Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Spelsjuk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
SPE
SPE
fritt och obchindradt rörer sig. Säges isynn.
om maskiner och maskindelar. Ha för mycket
s. —> b) Den lilla skilnaden emellan en kastkropps
volym och projektilens kaliber. — 3) (fig.)
Utrymme för verkning, handling, verksamhet, o. s. v.
Lemna fritt s. åt passionen.
SPELSJUK, a. 2. öfverdrifvet begifven på
spel.
SPELSJUKA, f. sing. öfverdrifven
begifven-het på spel. — Syn. Spelvurm, Spelyra.
SPELSKULD, f. 3. Skuld, ådragen genom
kort- eller tärningspel.
SPELSTÄLLE, n. 4. 1) Ställe, der kort- och
tärningspel ulöfvas. — 2) Ställe, der orrar eller
tjädrar leka.
SPELSÄLLSKAP, n. 3. o. 5. Sällskap, som
roar sig med spel.
SPELSÄTT, n. 5. Sätt alt spela (vare sig på
musikinstrument eller med kort, tärning, o. s. v.).
SPELT, spä’llt, m. sing. En sort hvete.
SPELTERMIN, spèltärrmi’n, m. 3. Den tid,
hvarunder en teater ger representationer.
SPELUR, spèlür, n. 5. Ur, så inrättadt, att
det spelar ett eller flera musikstycken.
SPELVERK, n. 5. Inrättning i ur, dosor o.
s. v., hvarigenom de spela musikstycken. Se äfv.
Klockspel. Vindspel.
SPELVINST, f. 3. Vinst på spel (med kort,
tärning, o. s. v.).
SPELVURM, m. 2. 4) Se Spelsjuka. — 2)
En, som är ytterligt begifven på spel.
SPELYRA, f. sing. Se Spelsjuka.
SPELÅR, n 5. År, hvarunder en teater ger
offentliga representationer, beräknadt ifrån deras
början under sommaren eller i början af hösten.
SPENAMN, n. 5. Namn, som blifvit någon
gifvet på spe.
SPENAT, -åt, m. sing. 4) En allmänt odlad
köksväxt. Spinacia oleracea. Ny-Zeländsk S.,
cn växt ifrån Nya Zeland, hvilken med fördel kan
användas såsom spenat. Tetragonia expansa. —
2) Grön räll, tillredd af bladen på spenat. Koka,
äla s.
SPENBÖLD, m. 3. Bulnad i bröstet hos
qvin-nor, förorsakad af mjölkkastning.
SPENDERA, spänndèra, v. a. 4. (t.
spendi-ren) Påkosta, undfägna med, gifva till bästa.
S. på, se Kosta på. — Spenderande, n. 4.
o. Spender ing, f. 2.
SPENDERBYXOR, spänndèr–, f. 4. pl. (fam.
skämtv.) Hafva, taga s-na på, vara, komma i
lynne alt spendera.
SPENDERSAM, spänndèrsamm, a. 2. (fam.)
Fallen för att spendera.
SPENE, m. 2. pl. spenar. 4) Bröstvårta, patt.
— 2) Den del på ell jufver, hvarigenom ett djurs
ungar utsuga mjölken eller hvarur vid mjölkning
mjölken utkramas.
SPENBARN, n. 8. Se Dibarn.
SPENGLAS, n. 5. 4) Enkom inrättadt glas
att derur låla barn dia. — 2) Glas, hvarmedelst
mjölk aftappas ur bröstet.
SPENHORN, n. B. Se Dihorn.
SPENS, spä’nns, m. 3. Kort tröja, som sitter
tätt åt lifvet. Benämd efter uppfinnaren, en
Engelsman Spencer.
SPENSLIG, spènnsligg, a. 2. Mycket smal
och saknande stadga. S. kropp, växt. —
Spenslig het, f. 3. [Spänslig.]
SPENVARM, a. 2. S. mjölk, så varm som
den kommer ur spenarna.
SPENVÅRTA, f. 4. Se Bröstvårta.
SPENÖRT, f. 3. örten Laserpilium latlfolium,
med hvit blomflock.
SPEORD, n. B. Spefullt ord, stickord.
SPERGEL. spä’rrjäll, m. sing. En foderväxt,
som trifves på den magraste jord. Spergula
ar-vensis (odlad kallas den S. saliva).
SPERMACETI, spärrmascti, n. sing. (lat.
Sperma Ceti) En oljaktig, talglik massa i
huf-vudet på Potlfisken. Kallas äfv. Hvalraf. — Ss.
S-ljus.
SPETA, v. a. 4. I. Utspänna och fästa med
spik eller nubb. S. skinn.
SPETA, v. n. 4. II. (pop.) Se Klättra.
SPETAL, -ål ell. spètal (pop.). Se Hospital.
SPETELSK, SPETELSKA, se Spelälsk,
Spe-tälska.
SPETS, spetts, m. 2. 4) Långt utskjutande
ände af ctl föremål, då den småningom afsmalnar
till en hvass udd. S-en af ell kyrklorn, af en
värja. S. på en penna. Sluta upptill,
nedan-till i en s. — 2) Del Öfversla af något, som
upptill afsmalnar. S-en af ell berg. (Fig.) Hinna
Ull högsta s-cn af ära, uppnå högsta ära. —
3) (i äldre språket) Se Pik. (Fig.) Bjuda någon
s-en, trotsa, hålla stånd emot någon. — 4) Det
främsta af något, isynn. af en slagordning. Vara
främst i s-cn. Gå, vara, ställa sig i s-en för
en trupp, anföra den. — B) En nätartad, fin,
bandlik, knypplad, virkad, slickad eller väfd
prydnad, som nyttjas till kanlning. Brabanlska s-ar.
— 6) Se Spelshund.
SPETSA, spèltsa, v. a. 4. 4) Göra spetsig.
S. en penna. S. öronen (egenll. om hästar),
spänna upp dem, så att snibbarne stå i vädret;
(om menniskor) lyssna med spänd
uppmärksamhet. S. af, se Afspetsa. — 2) Aflifva en
miss-dådare på del sätt, alt han sättes på en i marken
nedslagen, spetsad påle och nedtryckes, till dess
pålen gått tvärs igenom kroppen och stuckit ut
uppvid halsen. — Spetsande, n. 4.
SPETSARE, m. B. Arbetare, som vid en
spikhammare spetsar spik.
SPETSBOF, m. 2. pl. — bofvar. (L
Spilz-bube) Tjuf, skälm, bedragare.
SPETSBOJ, m. 2. (sjöl.) Boj, som har formen
af en spets.
SPETSBORR, m. 2. Ett slags bergborr med
nedtill spetsigt jern.
SPETSBÅGE, m. 2. pl. — bågar. Spetsig
hvalfbåge.
SPETSDÜRKSLAG, n. B. Skarp härdad spets,
hvarmed bleckslagare sticka små runda hål
genom bleck.
SPETSFIL, m. 2. Verktyg, hvarmed
kamtänder spetsas.
SPETSFUNDIG, a. 2. 4) Så kallas den
skarpsinnige, då han sysselsätter sig med invecklade,
svåra och derjemte onödiga ämnen. — 2) Som
röjer sålunda använd skarpsinnighet. S-a
argumenter. S-l tal.
SPETSFUNDIGHET, f. 3. 4) Skarpsinnighet,
som sysselsätter sig med invecklade, svåra och
derjemte onödiga ämnen. — 2) Spetsfundigt tal,
yttrande, argument.
SPETSFUNDIGT, adv. På ett spetsfundigt
sätt. Argumentera s.
SPETSGLANS, m. sing. Se Anlimonium.
SPETSGLAS, n. B. Vinglas med fot och
upptill liknande en upp- och nedvänd kägla.
SPETSGÅRD, m. 2. Krets af soldater
omkring en missdådare, som skall aflifvas.
SPETSHACKA, f. 4. Hacka med spetsigt jern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
