- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
429

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Spela ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SPE
handla, verka. — f) Hvarje särskilt stick, som
göres. Han fick ej mer än fyra s., men skulle
ha sex. Göra ell s., intaga ett spel. — g) De
kort, en spelare har på hand. Ha godt, säkerl,
dåligt s. — h) Ett s. kort, tvenne kortlekar. —
3) Kämpalek. Olympiska s-en. — 4) Orrens s.,
hans late, då han spelar. (Fig.) Vindens,
sefirens s., vindens fläktar. Ögonens s., blickar,
ögonkast. Diamantens s., dess skimrande. —
5) Se Bråspel och Gångspel. — 6) Skådespelares
sätt att agera. Talmas s. var utmärkt.

SPELA, v. a. o. n. 4. o. 2. Betydde
ursprungligen: Leka, i) Medelst ett musikinstrument
frambringa något sammanhängande helt af harmoniska
toner. Har till objekt, dels sjelfva instrumentet,
dels äfven hvad som deruppå spelas. S. orgor,
flöjt, klaver, fiol. Neutralt säges äfv.: S. på
orgor, etc. S. ell stycke, en aria. S. sin
stämma. S. diskanten, basen. S. för någon,
af någon taga undervisning i musik; äfv. spela,
för alt roa någon. S. for någon, spela förut,
för att visa någon, huru han skall spela. S.
igenom, öm, upp, ö fver, se Genomspela, &c. S.
upp sig. öfva sig i musik. — Syn. Musicera. —
2) a) Boa sig med åtskilliga tidsfördrif, hvartill
brukas kort, tärningar, brickor, schackpjeser, o.
s. v. S. kort, bräde, dam, schack, käglor. S.
lomber, piket. Boslon s-s af fyra. S. högt,
lågt. S. för ro skull, om intet. S. om
penningar, om förtäring. S. falskt spel, nyttja
bedrägeri i spel. 5 penningarna af någon,
vinna ens penningar på spel. S bort, se
Borl-spela. S. för någon, i ens ställe. S. ut, sluta
att spela. (Fig. fam.) Han har spell ut, det är
förbi med honom, med hans lycka, framgång,
anseende, o. s. v. — b) Säges med afseende på
sättet, huru man under spelets gång begagnar
sina kort, flyttar sina pjeser, o. s. v. S. bort ell
spel, genom felspelning mista ett spel. S. in en,
spela så, att någon kommer in i spelet. S. upp.
se Uppspela. — c} (i vissa spel) Hafva förbundit
sig att taga hem ett visst antal spel, med vilkor
af viss gifven vinst, i fall det lyckas, i motsatt
fall viss plikt och bet. Herr N. s-r och har
mig till whist. Han s-r ensam och har oss
alla tre till motspelare. S. i ruter, med ruter
till irumf. — d) S. ell. s. ut, se Utspela. S.
klöfver, hjerler. S. kungen. S. pa, slå på ell
kort — 5) På skådeplatsen framställa en
tea-lerpjes, utföra en roll. S. en pjes, ett stycke,
ell sorgspel, ell lustspel. S. en roll, se Agera.
(Absolut) Man s-r sällan, ger sällan
föreställningar på teatern. Han s-r väl, illa, agerar
väl, illa. (Fig.) S. herre, mästare, hafva
öfver-handen. — 4) Vinda. S. fram, in, upp. S.
upp ankaret. — 3) Säges om det läte, vissa fåglar
hafva, när de leka. Tjädern, orren s-r. — 6)
Brukas f. ö. I vissa uttryck och talesätt. S.
någon ell puls, göra honom ett p. S. gäck med,
gäckas med. S. en något i händer, så skickligt
ställa till, alt någon kommer i besittning af en
sak. (Fig.) Lyckan s-r med oss, gäckas 4ec.
Låta inbillningen, tankarna s., gifva dem fritt
lopp. Låta en vattenkonst s., låta den springa.
Hennes ögon s., blicka lifligt omkring åt alla
håll. Sefiren s-r i hennes lockar, fläktar i &c.
Vädret s r Tn, fläklar in. Kanonerna s.,
dundra. Lågan s-r fram, slår fram. S. på
läpparna. under det man gnolar, fingra på läpparna.
Han låter ej s. sig på näsan, låter ej leka med
sig. — 7) (sjöt.) Säges om en mast, som står lös
eller ej är väl stöttad i fisken; äfv. om gångspel,

SPE 429

då pall ej är väl hivad, utan spelet går rundt. —
S-nde, part. pres. Adjeklivt säges: S. ögon,
qvicka, lifliga. S. inbillning, fantasi, ganska
liflig.

SPELANDE, n. 4.^ Handlingen eller
verkningen, då någon eller något spelar.

SPELARE, m. 3. 1) En, som spelar ett
musikinstrument. För denna bem. endast i
sammansättningar, såsorn: Orgel-, Flöjt-,
Violinspelare. — 2) En, som spelar något slags kortspel,
o. s. v. Skicklig, dålig s. — Äfv. i
sammansättningar, såsom Boston-, Vira-, Schackspelare,
m. fl. — 3) En, som är mycket bcgifven på spel.
Han är s., och har derigenom förstört allt
hvad han ägt. — 4) (i vissa kortspel) Den, som
förbundit sig alt taga hem ett visst antal spel.
Jfr Spela, 2, c. Han är ensam s.; vi äro alla
hans motspelare.

SPELBOM, m. 2. pl. — bommar. Bom eller
vindstock vid vindspel.

SPELBORD, n. 3. Bord, som begagnas vid
kortspelning.

SPELBRÄDE, n. 4. Se Brädspel.

SPELDOCKA, f. i. Se Marionett.

SPELDOSA, f. 4. Dosa, så inrättad, att den,
efter uppdragning, spelar vissa musikstycken.

SPELEVERK, n. 5. (fam.) Maskin, konstig
inrättning; leksak; taskspelarkonst.

SPELEVINK, –vfnngk, m. 2. (fam.)
Ut-sväfvande, vidlyftig, oordentlig karl, yngling. —
Syn. Vindböjtel, Dansmästare, Spelman,
Spelmästare, Spelorre.

SPELHUS, n. S. Hus, der hasardspel
offentligen bedrifvas. Hålla s.

SPELJAKT, f. 3. Jakt, som endast begagnas
till lustsegling.

SPELKAMRAT, m. 3. Deltagare i kortspel,
o. s. v.

SPELKLUBB, m. 2. Klubb, stiftad
hufvud-sakligen för spclnöjet.

SPELKORT, n. 5. Kort alt spela med. Säges
till skilnad ifrån Visitkort. Adresskort, m. fl.

SPELKRÄKA, se Spillkråka.

SPELLUST, f. sing. Böjelse för spel.

SPELLYCKA, f. 4. Lycka i spel (med kort
o. s. v.).

SPELMAN, m. 3. pl.* — män. 4) (i
folkspråket) En, som spelar på bondbröllop, vid
bond-dansar, o. s. v. Fordom d. s. s. Musikant,
hvilket nu är något för mer. — 2) (fam.) Se
Spele-vink.

SPELMARK, m. 3. Tecken, i vissa kortspel,
för ett visst penningevärde.

SPELMÄSTARE, m. 5. 4) Musiklärare. —

2) (fam.) Se Spelevink.

SPELNING, f. 2. Handlingen, då man spelar
på elt instrument, med kort, tärning, o. s. v.

SPELORRE, m. 2. pl. — orrar. 4) (jäg.)
Orre, som har husbondeväldet vid en orrlek. —

2) (fam.) Se Spelevink.

SPELPARTI, spclparrli’, n. 3. Se Parti, 3.

SPELPENNING, m. 2. 4) S-ar kallas enkom
gjorda små tunna penningar af messing, pläter,
o. s. v., hvilka begagnas som marker i kortspel.
— 2) S-ar betyder äfv.: Penningar alt spela med
ell. vunna på spel.

SPELREGEL, f. pl. — re glor. Regel, som
gäller för något visst slags spel (med kort, o.
s. v.). Brukas mest i plural.

SPELRUM, n. 3. 4) Rum, der musik vanligen
uppföres eller något slags spel (med kort, tärning,
o. s. v.) ulöfvas. — 2) a) Rum, i hvilket en kropp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free