Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Strumpläst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 STk
STRUMPLÄST, m. 3. Se Strumpfot.
STRUMPSKAFT, n. S. Den delen af en
strumpa, som bekläder sjelfva benet.
STRUMPSOCKA, f. 4. Sc Strumpfot
STRUMPSTICKA. f. 1. Lång nål af
jern-eller ståltråd, som begagnas till strumpstickning.
STRÜMPSTICKARE, m. S. —ERSKA, f. 4.
En, som stickar strumpor.
STRUMPSTICKNING, f. 2. Strumpors
förfärdigande medelst dertill enkom gjorda långa nålar
(strumpstickor).
STRUMPSTOL, m. 2. Se Strumpväfvarslol.
STRUMPTYG, n. 3. Se Tricot.
STRUMPVÄFVARE, m. S. Tillverkare af
strump- eller tricotvaror.
STRUMPVÄFVARSTOL, m. 2. Verktyg,
hvar-medelst strumpor väfvas.
STRUMPVÄFVERI, n. 3. Strumpors
tillverkning medelst väfning.
STRUNT, m. 2. 4) Se Tallslrunl. — 2) (fig.
fam.) Dålig karl; äfv. dålig sak. — 5. m.Q sing.
(fam.) Lappri, skräp, bet är bara s. Åh s.!
åh lappri! S. i det! det bryr jag mig inte om,
det gör ingenting. S. i honom! honom frågar
jag inte efter. S. i hans löften! hans löften äro
ingenting att lita på. — Brukas ofta fam. i
sammansättningar såsom prefix, och betyder då alltid
något dåligt, lumpct, utan värde, t. ex.
Slrunt-bok, -karl, -musik, -prat, -sak, -tyg,
m. m.
STRUNTJÄGARE, m. 5. Se Labbe.
STRUPE, m. 2. pl. strupar. Den egentligen
rörformiga delen af luflröret (jfr d. o.). (Fig. fam.)
Fukta s-n, dricka. Se f. ö. Matstrupe,
Väderstrupe.
STRUPHUFVUD, n. 4. Se Luftrörshufvud.
STRUPKNÖL, m. 2. En upphöjning på halsens
främre del, isynnerhet hos det manliga könet.
Kallas äfv. Adamsäple.
STRUPLJUD, n. 5. Halfqväfdt ljud, som
tyckes komma från strupen.
STRUPMYNNTNG, f. 2. Svalget eller
matstrupens öfre del.
STRUPSTÄMMA, f. 4. Menniskorösten, då
den liksom stockas i luftröret och ljuder såsom
halfqväfd.
STRUSS, se Struts.
STRUT, m. 2. Kägelformigt hoprulladt
papper, i spetsen viket, för all deruii tömma och
förvara hvarjehanda saker, t. ex. specerier. Göra
en s. En s. papper. — Ss. S-for mig.
STRUTBUNKE, m. 2. Örtslägtet Struthiopteris.
STRUTS, strütls, m. 2. Benämning på vissa
stora fåglar af olika slägten, tillhörande
Slruts-fåglarnes ordning. Afrikansk S., den störste
bland alla fåglar, 5 fot lång. 8 fot hög; i Afrika
och Arabien; springer fortare än en häst. Slrulhio
Camelus. Nyholländsk S., 6 fot hög; på
Ulima-roa. Struthio Casuarius. Amerikansk S., 5 fot
hög; i södra Amerika. Rhea amcricana.
Ny-xeeländsk S., till storlek lik en hönstupp, med
jemförelsevis ytterst små vingar. Apteryx
auslra-lis. — Ss. S-ägg.
STRUTSFJÄDER, m. 2. pl. — fjädrar. S-drar
äro de kostbara fjädrarne på| den Afrikanska
Strutsens vingar och gump.
STRUTSFÄGEL, m. 2. pl. — fåglar.
Benämning på flera stora fåglar, som ej kunna flyga,
men hafva ett ganska snabbt lopp. Utgöra 6:tc
Ordningen af Fåglarna.
STRUTSMAGE, m. 2. pl. — magar, (fam.)
Stark mage, som kan smälta allting.
STR
STRUTTA, v. n. 4. (fam.) Gä med en framåt
stupande, stötande och stapplande gång.
STRYK, n. sing. Slag, som tilldelas någon
med käpp, påk, piska, o. s» v., eller med blotta
handen. Gifva, få s. Ge någon huden full af s.
Ta s., låta slå sig. Se Kok. — Syn. Klapp,
Pisk, Dask, Påpackning, Fuktcl, Gass, Badd, Badstu,
Bas. Bastonad, Påkolja, Rammcl, Rammelbuljong.
STRYKA, v. a. o. n. 3. Impf. Strök. Sup.
Strukit. Part. pass. Struken. 4) Draga handen
eller något annat utefter ylan af ett föremål. S.
en kall på ryggen. S. med handen öfver
något. S. emot håren ell. luggen. S. smör på
bröd, påbreda smör. S. ell streck, draga ett s.
S. en rakknif, draga den på strigeln. S. linne.
med strykjernet släta del. S. ett sä de smått, med
strykträ aftaga rågen derpå. S. på fiol o. d.,
draga stråken öfver fiolens strängar; spela fiol.
(Fig. fam.) S. någon om munnen med fagra ord.
afspisa med f. o. S. penningarna i sin pung,
i sin ficka, tillegna sig dem. S. på folen, vid
bugning draga foten bakåt utefter golfvet; äfv. gå
sin väg; äfv. gifva vika, erkänna sig underlägsen.
S. sömnen ur ögonen, gnugga ögonen, för att
bli rätt vaken. S. skjorlan öfver hufvudel på
sig, taga den af sig öfver hufvudet. S. af, se
Äfslryka. (Fig. fam.) Han s-ker aldrig af sig
den skammen, han blir aldrig fri dcrifrån. S.
ån, borl. se Anslryka, Borlslryka. S. in, ned,
under, upp, ut, ö fver, se Inslryka, &c. S. dm,
stryka ånyo. S. på’, bestryka med något. — 2)
Se Anstryka, Öfverslryka. S. med oljefärg,
med fernissa, gips, beck, o. s. v. — 3) a)
Draga, neddraga, ncdlaga. S. hästen lillbaka. med
tömmarna tvinga honom alt gå baklänges. S. ned
byxorna. — b) (sjöt.) Nedfira. S. en stång, en
rå, ell segel. S. flagg, hala ned sin flagg. —
4) (fam.) Gifva slag, stryk. S. en på örat. S.
pa, upp, piska upp. S. till, slå till. — V. n.
4) Gå, fara baklänges; låta gå baklänges.
Hästen strök emol väggen. S. med åkdon, häst,
fartyg. S. med årorna, skjula årorna ifrån sig,
så alt båten går baklänges. — 2) Till fots slröfva
omkring, gå sysslolös. Gå och s. S. omkring.
S. kring land och rike. — 3) (om floder o. s. v.)
Flyta, hafva sitt lopp. Donau s-ker förbi
staden. Elben s-ker fram genom landet. Floden
s-ker midl igenom staden. — 4) Löpa, sträcka
sig i viss riktning. Den bergsryggen s-ker i
öster. Stora landsvägen s-ker fram der. —
5) Drifvas, fara med fart. Kulan strök förbi
ansiglel på mig. Moln s. fram. — 6) (fara.)
S. med, al ell. blott s., gå åt, förläras,
förbrukas, förloras, mistas, o. s. v. Hans gård strök
med. Allt strök med både småll och stort.
Den varan stryker snart ål, blir snart utsåld.
Mal och dricksvaror, allt slrök. Han s-ker
med, kan ej räddas, ej komma sig, dör. I
folkspråket säges äfv. S. i skrinel. — S. sig, v. r.
4) Draga flata handen öfver någon kroppsdel. S.
sig i håret, om munnen. (Fig. fam.) Låta s.
sig om munnen med fagra ord, låta afspisa sig
med tomma löften o. s. v. — 2) Skubba sig,
skjula kroppen fram och tillbaka mot ett
föremål. En häsl, som s-ker sig emot väggen. —
3) (om hästar) Slå i sko; äfv. stryka grimman
af sig. — S-n de, part. pres. (Fam.) S. vind,
utmärkt gynnsam. S. fart, af gång, appetit,
ganska stark. — Struken, part. pass. S-el
mål, då rågen med slrykträet. blifvit aftagen.
S kna noter, med streck öfver hufvudel eller
halsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
