Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stegläder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
STE
STE
höggul fläck öfver midten, panna, kinder och
strupe karmosinröda, kroppens grundfärg eljest
brun. Fringilla carduelis. [Steglitza, Steglils,
Steglisa.]
STEGLÄDER, se Sligläder.
STEGRA, v. a. 1. (af Sliga) 1) Göra priset
på en vara dyrare. S. priset på en vara. S.
en vara. — 2) Förhöja, öka. Prefix, som s-r
bemärkelsen af ell ord. — S. sig, v. r. Resa
sig upp på bakbenen. En häst, som s-r sig. —
Stegrande, n. 4.
STEGRING, f. 2. 4) Prisets förhöjande på en
vara. — 2) (om hästar) Resning på bakbenen.
STEGVAGN, m. 2. Arbetsvagn med stegar.
STEK, n. 5. (skepp. ; t. Slich) Hvarje sätt,
på hvilket ändan af ett tåg fastgöres.
STEK, f. 2. (af Slicka) 4) Stekt stycke af
nötboskap, ren, elg eller får; äfv. stekt villebråd
eller fjäderfä, stekt gris, o. s. v. Man säger
sålunda: Ox-, Kalf-, Ren-, Elg-, Får-, Lam-,
Har-stek, m. fl. Sälla s. pä spett. Vända s. —
2) Det stycket, som tages af slagtadt kreatur, för
att stekas. — Ss. S-fell, -floll, -lukt.
STEKA, v. a. 2. 4) Alt utan, eller
åtminstone blott med helt litet, vatten utsätta kött för
inverkningen af eld eller stark hetta, för alt
bereda det till mat. S. i ugn, på glöd, på
slek-spell. Säges äfven om andra ätbara saker. S.
fisk, potatis, äplen, rofvor. S. kaslanier
iask-mörja. (Fig.) S. vid sakta eld, se Eld. — 2)
(fam.) Skada eller besvära genom för stark hetta.
Solen slekle oss sä, all vi alldeles försmäklade.
— S. sig, v. r. Utsätta sig för stark eld eller
hetta. Silla och s. sig vid eldbrasan. S. sig
i solen. — Stekt, part. pass. S. korf. S-a
äplen. — Stekande, n. 4.
STEKEL, slèk’l, m. 2. pl. sleklar. Insekt,
hörande till 6:le Ordningen (Slcklarna), med 4
smärre, ådriga vingar och fullständig förvandling.
STEKFAT, n. 5. Fat, hvarpå stek serveras.
STEKFISK, m. 2. Stekt fisk.
STEKGÄDDA, f. 1. Stekt gädda.
STEKHET, a. 2. neutr. — helt. Tillräckligt
het för slekning.
STEKKO RF, m. 2. pl. — korfvar. Stekt korf.
STEKNING, f. 2. Verkningen eller
förfarandet, då något stekes.
STEKNÅL, f. 2. Lång jernnål, hvarmed stek
vändes på speltet.
STEKOS, n. 5. Lukt af stek.
STEKPANNA, f. 4. 4) Panna att steka uti.
— 2) Panna, satt under ett stekspett, för att låta
flottet ifrån steken afrinna deruti.
STEKROFVA, f. 4. Rofva, stekt i askmörja,
på plåt eller i panna.
STEKSPETT, n. 5. Jernspetl, hvarpå kött,
som skall stekas, vändes omkring öfver inunder
upptänd eld.
STEKSÅS, m. 3. Sås, tillredd af stekfelt.
STEKUGN, m. 2. Ugn, som i synnerhet
begagnas till stekning.
STEKVÄNDARE, m. 5. 1) Person, som
vänder en stek på spettet. — 2) Maskin, som
förrättar samma tjenst. — 3) Brukas stundom äfven
för sjelfva stekspettet. — 4) (fam.) Ur, som
beständigt måste tummas.
STEKÄPLE, n. 4. Stekt äple.
STEL, a. 2. 1) Som ej lätt låter böja sig.
Säges i synn. om kroppar, hvilka vanligen äro
böjliga. — 2) Som alls icke eller med svårighet
låter röra sig. Säges i synn. om leder på
menni-skor och djur. S-a leder. S. i armen, i benen.
S. i kroppen. S. af köld, då man är så frusen,
att man ej kan röra lederna. — 3) Säges om
vätskor, som tjocknat eller kallnat, så att de ej
mer äro flytande. — 4) Kal och brant. S-a
klippor. — 5) (fig.) Tvungen, onaturlig, ej bjertlig.
Han är myckel s. Ell s-l väsende. En s.
komplimang. Eli s-l skrifsäll, ej ledigt.
STELBENT, a. 1. Som har stela ben.
STELFRUSEN, a. 2. neutr. — el. Så frusen,
att man är stel i lederna.
STELHET, f. 3. 1) Egenskapen att vara stel.
Se Stel, bem. 4, 2 o. 3. — 2) (fig.) Stelt väsende,
tvång.
STELKRAMP, m. sing. Ett slags ganska svår
krampsjukdom.
STELNA, v. n. 4. Blifva stel. S. af köld.
Liket hade ej ännu hunnit s. En vätska, som
s-l. (Fig.) Blodet s-de i honom af fruklan, han
blef ytterst förskräckt. — Stelnande, n. 4. o.
St e In in g, f. 2.
STELT, adv. (fig.) På ett stelt, tvunget sätt.
STEN, m. 2. 4) (i sing.) Oorganiskt ämne,
osmältbart och oantändligt i eld, samt olösligt i
vatten, såsom Gråsten, Sandsten, Tälgsten, m. fl.
En häll af s. Förvandla i s. Blifva till s.
De vises s., enligt alkemisters och kabbalislcrs
föreställning ett slags urämne, som skulle äga
kraften alt upplösa allt i sina beståndsdelar,
för-drifva alla sjukdomar, göra menniskor odödliga
och förvandla oädla metaller i guld. (Fig.) Af s.,
känslolös, t. ex. Ell hjerla af s. — 2) Hvarje
särskilt, större eller mindre kropp af ett sådant
ämne. Slor, liten s. Kasta s-ar pä någon.
Se äfv. Börda. — 3) (i sing. kollektivt) Stenar.
Del är mycket s. i åkern. — 4) Mursten.
Brukas mest kollektivt. Eli hus af s. (Fig.) Icke
lemna s. på s., i grund förstöra. — Betyder i
fornspråket äfv. byggnad af sten. Helga s.,
kyrkan. — 5) Grafsten. Under denna s. hvilar
N. N. — 6) (i sing.) Krukmakargods. Kärl, fat
af s. — 7) Säges om de hårda, stenartade
gytt-ringarna i päron. — 8) Det stenhårda skalet kring
kärnan i viss slags frukt, t. ex. i plommon. — 9)
Se Tcslikel. — 40) Stenartad gyltring i blåsan
eller njurarna. — 14) Se Slenpassion. Låta
skära sig för s. — 12) Se Qvarnslen. En
qvarn med två par s-ar. — 13) Se Ädelsten.
En infattad s. — 14) Ordet ingår såsom prefix
i vissa adjektiva sammansättningar och betyder då:
Alldeles, helt och hållet, fullkomligt,
utomordentligt, t. ex. S-döf, -död, -rik. — 5#. S-aklig,
-art, - ar l ad, -block, -bord, -bro, -br
y-lare, -brytning, -bänk, -flisa, -häll,
-kastning, -kula, -massa, - mur, - rad,
-samling, -skifva, -skärfva, -säle,
-laf-la, -tallrik, -trappa, -vall.
STENA, v. a. 1. Döda genom stenkastning.
— Stenande, n. 4. o. Stening, f. 2.
STENABORRE, m. 2. pl. — aborrar. Det
slags aborre, som leker vid stengrund.
STENANT1LOP,––––-öp, m. 3. Se Stenget.
STENBACKE, m. 2. pl. — backar. Stenig
backe.
STENBIT, m. 2. 1) Bit af en slen. — 2) En
mjukfenig benfisk med en plump, slemmig och
fjäll-lös kropp och tre rader benhårda knölar på
hvar sida. Cyclopterus Lumpus. Kallas äfv. Sjurygg.
STENBJÖRN, m. 2. Se Björn.
STENBLIDA, f. 4. (gam. krigsk.) Blida (se
d. o.), hvarmed slenar slungades.
STENBLIND, sten blfnnd, a. 2. (fam.)
Alldeles blind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
