l
rum. S a möbler. — Syn. Anständig, Proper.
— 2) Som älskar renlighet och prydlighcl, gerna
ser snygghet omkring sig. — 5) Säges om små
barn, äfv. om husdjur (hundar, kattor), då de
blifvit vanda att ej orena sig. Den lilla håller
sig s. Hunden är s. — 4) Säges ironiskt i
samma mening som Vacker. Just en s.
historia! En s. beskyllning!
SNYGGA, v. a. 4. Göra snygg. —
Snyggande. n. 4.
SNYGGHET, f. 3. Egenskapen att vara snygg.
SNYGGT, adv. På ett snyggt sätt, med
snygghet. S. klädd.
SNYLTA, v. n. 4. (fam.) Sc Snugga.
SNYLTGÄST, m. 3. (fam.) En, som besöker
andra för matens skull.
SNYLTRA, f. 4. Ett slags fisk af de
Tagg-feniga, nära cn fot lång, en af Europas vackraste
fiskar. Labrus Julis.
SNYTA, v. a. 3. Impf. Snöt. Sup. Snutit
och Snytil. Part. pass. Snuten o. Snyten. (af
Snul} Rensa näsan genom stark fnysning och
utklämning (med näsduk eller, såsom ringare folk,
med fingrarna). S. blod, vid snytning få blod ur
näsan. (Fam.) S. ljuset, putsa det. — Vanligen
säges reflcxivt S. sig, t. ex.: S. sig med näsduk,
med fingrarna. S. sig på armen. (Pop.) Del
skall han inle s. sig af, det skall han slippa. —
Sny tan de, n. 4. o. Snytning, f. 2.
SNYTE, n. 4. 4) Lång, smal och spetsig nos.
— 2) Slump.
SNÅL, a. 2. (fam.) 4) Begärlig att förvärfva
ägodelar. S. eflcr penningar, ägodelar. S. efter
vinst, förljensl. — Syn. Sniken. — 2) Brukas i
allmänhet för Begärlig. >. efter mal. Man säger
äfv.: S-a ögon, s. min, o. s. v. — 3)
Öfverdrif-vel sparsam. S. om penningar S. om slyfvcm.
— Syn. Nidsk, Njugg, Karg, Gnidaraklig.
SNÅLAS, v. d. 4. (fam.) Vara snål. S. efter
något. — Syn. Snikas.
SNÅLHET, f. 5. (fam.) Felet all vara snål.
Jfr Snål. — Syn. a) Snikenhet. — b) Gnideri,
Nidskhet, Njugghet, Karghet.
SNÅLJÄPA, f. 4. och
SNÅLJÅPER, m. sing. (pop. o. fam.) Snål
person.
SNÅLT, adv. Med snålhet. Åla s. Spela s.,
med öfverdrifven rädsla att våga sina penningar.
— Syn. Sniket; Nidskt, Njuggt, Kargt,
Gnidar-aktigt.
SNÅLVARG, m. 2. (pop. o. fam.) Snal karl
eller gosse.
SNÄCKA, f. 4. 4) Benämning på dem af
Blötdjuren, hvilka äro bcläckta ulaf ett utvändigt i
ett stycke sammanhängande skal. Jfr Mussla.
S-kor och musslor. — 2) Se Snäckskal. En
samling af s-kor. — 3) (anat.) En snäckformig
del i örats trumhåla. — 4) Sc Volul. — 5) Den
del uti ett ur, på hvilken kedjan är uppvindad,
när uret är uppdraget. — 6) Ett slags mindre
härskepp hos våra förfäder. — Ss. Snäckarl,
-artad, -form, -formig.
SNÄCKFIGUR, –ür, m. 3. Snäckformig figur.
SNÄCKGÅNG, m. 2. 4) Snäckformlgt krökt
gång. — 2) Spiralformig gång omkring en
bjul-slock. — 3) (fig.) Ganska långsam gång, lik den
af en snäcka.
SNÄCKHJUL, n. 5. Ett hjul, fäsladt vid
snäckan i ett ur.
SNÄCKHUS, n. 3. Det ska), hvari en
lcfvan-de snäcka är innesluten.
SNÄCK 11 VALF, n. 3. Hvalf, hvars vederlag
(första stenrader) sliga spiralt.
SNÄCK KALK, m. sing. Kalkslcn, som
innehåller lemningar af snäckor.
SNÄCK LINIE. f. 3. Se Spirallinic.
SNÄCKLÄRA, f. 4. Den del af
naluralhislo-rien, som handlar om snäckorna.
SNÄCKMERGEL, m. sing. Mergel, som
innehåller lemningar af snäckor.
SNÄCKMYLLA, f. 4. Mylla, som innehåller
lemningar af snäckor.
SNÄCKRUNDNTNG, f. 2. Snäckformig rundning.
SNÄCKSAMLING, f. 2. Samling af snäckskal.
SNÄCKSAND, m. sing. Sand, som till största
delen består af söndersmulade snäckskal.
SNÄCKSKAL, n. 3. Det i ett stycke
sammanhängande skal, som betäcker en snäcka. Jfr
Musselskal.
SNÄCKSLEM, n. sing. Slem, som finnes i
snäckor.
SNÄCKSTEN, m. 2. Benämning på förstenade
snäckor.
SNÄCKVERK, n. 3. Arbete eller prydnad af
snäckor.
SNÄCKVIS, adv.* I snäckformig krökning.
SNÄF, a. 2. Trång, knapp. Säges isynn. om
kläder. S rock, klädning.
SNÄFHET, f. 3. Tränghel. Rockens s.
SNÄFT, adv. Trångt. Klädningen sitter s.
SNÄLL, a. 2. (af Snua, sky nda; fam.) 4)
Snabb. S. all löpa. Han var s. all komma
igen. En s. resa. — Deraf Snällseglare, m. fl.
— 2) Ganska skicklig, kunnig. En s. gosse. S.
målare. S. all läsa. S. i musik, i matematik.
— 3) Flitig. Gossen är s. all läsa. S. i sina
sludier. S. arbetare. — 4) Beskedlig; äfv.
tjenst-aktig. En s. gosse. Var s., mill barn. Var
s. och hjdp mig.
SNÄLLARE, m. 3. 4) En del i ur. — 2)
En af flera häfstänger och fjädrar sammansatt, i
stocken af ett gevär anbragt mekanism.
SNÄLLBLEKE, n. 4. Se Konstbleke.
SNÄLLFOTAD, a. 2. Sc Snabbfotad.
SNÄLLGARFVER1, n. 3. Sätt att garfva hudar
på vida kortare sätt än vanligt, genom
användandet af förtunnad svafvelsyra.
SNÄLLHET, f. 3. 4) Snabbhet. — 2)
Skicklighet, kunnighet. — 3) Beskedlighet.
SNÄLL-LOD, n. sing. Blandning af tenn,
bly och vismulh, som brukas till metallers
hoplödning.
SNÄLLPOST, m. 3. Post, som går fortare än
den vanliga.
SNÄLLPRESS, m. 2. Ett slags
boklryckar-press, der kärran åker fram och åter under cn
stor vals, som förrättar tryckningen, hvilken
derigenom går fortare än med vanliga pressar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
