Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stadsmannavara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
STA
STA
STADSMANNAVARA, f. i. Sådan slags vara,
som tillverkas i stad. Brukas mest i plural.
STADSMARK, m. 3. Mark, tillhörig en stad.
STADSM1LITÄR,––––ä r, m. 3. 4) Trupp,
som underhålles af invånarne i en stad. — 2)
Person, tillhörig en sådan trupp.
STADSMUR, m. 2. Mur omkring en befästad
stad.
STADSMUSIKANT, –-ånnt, m. 3.
Privilegierad musikant i en stad, t. ex. i vissa tyska
städer.
STADSNOTARIE, m. 3. Tjensteman, som
betjenar invånarne i en stad med laga handlingars
uppsättande, o. s. v.
STADSNYCKEL, m. 2. pl. — nycklar. Nyckel
till en stadsport.
STADSNYHET, f. 3. Nyhet, som kringlöper
i en stad och rörer någon af dess invånare eller
dess allmänna angelägenheter.
STADSORDNING, f. 2. En af regeringen t
ett land stadfästad författning rörande styrelsens
i en stad rättigheter och åligganden, jemte
bestämmelser angående förvaltningen af stadens
allmänna angelägenheter, dess medel, m. m.
STADSPORT, m. 2. Port till en befästad
stad.
STADSRÅD, n. 3. Styrelsen i en stad. Eljest
Magistrat.
STADSRÄTT, m. 3. 4) Domstol i en stad.
— 2) Se Stadslag
STADSSFKRETERARE, m. 5. Sekreterare,
som förer protokollet i elt stadsråd. Eljest
Ma-gistrals-sekreterare.
STADSSOLDAT, - sålldåt, m. 3. En, som
tjenar vid en stadsvakt.
STADSSQVALLER, n. 3. Sqvaller, som löper
omkring i en stad.
STADSSQVALLRA, f. 4. (fam.) Qvinna i en
stad, känd för att veta och föra omkring allt
hvad som der händer och sker.
STADSTJENARE, m. 3. En magistratens
tjenare i en stad, som tillhandagår med uträttande
af hvarjehanda lägre bestyr.
STADSVAKT, m. 3. 4) Polis- eller vakttrupp,
som underhålles af en stad. — 2) En, som tjenar
vid sådan trupp.
STADSVALL, m. 2. Vall omkring en
befästad stad.
STADSVAPEN, n. 3. Det vapen, som en stad
förer i sitt sigill.
STADSVÄG, m. 2. Offentlig våg i en stad,
der vissa torgförda varor böra vägas.
STAF, slav, m. 2. pl. slafvar (äfv. slafrar).
4) Lång och stadig käpp. Arons s. Mercurii s.
Bildar sammansättningarna Biskops-, Herde-,
Van-dringsstaf, m. fl. — 2) (i plur. släfver) Se Kim.
— 3) Kort, smal, tnnn, jemnbrcd skifva eller
spröte i vissa saker. S-var i en solfjäder, i en
korg. — 4) Gränspåle. — 3) (byggn. k.) a)
Half-rund list, som omgifver öfra delen af en pelare.
— b) Slaflik fyllning i refllorna på en kolonn
eller pilaster, ett stycke uppifrån basen. — 6)
Det raka strecket på en runa. Deraf Bokstaf.
— 7) Örtslägtet Pedicularis. — 8) Ett slags
list-hyfvel.
STAFBYGGNAD, m. 3. En stafvelses
beskaffenhet i afseende på de bokstäfver, af hvilka
den är sammansatt.
STAFBÄRARE, m. 3. Person, som, bärande
en staf, går förut vid högtidliga tåg.
STAFETT, slafä tt, m. 3. (fr. Estafeltc, af
ilal. Slapia) Ridande postiljon, som förer bref
eller paket Ifrån elt post- eller skjutshåll till ett
annat, för alt sedan vidare på samma sätt
befordras. jStalTett.]
STAFFAGE, stafåsch, n. 3. (mål.) Bifigurer
på en tafla, isynnerhet på en landskapsmålning.
STAFFANSDAG, m. 2. Den helige Slephani
dag i almanackan.
STAFFANSFRÖ, n. 4. S-n, de giftiga,
mask-dödande fröen af Staffansörten.
STAFFANSÖRT, f. 3. Örten Delphinium
Sta-phisagria.
STAFFLETT, slaflä’tl, 3. eller
STAFFLI, stafli’, n. 3. (t. Staffelei, fr.
Che-valel) Målarslällning.
STAFFLITAFLA, staflftåvla, f. 4. (mål.) Hvarje
tafla af medelmåttig storlek.
STAFKARL, m. 2. (gam.) Tiggare.
STAFNING, f. 2. 4) Hopläggning af stafvelser,
vid läsning. — 2) Se Rållskrifning.
STAFNINGSFEL, n. 3. Fel emot
rätlskrif-ningen.
STAFNINGSSÄTT, n. 3. Sättet att med
bokstäfver teckna elt ord. — Syn. Ortografi.
STAFRUM, n. 3. Rymdemått för ved. Bör
i bergslagerna vara 3’/^ alnar högt och bredt,
samt vedens längd äfv. 3/< alnar.
STAFSLUNGA, f. 4. Ett slags i krig fordom
bruklig slunga, hvarmed striden börjades.
STÅFVA. v. a. 4. 4) Vid läsning
sammanlägga bokstäfver till stafvelser och dessa åter till
hela ord. Gossen har nyss börjat s. S. tfler,
fram, [ö’re, se Efterstafva. Framstafva,
Före-stafva. — 2) Med bokstäfver teckna ord. S.
riktigt. Han s-r illa. Kunna s., skrifva orden i
elt språk riktigt. — Stafvande, n. 4.
STAFVELSE, m. 3. Hvarje beståndsdel af elt
ord, som kan uttalas i ett enda ljud af rösten.
SLAFVELSEMÅTT, n. 3. (gram.) En stafvelses
qvanlitet.
STAFVELSESKRIFT, f. 3. 4) Det slags
skrif-konst, då hvarje skriftecken utmärker en hel
staf-velse. — 2) Skrift med sådana tecken.
STAG, stagg, n. 3. (skepp.) Tåg, som far ifrån
en masttopp till undra delen af för-ut varande
mast. Benämnes efter masten eller stången, som
det stöttar, såsom Storstag, Fockslag, m. m. Gå
öfver s., se Slagvånda.
STAGA, slagga, v. a. 4. (skepp.) S. en mast,
stång, ansätta dess stag.
STAGFOCK, slåggfå ck, m. 2.(skcpp.) Ett
stag-segcl, som med lilsor vandrar på fockseglet.
STAGG, m. sing. Se Borstgräs.
STAGG, m. 2. Ett slägte af de taggfeniga
fiskarna. Gasterosteus.
STAGNATION, stanggnatschön, f. 3. (lat.
Stag-natio) Stillastående, slockning.
STAGNERA, stanggnèra, v. n. 4. (lat. Slagnare)
Stå stilla, vara stockad.
STAGSEGEL, ståggség’1, n. 3. (skepp.) Segel,
som vandrar på elt stag.
STAGTACKEL, n. 3. (skepp.) Tvenne svåra
fyrskurna taljor, hvilka hänga i topprep, det
ak-tersta på toppen af stormasten, det främsta pä
toppen af fockmaslen.
STAGVÄNDA, v. n. 2. (sjöt.) Vända genom
vinden.
STAKA, v. n. 4. S. ell. S. sig* fram,
fram-drifva cn båt medelst slödning med åra eller styre
mot bottnen eller stranden. S. ut, sc Utstaka.
— S. sig, v. r. 4) (om djur) Vid hoppning
öfver gärdesgård o. s. v. ränna en påle, en stör i
lifvet på sig. — 2) (fig. fam.) Komma till korta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
