Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Statsmaxim ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STA
STE
449
STATSMAXIM, –fm, m. 3. Se
Slats-grundsats.
STATSMEDEL, n. 5. pl. En stats inkomster.
STATSMINISTER, -ni’ssl’r, m. 2. pl. —
istrar. En af de högsta embetsmännen i en stat,
som har högsta ledningen af någon viss gren utaf
statens styrelse. — 2) (i vissa länder) Minister för
någon af de inre förvaltningsgrenarna (i motsats
till Kabinettsminister).
STATSOBLIGATION, ståtsåbbligatschön, f. 5.
Se Statspapper.
STATSORSAK, f. 3. Se Slalsskäl.
STATSPAPPER, n. 5. Af en stals regering
utgifven, å innehafvaren lydande, räntebärande
skuldförbindelse, grundad på ett upptaget statslån.
STATSREGEL, f. pl. — reglor. Se
Slals-grundsals.
STATSREGLERING, f. 2. Det beslut,
hvarigenom rikets ständer bestämma anslagen för
rikets behof och anvisa medel till deras betäckande.
— Ss. S-sförsl’ag.
STATSRELIGION, stålsrelijön, f. 3. Den
religion, hvilken en stat erkänner som den
herr-skande, d. v. s. såsom den, hvilken i
statsinrättningarna har företrädet framför alla andra.
STATSRESON, –ön, m. 3. Se Slatsskäl.
STATSREVISION, –-schön. f. 3. 4)
Granskning af statsverkets, bankens och
riksgäldskonto-rets tillstånd, styrelse och förvaltning, som
emellan riksdagarna anslälles af de personer, riksens
ständer derlill ulsett. — 2) Samtcliga dessa riksens
ständers ombud.
STATSREVOLUTION, Uchön, f. 3. Se
Slalshvälfning.
STATSRODER, n. 5. (fig.) Statens styrelse.
STATSRUM, n. 5. Prakt rum, som endast vid
ceremonier och högtidliga tillfällen begagnas.
STATSRÅD, n. 3. o. 5. 4) (dekl. B)
Rege-ringskonselj, beslående af de högsta
embelsmän-nen i en stat, och hvilken det tillkommer att med
sina råd bistå den regerande fursten i statens
styrelse. — 2) (dekl. 3) Ledamot af en sådan
regeringskonselj.
STATSRÄTT, m. 3. Läran om statens inre
förhållanden, d. v. s. om förhållandena mellan
styrelsen och de styrda, om förvaltningens
organisation. m. m.
STATSSAK, f. 3. Se Statsärende.
STATSSEKRETERARE, m. B. Embelsman,
som tillförene slod i spetsen för en
statsexpedi-tion, föredrog i statsrådet dilhörande ärender, och
var konungens ansvarige rådgifvare för de till
hans expedition hörande mål.
secr—.1
STATSSKRIFT, f. 3. Se Slalshanaling.
STATSSKULD, f. 3. Skuld, hvari en stal
häftar.
STATSSKÄL, n. B. Skäl af politisk [-beskaffenhet. — Syn. Slatsorsak, Statsreson.
STATSSTRECK, n. B. Se Statskupp.
STATSSYSTEM, slåtssyslä’m, n. 3. Flera
stater, betraktade såsom ett helt, i afseende på
inbördes förhållanden lill hvarandra.
STATSTIDNING, f. 2. Tidning, som ulgifves
af en stals regering, innehållande offentliga
lill-kännagifvanden om regeringsbeslut, legala
annonser, m. m. d.
STATSUTGIFT, f. 3. Utgift i och för del
allmännas räkning i en stat.
STATSUTSKOTT, n. B. Det af riksens
ständers utskott, som handlägger ärender rörande
slatsregleringen och riksgäldskontoret.
STATSVAGN, m. 2. Praktvagn, som endast
II.
brukas vid offentliga stalsceremonier och
högtidliga tillfällen.
STATSVERK, n. B. Kronans ställning i
afseende på inkomster och utgifter. S-ets
inkomster, behof.
STATSVETENSKAP, f. 3. Se Stalslära.
STATSÄD, m. sing. Säd, som gifves arbetare
i stat.
STATSÄRENDE, n. 3. o. 4. Ärende, som är
föremål för regeringens handläggning i cn stat.
STATTORPARE, m. B. Torpare, som ej har
torp, utan blott stat.
STATUERA, v. a. 4. (lat. Statuere) Stadga,
förordna, fastställa. S. exempel, se Exempel. —
Statuerande, n. 4.
STATUR, -ür, f. 3. (lat. Slalura)
Kroppsställning, växt.
STATUT, -üt, n. 3. Stadga, i synnerhet för
ett sällskap; förordning.
STATY, -y’, m. 3. (lat. Slatua) Bildstod.
STEARIN, –in, n. sing. (af grek. Slear,
talg) Genom pressning renad talg.
STEARINLJUS, –fnjüs, n. S. Ljus,
lillver-kadt af stearin.
STEARINSYRA, f. 4. Se Talgsyra.
STEG, n. B. 4) Hvardera fotens flyttning, då
man går. Säges äfven i fråga om djur. Taga
långa, korta s. Gå med hastiga, stora,
långsamma, säkra, rädda s. (Fig.) S. för s.,
gradvis, smått om smått. Jag gör ej ell s. derför,
vill alls icke verka derför. Göra första s-el till
förlikning, vara den förste, som visar sig böjd
lill eller gör förslag om förlikning. Första s el
lill lycka, början dertill. — 2) Längden emellan
begge fötterna, då man tagit ctl steg. Räknas
vanligen till en aln. Det är ej mer än hundra
s. dit. — 3) Säges äfven om de olika sätten alt
taga stegen i dans. — 4) Se Fotsteg, 3. — B) (på
trampmaskiner) Smalt bräde, hvarpå man stiger.
— 6) Hvarje liten afsats, hvarpå man stiger i en
trappa; äfv. pinne i en stege. — 7) (boklr.) Hvarje
af de smala, långa stycken af hårdi trä. som
läggas emellan på de ställen af formen, hvilka vid
aftryckningen skola blifva hvita. —* 8) (fig.)
Åtgärd. Icke vela, hvad s. man skall laga. Mått
och s., se Målt. — 9) (i musik) Afslåndet ifrån
ett ställe på nolliniesystemel till det närmast högre
eller djupare.
STEGANOGRAFI, –någrafi’, f. 3. (gr.)
Konsten att skrifva med hemliga skriflecken. [■— graphi.j
STEGBÖGEL, se Stigbygel.
STEGE, m. 2. pl. stegar, (af Sliga) 4)
Redskap att stiga upp eller ned på, bestående af
tvenne parallella smala trän med pinnar emellan.
Sliga upp, ned på en s. — 2) Se Torkslege. —
3) Sidosprölena på cn arbetsvagn. — Ss.
Stegpinne.
STEGEL, stég’1, n. B. Hjul, hvarpå en
rådbråkad förbrytare fästes. Döma lill s. och hjul,
att steglas.
STEGFORMIG, a. 2. Som har formen af en
stege.
STEGIIJUL, n. B. Ett hjul i gången på ctl
ur, hvilket öfverför pendelns eller orons
regule-rande verkning lill det Öfriga verket.
STEGKÄRRA, f. 4. Kärra med stegar på
sidorna.
STEGLA, v. a. 4. Fästa på stegel. Dömd
all halshuggas och s-s. — Sleglande, n. 4.
o. Slegling, f. 2.
STEGLITSA, slèglillsa, L 4. (t. Slieglilz)
Bekant sångfågel, med svarta vingar ocb cn stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
