Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stilprof ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456 STI
STILPROF, n. 5. 4) Prof på förmågan att 1
skrift uttrycka sina tankar. — 2) Prof på
bok-tryckeristilar.
STILREGAL, - - ål, m. 3. Se Regal, s. m. 2.
STILTJE, slDItjc, m. 3. (sjöt.) Stilla väder,
lugn.
STILÖFNING, f. 2. Öfning i handstil; äfv.
öfning i konsten att i skrift uttrycka s»na tankar.
STIM, slimm, n. 6. 4) Fiskars lekande i stora
skaror. — 2) Bullersam lek, stoj och oväsende,
skratt, prat och upptåg af skolgossar, under
skoltimmarna.
STIM, stfmm, m. 2. pl. stimmar. Skara af
lekande fisk. Deraf Fiskstim, Sillstim, m. fl.
STIMMA, v. n. 4. 1) (om fisk) Leka i stora
skaror. Fisken s-r i vattenytan. — 2) (om
skolgossar) Leka, stoja, skratta, prata och ha
upptåg för sig under skoltimmarna. —
Stimmande, n. 4. o. Slimning, f. 2.
STIMMARE, m. 3. En. som stimmar.
STIMULERA, v. a. 4. (lat. Slimulare) Reta,
egga; mana, uppsporra. — S-nde, part. akt.
S. medel, retmedel.
STIND, STINDHET, se Stinn, Slinnhel.
STING ell. STYNG, n. 3. 4) Handlingen cller
verkningen, då något slingcs; slöt, som gifves
med något uddhvast; äfv. deraf uppkommet sår.
Gifva någon ell s. af en värja. Få ell s.
(Fig.) S* i hjertal, djup sorg, smärta, grämelse.
Ge någon ell s. i hjertal, djupt bedröfva honom.
Del är mig ell s. i hjertal, jag är deröfver djupt
bedröfvad. — 2) Nålens trädning genom tyget, då
man syr. Sy ell. laga långa s. — 3) Håll och
s., se Håll, 40. — 4) Insektsläglet Ocstrus, hvars
honor lägga sina ägg på åtskilliga djur, af hvilkas
vätskor larverna sedan lefva. Se Fårslyng,
Häsl-slyng. För denna och föreg. bem. brukas
vanligen skrifsätlet Styng. [Stygn.]
STINGA, v. a. 3. Imp. Stack; pl. Slungo.
Sup. Stungit. Part. pass. Stungen. Se Slicka,
I. 4. — Stingande, n. 4.
STINGFLUGA, f. 4. Tvåvingad insekt, lik
husflugan, med stingande snabel. Stamoxis
calci-trans.
STINGVÄRJA, f. 4. En fordom bruklig lång,
men smal värja, med spetsig udd.
STINK, stfnngk, n. 5. Fallande droppe eller
droppar. — Deraf Regnstink.
STINKA, stfnngka. v. n. 3. Impf. Stank;
pl. Slunko. Sup. Slunkit. 4) Betyder
ursprungligen: Drifvas med fart, spritta, studsa, t. ex.: i
Rimkr.: Pyl ok byssostenar myckil slank, flögo
i stor mängd. Bibehåller sig för denna bem.
ännu i några uttryck, l. ex.: Folkel slank undan
för honom, skyndade undan. Ohyran slank
omkring, svärmade, krälade omkring. — 2) Falla i
spridda, långt skilda droppar. Vattnet ur
sprutan s-ker omkring. (Impersonclt) Det s-ker,
spridda regndroppar falla. — 3) Lukta illa
(ur-sprungl. i allm.: lukta starkt, sprida stark lukt).
Hans andedrägl s-ker. S. af brännvin. —
S-ndc, part. pres. Illaluktande. En s. bock.
S. mun, näsa.
STINKDJUR, n. 3. Rofdjur af Skunkslägtet,
likt en gräfling. 16 tum långt, svart, med hvita
ränder och hvit svans; i södra Amerika ;
öfverspru-lar sina förföljare med en odrägligt stinkande
vätska, som innehållcs i svanskörleln. Viverra Chinche.
STINKNÄSSLA, f. 4. örtslägtet Slachys.
STINKOLJA, f. 4. Ett slags slinkande olja,
som innehålles i en pung emellan sälel och
svansen hos Stinkskunken.
STJ
STINKPADDA, f. 4. En art padda, som, när
hon oroas, sprider en högst vedervärdig stank.
Bufo Calamila.
STINKPOTTA, f. 4. Ett slags fyrverkeripjes,
fylld med stinkande ämnen.
STINKSKUNK, m. 2. Ett svart, hvitrandigt,
amerikanskt rofdjur af Skunkslägtet, med svart
svans, som, då det jagas, utgjuter en högst slinkande
vätska, hvarigenom både hundar och menniskor
afhållas ifrån att nalkas det. Viverra putorius.
STINKSPIRITUS, sti’nngkspi’rituss, m. sing.
Ett slags spirilus med stinkande lukt, som
er-hålles af salmiak, blandad med kaustik kalk och
vatten.
STINKSVAMP, m. 2. En hvit, giftig svamp
med slinkande lukt. Phallus impudicus.
STINKSÅR, n. 5. Se Rötsår.
STINN, a. 2. (ursprungi. spänd, styf, stark)
Uppblåst, utspänd. S-a segel. S. af väder.
Slint jufver. Vara s. af mal. Äta sig s.,
mycket mält. [Slind.]
STINNHET, f. 3. Uppblåsthet, utspändhet.
S. af väder, af mal. [Slindhel.]
STINT, stinnt, adv. (fam.) Med spänd blick.
Se s. på någon. Se någon s. i synen. Se s.
ut, blicka oafvändl med uppspärrade Ögon.
STINT, sti nnt, m. 2. (prov.) Se Siklöja.
ST1PEL, slipp’), m. 3. pl. slipler. (lat.
Sli-pula) Bladlikt fjäll vid basen af etl bladskaft.
STIPENDIAT, slipänndiål, m. 3. En, som
har stipendium.
STIPENDIUM, slipä nndiumm, n. 3. pl. — dier.
(latinskt ord; egentl. aflöning, sold) Anslaget
årligt understöd för fattiga studerande, yngre
konstnärer. o. s. v.
STIPULATION, –-tschön, f. 3.
Bestämmelse, aftal.
STIPULERA, v. a. 4. (lat. Slipulari) Bestämma
genom kontrakt, fördrag.
STIRRA, v. n. 4. (af t. Starr, stel) Blicka
med spända, orörliga ögon. Gå och s. Kors,
så han s-r. S. på någon, något. — S-nde,
part. pres. S. blick, öga. — Stirrande, n. 4.
STJELK, m. 2. 4) Örtstam, som bär blad
och fröredning, och förgår årligen. — 2) Skaft,
hvarpå frukt, blad eller blomma sitter. Kallas,
för blad och blommor, Bladskaft, Blomskaft.
[Stjälk.]
STJELKBLAD, n. 3. Örlblad, som är fäst på
stjclken.
STJELKBORRE, m. 2. pl. — borrar. Örten
Marrubium vulgäre med hvita blommor, som bilda
klotrunda kransar omkring stjelken.
STJELKKNÖL, m. 2. En sammankrympt, tät,
mer eller mindre köttig stam, som på sin yla
hyser knoppar, efter hvilkas ulveckling till nya
plantor den vanligtvis bortdör, 1. ex. på potatis.
STJELKLÖS, a. 2. Som saknar stjelk.
STJELKOMFATTANDE, a. 4. Så kallas ett
örtblad, när dess bas helt och hållet omfattar
stjelken.
STJELPA, v. a. 2. 4) Kasla omkull, hvälfva
öfver ända, omhvälfva. S. en vagn i diket. S.
ell lass sand på vägen. I samma mening säges
äfv.: S. omkull, öfver ända S. omkull
köks-kärlen all torkas. — 2) (fig.) Störta, bringa i
förderfvet. Hjelpa andra och s. sig sjelf. Det
s-per mer än del hjelper, skadar mer än det
gagnar. Del hvarken s-per eller hjelper. gör
hvarken nytta eller skada. — V. n. 4) Hvälfvas
omkull. Vagnen s-pte. Man säger äfv.: Kusken
har sljelpl med vagnen, kört omkull. Akla er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
