Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stjerttalja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
STJ
STO
STJERTTALJA, f. 1. (skepp.) Talja med
stjert-block.
STJÜF, i sammansättningar, se Slyf.
STJÄLA, v. a. 3. Impf. Slal; pl. Stulo.
Sup. Stulit. Part. pass. Stulen. 1) Utan
användande af hot eller våld, hemligen eller
uppenbarligen, olofligt fråntaga en något. Jfr.
Snat-leri. S. något af ell. från en. S. ur fickor.
(Fig.) S. konsten af någon, obemärkt lära sig
ens konst. S. något ur en bok. ur en bok hämta
något, det man ger ut för sitt eget. S. ell hjerla,
vinna ens kärlek. S. bort, undan, se Bortstjäla,
S. ihop, se Hopsljäla. — Syn. Snatta, Tillgripa,
Kapa, Knipa, Nypa. Se j. ö. Bortstjäla. — 2)
(fam.) Obemärkt göra något, smyga. S. främ,
Tn, ut. S. in förbudna varor. — S. sig. v. r.
Smyga sig. S. sig i n. fråm, ut, <8cc. S. sig
in, ut ur huset. S. sig på en. [Sljela.]
STJÄLARE, m. 5. Se Bälare.
STO, n. 4. (ford. Slod; A. S. Slood; t. Slule)
Hona af hästslägtet.
STOBIN, se Stubin.
STOCK, m. 2. 1) Den nedre, tjockare,
af-huggna delen af en trädstam. Framföra s-ar
till sågen. (Fam.) tal som en s., i hög grad
lat. Tala till s-ar och stenar, till känsloløsa
menniskor. — 2) Block, hvarpå något formas,
t. ex. Perukstock. — 3) Se BÖss-stock,
Gevärs-stock. — 4) Slraffredskap, bestående i en
Irä-maskin med hål nedtill, hvaruti förbrytarens ben
fastsättas, under det han vid kyrkan ulställes för
allt folket. Silla i s-en, undergå detta slags straff.
— B) Patron på en svarfslol. — 6) (jäg.) Ett
slags timradt giller för djur. — 7) (boktr.)
Trä-skifva med deri utskuren teckning. Jfr.
Finalstock. — 8) Se Bislock. — 9) Kafle eller rulle
på en mangel. Lägga om s-en. — 10) Tjock
och stadig sljelk. Deraf Kålstock. — 11)
Samling af något, såsom Folkslock, Penningstock. —
12) (finans.) Summan af i omlopp varande
statsobligationer. Ordet är för denna bem. lånadt
ifrån engelskan.
STOCKA, v. a. 1. I. 1) Förse med slock.
S. en bössa. — 2) Sälta på stock eller
formblock. S. 6m, upp, se Omslocka. Uppslocka.
— 3) Införa bin i stock. — Stockande, n. 4.
STOCKA, v. a. 1. II. 1) Göra en vätska tjock,
så all den stannar i sitt lopp. S. bloden,
vätskorna. — 2) (fig.) Hämma, göra afbrolt uti.
Kriget har s-l handeln. — S. sig, v. r. 1)
(om vätskor) Tjockna, upphöra alt rinna, samla
sig på ett ställe. Bloden, vätskorna ha s-l sig.
— 2) (fig.) Skocka sig. Folket s-dc sig vid
ingången.
STOCKANDE, adv. (fam.) S. lat,
utomordentligt lat.
STOCKBLIND, - DUM. - DÖF, stå ck blfnnd,
&c., a. 2. (fam.) Alldeles blind, dum, döf.
STOCKELD, m. 2. Eld, upptänd af
trädstammar, stubbar o. d.
STOCKFIOL,–öl, m. 3. Elt slags helt liten
fiol.
STOCKFISK, m. 2. Torkad Stortorsk. Jfr.
detta ord.
STOCKHUS, n. B. 1) Fäste, bygdt af trä. —
2) (gam.) Fängelse.
STOCKLACK, n. sing. En sort i handeln
förekommande Gummilacca.
STOCKLAT, stå’ck låt, a. ulan neutr. sing.
indef. (fam.) I högsta grad lat.
STOCKLAVETT, –vä’tt, m. 3. Elt slags
fältlavett.
STOCKMAKARE, m. 5. En, som tillverkar
gevärsslockar.
STOCKMÄSTARE, m. B. 1) (gam.)
Fångvaktare. — 2) En, som hesörjer eldningen vid en
glashytta.
STOCKMÖRK, slå’ck mÖ’rrk, a. 2. (fam.)
Alldeles mörk.
STOCKNING, f. 2. 1) (af Slocka, I.)
Handlingen, då man stockar (t. ex. en bössa, en halt,
bin). — 2) (af Slocka, II.) a) Vätskors tjocknande
och stannande på ett ställe (isynn. i lefvande
kroppar). — b) (Gg.) Afstannande, stilleslånd.
STOCKPROF, n. B. Stycke af slaget mynt,
hvilket förvaras till undersökning af dess skrot
och korn.
STOCKROS, f. 1. Bekant trädgårdsväxt med
stora prydliga blommor, vexlande i alla
färgskiftningar. Alcæa rosea.
STOCKSLAGG, rn. sing. Hammarslagg, som
utpressas ur smällan under ulsmidningen.
STOCKSNUFVA, f. 1. Stockad snufva.
STOCKSTRAFF, n. 6. Bestraffning, som
består dcruli, att förbrytaren fängslas med ena benet
i stocken (se Slock, 4) och sålunda en söndag
utställes för det vid kyrkan församlade folket.
STOCKSÄG, s. f. 2. Ett slags såg med bred
klinga och skaft i begge ändar.
STOCKVERK, n. B. (bergv.) Malmåder af stort
omfång.
STOCKVIRKE, n. 4. 1) Virke till
gevärs-stockar. —- 2) Groft virke, såsom bjelkar m. m.
STOCKÄMNE, n. 4. Trä att göra en
gevärs-stock af.
STOD, m. 3. I. (af Stå) 1) Se Bildstod,
Äre-slod. — 2) Pelare, kolonn. — 3) Se Molnslod,
Eldslod.
STOD, m. 3. II. (af isl. Sloda, hjelpa) Hjelp.
Gammalt ord. Deraf Likslod, nu Likslol.
STOFF, n. sing. (tyskt ord) 1) Tyg. — 2)
Ämne, föremål.
STOFFEL, stå’ff’1, m. 2. pl. slofllar. (af tyska
ordet Sloppler, axplockare; fam.) Struntkarl. —
Förvränges ofla till Slöfvel.
STOFFELHUND, slå fTI-hünnd, m. 2. En
hundras.
STOFFERA, v. a. 1. (t. sta/fircn) Upputsa,
pryda. S. om. S. ut, se Ulsloffera. —
Stoffe-ring, f. 2.
STOFFERARE, m. B. (t. Sta/firer) En, som
stofferar. — Deraf Haltslofferare.
STOFFERBLOMMA, ståffèrblömma, f. 1. Örten
Borago officinalis, med vackra blå blommor.
STOFT, n. sing. 1) Till det finaste
söndersmulad materia; samling af helt små partiklar,
uppkommen genom upphörandet af dclarnes
sammanhang i en kropp. — 2) Fint söndersmulad
jord; äfv. (i allm.) jord. — 3) (fig.)
Förgängligheten; jordlifvet; del förgängliga af något. S-ets
barn, mcnniskorna. De dödas s., deras
kroppsliga lemningar. — 4) Se Stoftkorn.
STOFTA, v. a. i. Afskilja stoft och dam
ifrån något. S. krut.
STOFTER, stå’fft’r, m. 3. pl. (t. Slo/fe, fr.
Élofles) Glatta, ovalkade ylletyger. — Ss.
Stofts-fabrik.
STOFTKORN, n. B. ell. - PARTIKEL, m. 2.
Korn, partikel af stoft.
STOFTSTAPETER, ståfflstapéfr, m. 3. pl.
Tapeter med figurer af fiockull.
STOFÖL, n. B. Föl af honkön.
STOGÅNG, m. 2. (gam.) Elt stos betäckning
af hingst. — Syn. Beskäling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
