Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stohäst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STO
STO
439
STOHÄST, m. 2. (gam.) Se Hingst.
STOICISM, –sfssm, m. 3. 4) Stoikernes
lära. — 2) (fig.) Stoisk stränghet eller
ståndaktighet.
STOIKUS, slèikuss, m. ell. STOIKER, stöick’r,
m. 5. i plur. äfv. sloici. (grek. Sloikös, af Stod,
pelargång i Athen, der filosofen Zeno
undervisade.) 4) Filosof af Zcnos sekt, hvilken sekt
utmärkte sig för ganska stränga grundsatser. —
2) (fig.) En man med ganska stränga grundsatser
och utmärkt ståndaktighet i olyckan.
STOISK, stöissk, a. 2. 4) Som tillhör eller
har afseende på Stoikernes lära. — 2) Strängt
dygdig; äfv. orubbligt ståndaktig i olyckan,
könslo-lös för lidandet.
STOJ, n. sing. Buller, oväsen af ropande,
hojtande och högt skrattande personer.
STOJA, v. n. 4. Göra buller, oväsen med
rop, hojtningar och högljudt skratt. — Stoj
ande, n. 4.
STOJARE, m. 5. En, som stojar. — Syn.
Bullerba#.
STOL, m. 2. (af Ställa) 4) Husgerådssak att
sitta på, med sits af trä, halm, rotting o. s. v.,
eller med dyna, samt vanligen försedd med
ryggstöd, stundom äfven med armstöd. Se f. ö.
Länstol. Ryggstol. Kullerslol. m. fl. Sälta sig på
en s. Sälla fram s-ar. (Fig. fam.) Slicka
under s. med, förtiga, hålla inne med. — 2) (i
äldre språket) Tron för regenter, högsäte ell. säte
för biskopar, o. s. v. Deraf Konunga-, Påfve-,
Biskopsstol. Den på/liga s-en, påfliga regeringen;
påfvens värdighet. — 3) Bänk i kyrkor. Deraf
Stolrum. — 4) Talareställning, tribun. Deraf
Talmansstol. — 5) Ställning, inrättning för
väf-nad. Deraf Väfstol, Klädes-, Rask-, Slrumpstol,
m. fl. — 6) Se Nallslol. Gå Ull s-s. — 7)
Underlag för en ställning, ett plank, o. s. v. Se
äfv. Takslol. — 8) Bord, der småkrämare sälja
sina varor. Deraf Månglare- ell. Mångelskestol.
— Ss. S-sdyna, -sfol, -skarm,
-söfver-drag.
STOLA, v. a. 4. (tim.) Se Underskola.
STOLA, v. n. 4. S. på, förtrösta, förlita sig på.
STOLBAD, n. 5. Bad, som tages mest för
nedra delen af kroppen, bestående i ångor, hvilka
ditledas ifrån ett kärl med en kokande vätska,
satt under en kullstjelpt stol, öfver hvilken benen
läggas.
STOLGÄNG, m. 2. 4) Nattstols begagnande,
afföring. Krudileler, som gå bort med s-en.
Ha svår s. — 2) Sätet.
STOLL, m. 2. Gruföppning, som går
vågrätt in.
STOLLBYGGNAD, m. 3. Timmerverk i en
grufva, till stöd för en bergmassa, som hotar att
rasa.
STOLLE, m. 2. pl. slollar. (beslägtadt med
lat. Slolidus; fam.) 4) En, som har klent förstånd.
— 2) Se Tokstolle.
STOLLGÄNG, m. 2. Se Sloll.
STOLLIG, a. 2. (fam.) Se Tokig. —
Slollig-het, f. 3. — Slolligt, adv.
STOLMAKARE, m. 5. En, som tillverkar
stolar.
STOLPARUM, stå’nparümm, n. 5. Rum för
stolpar vid ett hus.
STOLPE, m. 2. pl. stolpar. 4) Rund eller
fyrbuggen stock, upprest att tjena till stöd för
något; pelare. S. vid en grind, i en stallspilta,
i en bro, o. s. v. — 2) (fig. fam.) Stöd; utmärkt
dugtig karl.
STOLPILLER, stölpi’U’r, n. 3. Laxerpiller,
som införes i ändtarmen.
STOLPRAD, stå’llpråd, m. 3. Rad af stolpar,
STOLSTEG, n. S. Liten inflammerad svulst
vid randen af ögonlocket.
STOLT, slållt, a. 4. 4) Fallen för alt allt
för mycket värdera sig sjelf. — Syn. Dryg,
Aristokratisk. — 2) Säges äfv., i god mening, om
den som, i medvetande af verkligt sedligt värde,
noga aktar sig för hvarje låg handling och håller
sig aflägsnad ifrån dåliga personer. En s. man.
— Brukas äfv., i begge bem., om sak, t. ex.:
S. min, uppsyn. — 3) (fig.) Hög, utmärkt.
STOLT, adv. På elt stolt sätt, med stolthet.
STOLTHET, f. 3. Egenskapen alt vara stolt
(i begge bem.). Jfr. Stolt. Ädel s., sägcs i god
mening; jfr. Stolt, 2. — Syn. (i dålig bem.)
Dryghet.
STOLTISERA ell. STOLTSERA, v. n. 4. (t.
stolziren) Högmodas, prunka, yfva sig.
STOLTRÄNGA, f. 4. ell. STOLTVÄNG, n. 3.
Trängning till stolgång.
STOM, stömm, m. 2. pl. stommar, (i äldre
språket) Boställe.
STOMHEMMAN, n. S. Benämning på vissa
hemman, som tillhöra prestgårdarna.
STOMJÖLK, f. sing. Mjölk af ett sto.
STOMME, slömme, m. 2. pl. stommar, (isl.
Slofn, stolpe, grundval) Sjelfva resningen, inre
ställningen till vissa föremål; skrof. S. (ill en
byggnad, dess fyra ulanväggar. S. Ull ell skepp,
blolia skrofvet deraf. S. Ull en trumma, Ull
en hatt, en uppsall mössa, o. s. v. — 2) (fig.)
Första början af något.
STOMP, stä’mmp, m. 2. (mål.) Sudd, som
begagnas till stompering.
STOMPERA, slåmmpèra, v. a. 4. (mål.) Med
stomp fördrifva röd- eller svartkrita, så att
skuggorna smälla tillsammans och inga streck äro
synliga.
STOP, n. 3. 4) Rymdmått för våla varor,
som håller hälften af en kanna. — 2) Elt slags
drickskärl af delta innehåll.
STOPP, m. 2. 4) Något, hvarmed en
öppning, ett hål tillstoppas. (Fig. fam.) Sälla s. för,
hindra. — 2) Stoppadt ställe på tyg, kläder.
STOPP! int. 4) (sjöt.) Kommando att
upphöra med något. — 2) (fam.) Håli upp! nog!
STOPPA, v. a. 4. 4) Tilltäppa ett hål, en
Öppning, springa o. s. v. med något mjukl ämne,
som hårdt och tätt inskjutes. S. fönsler,
tilltäppa der varande springor. S. igén, till, se
Tillstoppa. (Fig. fam.) S. munnen Ull på
någon, tvinga cn att tiga. — 2) Med banden införa,
sticka. S. något i fickan, hos sig, på sig. S.
något pä en. (Pop. o. fam.) S. f sig, se Proppa.
S. in, se Instoppa. S. ndd. S. undan,
instoppa något på elt ställe, för att undandölja del.
— 3) Hårdt och tält fylla med någol mjukt eller
smuligt. S. stolar, soffor, madrasser. S.
sadlar. S. en lobakspipa, fylla och packa den med
tobak. S. upp, se Uppstoppa. — S. höns,
kalkoner, göda dem. — 4) Förstoppa, orsaka
förstoppning. Rörig mal s-r, — 5) (fig. fam.) a)
Hämma, sätta bom för. Dessa oordningar
måste s-s. — b) Uppfylla, förslå till. S. brislen,
gälden, behofven. — 6) Med nål och tråd eller
garn laga hål på tyg, o. s. v. S. hål på
strumpor. S. strumpor, kläder. — 7) Med nål och
tråd på korta afstånd genomsticka vadderade
täcken eller klädespersedlar, för att hindra vadden
att valka hop sig. — 8) (sjöt.) S. ett låg, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
