Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Snodd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 SNO
draga sig ur spelet. S. sig in, smyga sig In.
S. sig till, se S. al sig.
SNODD, m. 3. Se Snoende.
SNODD, f. 2. Något, som blifvit snodl.
SNOENDE, n. 4. Handlingen, då något snos.
SNOK, m. 2. I. (isl. Snækr) Ett slags giftlös
orm, som igenkännes af ögonstenens runda form
samt hufvudels betäckning af plåtar. Coluber.
Arter af delta slügte äro: Den egentliga S-en,
omkring 4 fot lång, ofvan svart, inunder svartblå,
äfv. kallad Tomtorm, Vattenorm. C. natrix. Sldl
S.. 2 fot, 3 till 4 tum lång, brunaktig med svarta
fläckar längs ryggen. C. lævis. Gulgrön S., 4
fot lång, ofvan svartgrön, med gula fläckar. C.
alrovirens.
SNOK, m. 2. II. (fam.) En, som snokar. Deraf
Tullsnok.
SNOK, n. sing. oböjl. III. (fam.) Tugga s.,
tugga, ulan all hafva något alt tugga på.
SNOKA, v. n. 1. (fam.) 1 försåtlig, elak afsigt
leta efter något. & i alla vrår. S. efter något.
S. igenom, upp, se Genomsnoka, Uppsnoka. —
Snokande, n. 4.
SNOKARE, m. 5. Se Snok, II.
SNOPEN, a. 2. neutr. — et. (af gamla ordet
Snopa, Ilat gå bort med oförrälladt ärende, af
Sneipa, skymf, vanära; fam.) Flat och harmsen
öfver cn länge närd och slutligen sviken
förhoppning.
SNOPP, m. 2. 1) (fam.) Ljusskarn. — 2)
Tecken på nosen af cn häst.
SNOPPA, v. a. 4. (fam.) Pulsa (ett brinnande
ljus).
SNOR. m. sing. Slem i näsan. — Ss.
S-ak-tig. -kluns.
SNORA, v. n. o. a. 1. Låta drypa snor ifrån
näsan; smutsa med snor. I samma mening säges
äfven S. nrd, full.
SNORFLA, snå’rrna, v. n. 1. Se Snöfla.
SNORGERS, snörjcrrs, m. 2. (pop.) Se Gers.
SNORHORN, n. 3. (pop., fam. o. skämlvis)
Näsa.
SNORHYFVEL, m. 2. pl. — hy/lar. Se
Snor-killing, 2.
SNORIG, a. 2. 4) Säges om den, på hvilken
snören rinner ur näsan. — 2) Full af snor,
besudlad med snor.
SNORIG HET, f. 3. Egenskapen att vara snorig.
SNORK, snå’rrk, m. 2. (mest i bestämd form)
Ändan, det yltersta af något. På s-en, till sist,
på sista beslutet.
SNORKILLING, m. 2. (pop. o. fam.) 4) Se
Snornäsa. — 2) Vettlös, oförskämd yngling. —
Syn. Snorhyfvel, Snorvase.
SNORNÄSA. f. 4. (pop. o. fam.) En, som är
snorig om näsan.
SNORRA, se Snurra.
SNORVASE, m. 2. pl. — vasar. Se
Snor-killing.
SNUBBA, v. a. 4. (fam.) S. ell. s. upp, gifva
skarpa tillrättavisningar. — Syn. Se Förebrå.
SNUBBLA, v. n. 4. (fam.) Snafva (om hästar).
SNUBBOR, f. 4. pl. (fam.) Skarp
tillrättavisning, stränga förebråelser. Få s. — Syn. Sc
Förebråelse.
SNUDDA, v. n. 4. Helt obetydligt beröra ytan
af ett föremål. S. vid, förbi, på, öfver något.
— Snuddande, n. 4. [Snutta.]
SNUF, m. sing. (fam.) Få s-ven af något, få
väder af något.
SNUFLA, se Snöfla.
SNUFLÄDER, n. sing. Sc Trollkölt.
SNY
SNUFVA. f. 4. Opasslighet, då näsans
slemhinna afsöndrar cn skarp, tunn och serös vätska.
Ila s. Vara besvärad af s.
SNUGGA, v. n. 4. ell. S. sig till mat, göra
besök hos någon, för alt blifva bjuden på mat.
— Syn. Snylta. — Snuggande, n. 4.
SNUGGARE, m. 3. En, som snuggar. — Syn.
Snyltgäst.
SNUGGERI, n. 3. Vanan att snugga sig till
mat. — Syn. Snyltande.
SNUGG-GÄST, m. 3. Se Snyltgäst.
SNURR, n. sing. o. inl. Det härmade ljudet
af något som snurrar.
SNURRA, f. 4. Svarhad päronformig eller
kupig leksak af trä, ihålig och med ell hål på
ena sidan, samt inunder försedd med en smal,
trind fot, hvilken omlindas med ett snöre och
nedslickes i hålet på ett handlag, hvarcfler snöret
häftigt dragés, då snurran hoppar nod på golfvet
och under ett starkt hvinandc eller tjutande ljud
med största hastighet drifVes omkring på
fotspel-sen. (Fig. fam.) Del går som en s., med största
lätthet.
SNURRA, v. n. 4. 4) Fara omkring som en
snurra. S. omkring. — 2) Surra som hjulet på
cn spinnrock, ett skärsliparhjul, o. s. v.
SNUS, n. sing. Pulveriscrad tobak till
snus-ning. (Fig. fam.) S. på tummen, snubbor,
ban-nor. — Har sammansättningen Hundsnus.
SNUSA, v. n. o. a. 4. Uppdraga i näsan något
pulvcriseradl ämne, isynn. snus, för att
dymedelst reta den till slemflytning. 5. ned,
besudla, orena med snus. S. upp, bekosta på snus.
(Fam.) S. upp, till, ge hundsnus. —
Snusande. n. 4.
SNUSARE, m. 5. - ERSKA, f. 4. En, som
snusar.
SNUSBOD, f. 2. Försäljningsbod för alla sorter
af snus.
SNUSDOSA, f. 4. Dosa, hvari snus
förvaras.
SNUSDOSSNÄCKA, f. 4. En stor hvit- och
brunfläckig snäcka, hvaraf snusdosor göras. Cypræa
mauriliana.
SNUSFÖRNUFTIG, a. 2. (fam.) Som inbillar
sig och vill gälla för alt vara mycket klok.
SNUSHANE, m. 2. pl. — hanar, (t.
Schnau:-hahn) Ung oförskämd narr, glop.
SNUSIG, a. 2. Besudlad, orenad af snus.
SNUSK, n. sing. Illa luktande orenlighcl på
kläder eller möbler. Lukta s.
SNUSK ER, m. sing. (fam.) Snuskig karl.
SNUSKIG, a. 2. Full af snusk. En s.
men-niska. S-a kläder.
SNUSKIGHET. f. 3. 4) Se Snusk. — 2)
Egenskapen att vara snuskig.
SNUSKIGT, adv. Pä ett snuskigt sält.
SNUSNÄSDUK, m. 2. Näsduk all snyta sig
på, då man snusar.
SNUSQVARN, f. 2. Qvarn. hvarpå
tobaks-blader malas till snus.
SNUSRASP, m. 2. Rasp, hvarmed
tobaksblader raspas till snus.
SNUSTOBAK, m. sing. Se Snus.
SNUT, m. 2. 4) Nos. — 2) (fam.) Mun.
an-sigte. Deraf Snulfager. — 5) Ett slags spetsigt
bröd. — 4) (fam.) Smekord. Min lilla s.
SNUTFAGER, a. 2. (fam.) Som har cll fagert
ansigte.
SNUTT. m. 2. (pop.) Sc Pall.
SNUTTA. v. n. 4. (pop.) Sc Dia.
SNYFFEL, sny’iTI, m. 2. pl. snyfflar. (fam.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
