Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stigande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STI
STI
455
Altanen stiger för långt fram; äfv. synas bättre
eller närmare i målning, m. m., t. ex.: Skuggan
gör, all figuren sliger bällre fram. S. i
huf-vudel, säges om dunster, som förorsaka yrsel,
t. ex.: Vinet sliger i hufvudet. S. i näsan,
göra starkt och obehagligt intryck på luktsinnet.
S. under, se Understiga. Fisken sliger upp,
går ur haf dier sjö upp i elfver, strömmar, aar.
Giklen sliger upp, flyttar sig upp i kroppen.
S. ö’fver, se Öfversliga.
STIGANDE, n. A. i) Handlingen, då man
stiger. Under s-l uppför trappan. — 2)
Höjning; tilltagande. Vattnets, sädens s. Kursen
är i s.
STIGARE, m. S. Person, som har uppsigt
öfver arbetarne vid en grufva, tillsyn öfver
maskiner, m. m.
ST1GBORD, n. 5. Lucka i en qvarnränna,
o. s. v.
STIGBYGEL, m. 2. pl. — byglar. 1) Ett
slags halfring af jern eller annan metall, som,
hängande vid en rem ned ifrån sadeln på en häst,
tjenar till stöd för ryttarens fötter. Bruka långa,
korta s-glar, hafva dem högt, långt ned,
upp-fäslade. — 2) (anat.) Ett af de små benen i
trum-hålan uti Örat. [Slegbögel.]
STIGBYGELREM, f. 2. pl. — remmar. Rem,
hvari en stigbygel hänger.
STIG LÄDER, n. 5. Se Sligbygelrem.
STIGLÄDERSRING, m. 2. Ring, hvari
stig-lädret är fästadt.
STIGNING, f. 2. 1) Se Stigande. — 2) Den
vinkel, som en skrufgänga gör emot ett till
skruf-vens axel vinkelrätt plan.
ST1KTA, se Slickla.
STIL, m. 2. (lat. Stylus, grek. Slylos, egentl.
skrifstifl) 4) Se Handstil. Kallas äfv. Yttre s.
Ful, vacker s. Skrifva en hög s. — 2) (boktr.)
a) (mest i plur.) Gjulen bokstaf, som begagnas
vid boktryckning. Tryckt med nya, gamla s-ar.
— b) Olika sorl af sådana boksläfver, i afseende
på höjd och formning. Corpus och Cicero äro
olika boklryckerislilar. — c) (i sing. kollekt.)
Mängd af bokstafsslilar. Till delta arbete
behöfs mycken s. Eli boktryckeri, som är väl
försedi med s. — d) Aftrycket af bokstafsstilar
i böcker o. s. v. S-en i denna bok är ganka
lättläst. Hafva svårt för att läsa fin s. —
3) a) Visst sätt alt i ord uttrycka sina tankar;
skrifsätt, skrifart. Kallas äfv. Inre s. En lätt,
behaglig, flytande, kärf, blomslerströdd s.
Bunden s., vers. Obunden s., prosa. Den högre
s-en, som höjer sig öfver hvardagsspråket. Se
f. ö. Kansli-, Lag-, Rällegångsslil, m. fl. — b)
Lyckligt uttryckssätt i skrift. Han har s. —
4) (i musik o. bildande konst) Det hvarje konstnär
egna sätt att behandla konsten. Han har bildat
sin s. efter Rafael. Stor s., högre grad af
fullkomlighet i stilen. — 3) Se Byggnadsstil. — 6)
Sätt, vana att bete sig. Delta är i hans
vanliga s. — 7) Tidräkning. Den 16:de Mars efter
gamla, nya s-en. [Styl.]
STILETT, - la tt, m. 3. (fr. Slylel) Ett slags
fin, vanligen treeggad dolk.
STILGJUTARE, m. S. En, som gjuter
bok-tryckeristilar. [Styl —.]
STILGJUTERI, n. 3. Inrättning, ställe, der
boklryckerislilar gjutas.
STILGJUTNING, f. 2. Gjutning af
boktryckeri-stilar.
STILISERA, v. a. 4. Affalta, framställa i ord.
— Stilisering, f. 2. [Styl —
STILIST, - i’sst, m. 3. 4) Skriftställare, med
afseende på skrifsättet. God, dålig s. — 2)
Skriftställare, som bar ett lyckligt skrifsätt. Han är s.
[Styl-.]
STILISTISK, a. 2. 4) Beträffande skrifsättet.
I s-l afseende. 2) Som tillhör, innefattar ett
godt skrifsätt. Äga mycken s. förmåga. [Styl —.]
STJLKAST, m. 3. Dubbel låda med en mängd
fack för en sats af boklryckerislilar.
STILLA, v. a. 4. 1. (af Slå) Göra, att något
afstannar, upphör. Säges både egentl. och fig.
S. vågornas raseri. S. blodet. (Fig.) S.
värken. S. ell uppror. S. sill sinne. S. ens
vrede. S. törst, hunger, dricka, äta, tills man
blir otörslig, matt. S. ell barn, gifva det bröslet*
S. boskap, gifva den foder. S. upp kreatur,
göda dem. S. upp foder, förbruka foder till
boskaps stillning. — Syn. Afstilla, Dämpa, Sakla,
Afsakla, Hämma. Lugna, Tillfredsställa, Döfva. —
S. sig, v. r. Sakta sig, mildra sig. Stormen
s-r sig. Hans vrede s-de sig. — S-n de, part,
akt. Säges adjektivt om medel, som stilla värk,
plågor. S. medel.
STILLA, a. oböjl. II. 4) Som ej rörer sig,
ej väsnas, ej bråkar. Vara, hålla sig s. Hålla
någon s. Var s., låt mig vara i fred. — 2)
Som ej uppröres af vinden. S. luft. S. vatten.
S. väder. I s. lugn. (Ordspr.) I s-sle vallen
gå slörsla fiskarne, en lugn yta döljer ofta de
våldsammaste lidelser. — 3) Fredlig, lugn, tyst.
Den s. landsbygden. En s. tillflyktsort. En
s. karl. Föra en s. lefnad. En s. död. En
s. sorg.
STILLA, adv. III. 4) På ett stilla sätt, ulan
alt röra sig. Silla, ligga, slå s. Hålla s.,
stanna. — 2) Fredligt, lugnt. S. gå sin verld
fram. — Inl. Ingen rörelse! intet buller,
oväsende! tyst!
STILLANDE, n. 4. Handlingen eller
verkningen, hvarigenom något stillas.
STILLASITTANDE, a. 4. Som sitter mycket
stilla, tar sig föga rörelse. En s. lärd. Man
säger äfven S. lefnadssäll. — S. n. Lefnadssätl,
då man sitter mycket stilla. S. dr skadligi.
STILLASTÅENDE, a. 4. Som står slilla,
förblir orörlig på samma punkt, ej uppröres, ej är
i rörelse. En s. person. S. vallen. — S. n.
Tillstånd, då någon eller något slår stilla. Eli
långvarigt s. Iröllar. Vattnets s.
STILLATIGANDE, a. 4. Som iakttager
tystnad. S. nickade han på hufvudet. S.
samtycke, som ultryckes genom tystnad. — S. n.
Fullkomlig tystnad. Gå med s. förbi något.
STILLESTÅND, n. 6. 4) Tillstånd, då något
afstannat. S. i handeln, i affärerna. — 2)
Af-brott af fiendtlighelerna i krig, efler träffad
öf-verenskommelse mellan de krigförande. — Syn.
Vapenhvila. — 3) (fig.) Afbrott i enskilt
fiendt-lighet, ovänskap, tvist, oro, o. s. v.
STILLFRÖ, n. 4. Örlen Sisymbrium Sophia
med små ljusgula blommor.
STILLHET, f. 3. 4) Frånvaro af rörelse, lugn.
Luftens, vattnets s. — 2) Frånvaro af oro,
frihet för bekymmer och bråk, lugn. Lefva i s.
I s. länka på något. Sinneis s. — 3) Tysthet.
Gråta i s. Begrafva i s.
STILLNA, v. n. 4. (om vädret) Blifva stilla,
lugna.
STILLNING, f. 2. Boskaps fodrande.
STILLT, adj. n. sing. indef. Lugnt. I
uttrycket: Det är s.
STILLÅDA, f. 1. Se Slilkatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
