Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Spetshalsduk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPE
SPI
431
SPETSHALSDUK, m. 2. Halsduk, garnerad
med spetsar.
SPETSHAMMARE, m. 2. pl. — hamrar.
Hammare med en eller två spetsar i st. f. pen.
SPETSHUFVA, f. 4. Hufva, garnerad med
spetsar.
SPETSHUND, m. 2. En hundras med långt
hår, uppstående spetsiga öron, uppkrökt svans,
hvit, svart eller fuchsröd till färgen.
SPETSIG, a. 2 4) Som ändas i en spets.
S-l lorn. S-l skägg. S-t hvalf, som upptill
slutas i cn spels. S. vinkel, mindre än 90 grader.
— 2) (Gg.) Bilande, hvass; cpigrammatisk. S.
qvickhet. S-l ord. svar, infälle. S. fråga.
SPETSIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara
spetsig. — 2) Spetsig ända, spets. — 3) (fig.)
Spetsigt ord, spetsig qvickhet.
SPETSIGT, adv. 4) Med en spets. Ändas,
slutas s. — 2) (fig.) På elt spetsigt sätt, bitande,
epigrammaliski. Svara s.
SPETSKOLF, m. 2. pl. — kolfvar. Lödkolf
i form af en kon eller fyrsidig pyramid med
af-rundad spels.
SPETSKRAGE, m. 2. pl. — kragar. Krage,
garnerad med spetsar.
SPETSLAX, m. 2. Fisk af laxslägtet med
spetsig nos. Salmo oxyrrhynchos.
SPETSMANCHETT, spcltsmannschä tt, m. 3.
Manschett, garnerad med spetsar.
SPETSMEJSEL, m. 2. pl. — mejslar.
Trekantig spetsig mejsel, hvarmed sten bearbetas.
SPETSMYGG, n. 3. Tvåvingad insekt, en lum
lång, med vinkelformig sugmun. Conops aculeata.
SPETSMÖSSA, f. 4. 4) Spetsig mössa. — 2)
Fruntimmersmössa, garnerad med spetsar. — 3)
(apot.) Omvändt konisk påse, som begagnas till
silning.
SPETSNING, f. 2. Handlingen, då man spelsar.
SPETSNOSIG, a. 2. (om hundar) Som har
spelsig nos.
SPETSNÄSA, f. 4. 4) Spetsig näsa. — 2)
(fam.) Person med spetsig näsa.
SPETSNÄSIG, a. 2. Som har spetsig näsa.
SPETSRING, m. 2. 4) Verktyg, hvarmed
uddarne på knappnålar åstadkommas. — 2)
Verktyg, hvarmed spik spetsas.
SPETSRUTA, f. 4. Rula i spetsig eller
rhomboidalisk form.
SPETSRUTIG, a. 2. Med spetsrutor.
SPETSSTICKEL, m. 2. pl. — slicklar. Ett
slags grafstickel.
SPETSSTÅL, n. 3. Ett slags svarfjern med
tvenne sneda, i en spets sammanlöpande skär.
SPETSVINKEL, m. 2. pl. — vinklar. Spetsig
vinkel.
SPETSVINKLIG, a. 2. Som har en eller flera
spetsiga vinklar. — Spelsvinklighel, f. 3.
SPETSVINKLIGT, ådv. Med spetsiga vinklar.
SPETT, n. 3. 4) Spelsig stång. EU s. med
bröd. — Deraf Brödspett. — 2) Se Slekspelt.
Sälla en slek på s-el.
SPETTKAKA, f. 4. Elt slags kaka, som
gräddas i form, på spett.
SPETÄLSK, spctä’llsk, a. 2. Behäftad med
spetälska.
SPETÄLSKA, spèlä’llska, f. sing. (af Spelal
ell. Hospilal) Ett slags i forntiden allmän,
ganska svår hudsjukdom.
SPHER, m. fl., se Sfer, &c.
SPHINX, sffnngks, m. 3. 4) (i grek, fabeln)
Diktad varelse med lejonkropp, men bröst och
hufvud af en qvinna. — 2) En aflonfjäril.
SPIAUTER, m. sing. (tyskt ord) Se Zink.
SPICkA, v. a. 4. Salla och torka eller röka.
SP1CKEFLÄSK, n. sing. Insaltadl eller rökt
fläsk.
SPICKEGÅS, f. 3. pl. — gäss. Rökt gås.
SPICKEGÄDDA, f. 4. Soltorkad gädda.
SPICKEKORF, m. 2. pl. — korfvar. Rökt korf.
SPICKEKÖTT, n. sing. Rökt kött.
SP1CKELAX, m. sing. Salt eller rökt lax.
SPICKEMAL, m. 2. En art Skalbagge, som
förtär torra, men oberedda djurämnen.
Anthre-nus muscorum.
SPICKEMAT, m. sing. Allehanda slags
insaltad, torkad eller rökt mat, som ätes okokt.
SPICKEN, a. 2. neutr. — el. 4) Säges om
saltad och torkad eller rökt, okokt mat. — 2)
(fam. skämlv.) a) Fasiande. — b) Halfrusig.
SPICKES1LL, f. 2. Insaltad eller rökt sill.
SPICKESKINKA, f. 4. Saltad och torkad ell.
rökt skinka, som kan älas okokt.
SPICKNA, v. n. 4. Torka.
SPICKNYKTER (uttalas vanligen:spi’k ny’ckt’r),
a. 2. (af Spicken) Alldeles nykter.
SPIGG, m. 2. En styfTenig benfisk, 2 lum
lång, utan fjäll, med tre stora och styfva,
fristående fenslrålar på ryggen. Gasterostcus aculeatus.
SPIGGOLJA, f. sing. Elt slags olja, som fås
af Spigg. [Spikolja.]
SPIK, m. 2. 4) Liten, vanligtvis fyrkantig, i
nedre ändan spetsig, upptill med hufvud försedd,
af jern eller annan metall smidd eller på annat
sätt tillverkad ten, som begagnas att hopfästa
tvenne sammanpassande och öfver hvarandra
liggande föremål, derigenom att den drifves igenom
dem begge, eller ock inslås i en fast kropp, för
alt på den framstående delen hänga åtskilliga
föremål. Slå en s. i väggen. Slå i en s.
Hänga hallen på en s. (Fam.) Del är rätt som en
s., alldeles rätt. (Fig. fam.) Slå s-en på
hufvu-del, se Hufvud, 3. Det är en s. i hans
likkista, påskyndar hans död. — 2) (i sing.
kollektivt) Mängd af spikar. Smida, köpa s. — Ss.
S-han del, -handlare, -hufvud, -udd.
SPIKA, v. a. 4. Fästa, hopfoga med spik
eller spikar. S. fasl, fästa genom en spiks eller
spikars inslående. S. ihop, igén, se Hopspika.
S. till, upp, se Tillspika, Uppspika. —
Spikande, n. 4.
SPIKBLAD, n. S. En ört på kärrakliga
ställen, med ganska små blommor. Hydrocolylc
vul-garis.
SPIKBORR, m. 2. Borr rncd skruflormig
spels, hvarmcd hål förborras vid spikars islagning.
SPIKBÖLD. m. 3. En hård, mörkröd, högst
plågsam svullnad i huden, hvilken slulas med
bulning.
SPIKGRIMMA, f. 4. Se Nosgrimma.
SPIKHAMMARE, m. 2. pl. — hamrar. 4)
Hammare, hvarmcd spik smides. — 2) Ställe, der
spik smides.
SPIKHAMMARRÄKNING, f. 2. Skämtsam
benämning på Algcbra.
SPIKHARMONIKA, spfkharrmönika. f. 4.
Elt slags harmonika med jern- eller messingsstifl,
hvilka, vid strykning rncd en stråke, gifva olika,
klingande ljud.
SPIKHÅL, n. 3. Hål efler islagen spik.
SPIKKLUBBA, f. 4. 4) Se Morgonsljerna, 2.
— 2) En ganska giftig ört, med stora hvita
blommor och taggiga fröhus. Dalura Slramonium. —
3) En snäckart.
SPIKNING, f. 2. Handlingen, dä man spikar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
