Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Spärra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPÄ
SQV
441
SPÄRRA, v. a. 4. (af Sparre, 1 bem. bjelke,
bom; således ursprungi.: Stånga med bom) Med
hvarjehanda hinder stänga, så att ingen kommer
fram. S. ell hus, en gala. S. vägen för någon.
S» igén, se Tillspärra. S. in, till, upp, ut,
se Inspärra, öec. — Spärrande, n. 4.
[Sperra.]
SPÄRRHAKE, m. 2. pl. — hakar, (hos
bleck-slagare) Litet städ med långt horn.
SPÄRRHJUL, n. 3. Kugghjul med krökta
kuggar.
SPÄRRIDA, v. n. 3. (böjcs som Rida) Se Rida
dust (under Dust).
SPÄRRIDNING, f. 2. o. SPÄRRIDT, m. 3.
Dustränning.
SPÄRRKEDJA, f. 4. Kedja, hvarmed något
spärras.
SPÄRRNING, f. 2. Handlingen, då något
spärras.
SPÄRRVATTEN, n. S. (kem.) Det vatten,
hvaröfver gasarter uppfångas och hvaraf de i
gas-hållarne instängas.
SPÄRRVENTIL, spä’rry^nnti’1, m. 3. S-er
kallas ett slags ventiler på väderlådorna i
org-verk, hvilka hindra luften att intränga, om de ej
öppnas.
SPÖ, n. 4. 4) Afskuren, lång, smal, mjuk och
böjlig stam, telning; smal och böjlig käpp. Hålla
ell s. i handen. S. all basa kläder med. S.
till mete. Se f. ö. Rid-, Met-, Trollspö. — 2)
Hasselkäpp, som brukas till bestraffning. Ge en
s., afstraffa med slag af spön. Få, slila s.,
sålunda afslraffas. Sex par s., aderton slag af
spön (räknadt efter tre slag på paret).
SPÖA, v. a. 4. (fam.) Ge spö, afstraffa med spö.
SPÖGUBBE, m. 2. pl. — gubbar. Se
Kyrko-vaklare.
SPÖKA, v. n. 4. 4) Säges om spöken, som
låta se eller höra sig. Den aflidne går och s-r
i husel. (Fam.) Gå och s., gå uppe^ ensam helt
sent på natten. Del s-r, spöken låta se eller
höra sig. (Fam.) Det s-r i hans hufvud, han
är icke rätt klok. Del s-r för en olycka, det
är elaka förebud. — 2) (fam.) Vara narraktigt
klädd. Gå och s. på galorna. S. Ull, ut, se
Vispöka. — Spökande, n. 4.
SPÖKE, n. 4. 4) Gengångare, ande, som
visar sig. Vara rädd för s-n. Tro på s-n. —
2) (fig. fam.) Vederstyggligt ful eller narraktigt
klädd person; äfv. elak menniska. — 3) Se
Åkerspöke, Hampspöke, Trädgårds spöke. — 4) (nat.
hisl.) a) Se Hafskall. — b) En art Kägelsnäcka.
Conus spectrum.
SPÖKELSE. n. 3. Se Spöke, 4.
SPÖKELSEHISTORIA, se Spökhistoria.
SPÖKERI, n. 3. Syn af ett eller flera
spöken; hvarje slags uppenbarelse af andar, isynn.
på ett störande sätt.
SPÖKHISTORIA, f. 3. pl. — historier.
Berättelse om spökeri.
SPÖKLIK, a. 2. Liknande ett spöke.
SPÖKRÄDD, a. 2. 4) Rädd för spöken. —
2) (fig. fam.) Se Skuggrädd.
SPÖKRÄDSLA, f. sing. 4) Fruktan för
spöken. — 2) (fig. fam.) Se Skuggrädsla.
SPÖKSYN, f. 3. Uppenbarelse af ett spöke,
för synsinnet.
SPÖKTIMMA, f. pl. — limmar. Den limma
på natten (42—4), då spöken tros isynn. visa sig.
SPÖRJA, spö’rrja, v. a. 2. Impf. Sporde.
Sup. Sport. Part. pass. Spord. (Af Spår.)
Betyder egenll.: Följa på spår, efterspana, söka. 4)
II.
Fråga. Jag sporde honom, om det var sant.
— Syn. Se Fråga. — 2) Förspörja, erfara,
förnimma. När han det sporde, blef han betagen
af ångest. Det s-jes ingenting derom. Det
s-jes väl i sinom lid. Ryktet derom har sports
ända hil.
SPÖRSMÅL, spö’rrsmål, n. 3. Se Fråga, 4.
[Spörjsmål.]
SPÖSLITNING, f. 2. Bestraffning med spö.
SPÖSTRAFF, n. 3. Del slags bestraffning, då
förbrytaren på blotta kroppen piskas med spön.
— Syn. Hudflängning.
SQVABBL1G, a. 2. (pop.) Äcklig.
SQVADRON, -ön, m. 3. (fr. Escadron)
Af-delning af ett kavalleri-regemente, hvilken
kommenderas af en rytlmästare, äfv. kallad
Sqvadron chef. Formera s., uppställa sig i
sqva-dron.
SQVADRONERA, v. n. 4. 4) Hugga omkring
sig med sabeln, utan att iakttaga fäktkonstens
reglor. — 2) (fig. fam.) Tala mycket, men utan
eftertänka. — Sqvadronering, f. 2.
SQVAL, n. 3. (fam.) 4) Bullret af häftigt
forsande, nedstörtande vatten i ringare myckenhet,
t. ex. i en rännsten, ur en takränna, o. s. v. —
2) Svag, vattenaktig, illa lagad supamat.
SQVALA, v. n. 4. (fam.) Forsa häftigt och
med buller, men i ringa myckenhet. Vallnet s-r
ifrån takrännan. Det s-r i rännstenen.
Bloden s-de ur såret. Det regnar så, all del s-r.
— Syn. Forsa, Strömma, Frusa. — S q val
ande, n. 4.
SQVALBÄCK, m. 2. Häftigt forsande
regnbäck.
SQVALBÄNK, m. 2. Plankbeläggning öfver
en sqvalbäck, som afskär en gata.
SQVALLER, n. sing. 4) Hemligt omtalande
för en person af något, som man fått höra och
som nedsätter en annan eller länder till att ådraga
honom misshag, ovilja, hat. Springa, löpa med
s., föra s., befatta sig med sådant. — 2) Se
Sladder. Hålla s., sladdra, prata.
SQVALLERAKTIG, a. 2. Fallen för att
sqvallra.
SQVALLERAKTIGHET, f. 3. Fallenhet för
att sqvallra.
SQVALLERBYTTA. f. 4. (fam.) En, som för
sqvaller. — Syn. Sqvallcrlaska.
Anm. Ordet är förvrängdl af Sqvallerpott
(sqval-lerslop ell. -kanna), bvarmed fordom förstods
brännvin och öl, som den, hvilken hade
sqvall-ral på en annan, efter öflig sed måste till
försoning beslå åt den förfördelade samt dennes
vänner och bekanta.
SQALLERHISTORIA, f. 3. pl. — historier.
(fam.) Berättelse, som innehåller något sqvaller.
SQVALLERHÄRFVA, f. 4. (fig. fam.) En
väf-nad af sqvaller och förtal, hvari flera personer
äro invecklade.
SQALLERJÄGARE ell. — KRÄMARE, m. 5.
(fam.) En, som springer med sqvaller.
SQVALLERKÅL, m. sing. Se SvallerÖrt.
SQVALLERKÄRING, f. 2. (fam.) Käring, som
är fallen för att sqvallra.
SQVALLERQVARN, f. 2. (fam.) Se
Slammer-taska.
SQVALLERSMÖRGÅS, f. 2. (fam.) Lön för
sqvaller.
SQVALLERTIMME, m. 2. pl. — timmar.
Tiden vid aflonskymningen, innan man tänder
ljus, då man ofta ingenting förehar, utan blott
pratar.
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
