Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stumpa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
STÜ
STY
STUMPA, f. 4. (fam.) Liten flicka, som nyss
börjat gå.
STUMPIG, a. 2. (fam.) Mycket kort. —
Slumpi ghel, f. 3.
STUMPNÄSA, f. 4. (fam.) 4) Slumpig näsa.
— 2) Person med sådan näsa.
STUMPTRÅD, m. sing. Elt slags jernlråd.
STUND, f. 3. Helt kort lid. (Tyska ordet
Slunde betyder del samma som i svenskan Timme;
äfv. en half mil.) En kort, lilen s. En god
ell. lång t., lemmeligen länge. Del år en god
s. sedan. För cn s. sedan, helt nyss. Om en
s,, när en stund förflutit. I denna s., nu, i detta
ögonblick. 1 samma s. han skulle gå, just som
han skulle gå. På s-en, nu på s-en, strax.
Ifrån den s-en, då..., från den tiden, det
ögonblicket, då ... Ifrån förslå s., strax ifrån
början. Intill denna s„ tills nu. När s-en är
kommen, när tiden är inne. En lycklig s., då
man känner sig lycklig. En glad s., då man
njuter glädje. Lediga s-er, då man är fri från
göromål. Han har ingen ledig, rolig s., har
aldrig ledigt, aldrig någon glädje. I en lycklig,
olycklig s., med lycka, olycka. (Fam.) Jag har
ej s-er, har ej tillfälle, ej tid. •
STUNDA, v. n. 4. 4) S. ell. s. till, se
Till-stunda. Del s-r till jul, julen tillslundar,
nalkas. (Fam.) Del s-r för främmande, för ell
dödsfall, del anar mig, att främmande kommer,
alt ett dödsfall inträffar. — Syn. Instunda,
Före-stunda, Tillstunda, Nalkas, Annalkas, Föreslå. —
2) S. ef ler, se Åslunda. — S-ndc, part. pres.
En s. olycka. Den s. högtiden.
STUNDELIG ell. STUNDLIG, a. 2. Oförlöfvad.
STUNDELIGEN, adv. Oförlöfvadt, i hvarje
ögonblick.
STUNDOM, adv. Se Understundom. S. hög,
s. låg, än hög, än låg.
STUNDTALS, adv. Vissa stunder, skoftals,
då och då.
STUNGEN, part. pass, af Slinga.
STUP. På s., i stupande ställning. Sätta,
lägga på s.
STUPA, v. n. 4. I. (isl. Sleypa) 4) Störta till
marken. 5. af hästen. Hästen s-de under
honom. S. omkull. S. utför trappan. S.
kull-bylta, se Kullbylla. — 2) Omkomma i strid.
Han s-de i slaget vid Leipzig. — Syn. Falla.
— 5) Luta myckel framåt ell. nedåt. — V. a. 4.
Ställa, lägga på slup. — S-nde, part. pres.
Brukas adjcktivt i samma mening som Brant,
Tvärbrant.
STUPA, v. a. IL (t. släupen) S. med ris,
af-slraffa medelst piskning med ris.
STUPA, a. oböjl. III. 4) Brant, lutande.
Klipporna hänga s. öfver vägen. Ligga s.
med hufvudet, med hufvudet ned. — 2) Se
Fram-slupa. Ligga s.
STUPA, f. 4. IV. Stupandé, brant höjd. Jfr.
Ällestupa.
STUPID, - i’d, a. 2. utan neutr. sing. indef.
(lat. Slupidus) Dum, slö, trånghufvad.
STUPIDITET,––––-ét, f. 3. Dumhet, slöhet,
inskränkthet.
STUPKÄRRA, f. 4. Kärra, som, då hästen
blifvil frånspänd, stupas ned med bakändan, så att
dess innehåll urslörias.
STUPNING, f. 2. 4) (af Slupa, I) a)
Störtande till marken. — b) Ställande eller läggande
på stup. — c) Stupande lutning, branlhet; (gruft.)
schickters lutning emot det horisontella planet.
— 2) (af Slupa, II) Bestraffning med ris.
STUPSTOCK, m. 2. Block, hvarpå en
förbrytare. som skall halshuggas, måste lägga
hufvudet. Gå till s-en, till schavotten, för alt
halshuggas.
STURA. v. n. 4. (pop. o. fam.) Se Stirra.
STURSK. slürrsk, a. 2. (i äldre språket
Stu-risk, Slurritk; af t. slörrisch) 4) Trotsig och
uppstudsig. Vara s. emot någon. Se s. ut. —
Syn. Trotsig. Uppstudsig. Bångstyrig. — 2) (fam.)
Högmodig, sloll. En s. herre.
STURSKAS. v. d. 4. (fam.) Vara stursk, visa
slurskhet.
STURSKHET, f. 3. 4) Trotsig uppstudsighet.
— 2) (fam.) Högmod, stolthet.
STURSKT, adv. Med slurskhet, på elt sturskt
sätt. Tala, svara s. (Fam.) Lefva s., stort,
slösaktigt; rusta.
STUSS, m. 2. (t. Stciss) Bakändan på en
menniska. Säges helst i fråga om barn. Slå
någon på, i s-en. — Syn. Se Bakdel.
STUSS, STUSSA. se Studs, Studsa.
STUSSARE, m. 5. (t. Slulzbüchse) Reffladt
kulgevär för skott med trångkula. Se f. ö.
Slud-sarc.
STUSSNING, se Sludsning.
STUT, m. 2. I. Ung oxe. (Fam. skämtv.)
En gammal s., gamla karlen.
STUT, m. 2. II. Skolstraff, bestående i slag
på sätet med karbas eller ris. Ge, få s.
STUTA, v. a. 4. (fam.) Ge slut. — St uln i n g.
•f. 2.
STUTERI, n. 3. (I. Stulet ei, af Slulc, slo)
Ställe, der hästar af utvald ras uppfödas, till hast—
afvelns förkofring.
STUTS, STUTSA, se Studs, Studsa.
STUTSARE, se Stussare.
STUTTA, v. n. 4. (fam.) Se Stulla.
STYBB, m. sing. ell. STYBBE, n. sing. Se
Kolstybb.
STYBBA, v. a. 4. Blanda eller beläcka med
kolstybb.
STYBBESHÄRD. m. 2. Blandning af ler och
kolslybbe. hvarmcd härdar öfvcrdragas.
STYCKA, v. a. 1. 4) Hugga eller skära i
stycken. S. ell slagladl krealur. — Syn.
Af-slycka, Söndcrstycka. — 2) (lig.) Sönderdela. Man
ämnade s. Sverige. — Styckande, n. 4.
STYCKARBETE, n. 4. 4) Arbete, som
betalas styckvis (per Slück). — 2) Arbete, hvars
särskilta delar förfärdigas af särskilta personer.
STYCKE, n. 4. (af gamla ordet Stufva,
af-skära) 4) Afsöndrad. utaf en massa beslående del
af elt helt. Stort, litet s. af någol Lossnadl,
sönderfallet s. De särskilla s-na Ull ell
snickararbete. Ell s. af en värjklinga. Ell s.
bröd. Kulorna logo borl stora s-en af
trädstammarna. Klyfva, hugga, skära, dela i s-n.
Springa, falla, gå i s-en. Slå i s-n. S. för
s., hvarje stycke särskilt för sig. Passa i s.,
passa in. — 2) Del af något sammanhängande
helt, ej derifrån skildt, utan blott särskilt
betrak-ladl. Eli s. af vägen, galan, åkern. Elt s.
af muren (hör äfv. till bem. 4). Elt s. land,
elt åkerstycke; äfv. elt visst område. Jag följde
honom elt s. på väg, en del af vägen. Eli längl
s. härifrån, på långt afstånd. 1 ell s., i ett
helt; äfv. i elt sammanhang. — 3) Del af en
skrift, vare sig dermed sammanhängande eller
derifrån lösryckt. S. af ell. ur en skrift. Ett
s. i en tidning. Elt s. i bibeln. Några s-n
af hans arbeten. — Syn. Se Artikel. — 4) Säges
om ell konstverk, en målning, ritning, musikalisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
