Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Styckebrok ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STY
STY 475
komposition, dikt, o. s. v. Deraf Konst-, Musik-,
Klaver-, Skaldestycke. Måladl, riladl g. Sjunga,
gpela ell g. S-n på vers. — B) Se Teaterstycke.
Hvad ges i afton för g.? — 6) Skjutmaskin,
kanon. — 7) Myntstycke, mynL I
sammansättningarna Rundstycke, Guldstycke. Riksdalersstycke,
Femfrancsstycke, m. fl. — 8) Klädesplagg. I
sammansättningarna Lifstycke. Pannstycke. Se äfv.
Bindmössa. Vara klädd i s. och mössa.
9) Ett väfdt tyg af bestämd längd, såsom det
förekommer i handeln. EU s. kläde, lärft. — 40)
(i fråga om antal, vid räkning o. s. v.) Hvarje
särskilt föremål för sig. Oxar kostade 100
r:dr s-et. — 44) Handling, gerning. Del var
ell full s. Deraf Bofstycke, Vänskapsstycke. —
42) (fam.) Förkastlig menniska. Eli s. skälm.
Säges isynn. om qvinnor. Ell elakt, lisligt,
li-derligt, högst gement s. — 43) Hänseende,
omständighet. I många s-n. I alla s-n. I
andra s-n.
STYCKEBROK, m. 2. Tåg, som på fartyg
nyttjas att hämma kanoners rekylerande.
STYCKEBRUK, n. B. Inrättning, ställe, der
kanoner, mörsare m. m. gjutas.
STYCKEBÄDDNING, f. 2. Underlag för en
kanon.
STYCKEGLUGG, m. 2. Glugg på mur för
en kanonmynning.
STYCKEGODS, n. sing. Emballerade
handelsvaror, såsom ull, humla, vin, m. m. ■
STYCKEKRUT, n. sing. Krut till kanoner.
STYCKEKULA, f. 4. Kanonkula.
STYCKEPORT. m. 2. Se Port, 3.
STYCKEPROPP, m. 2. Propp af trä, som
efter skjutning insältes i mynningen af en kanon.
STYCKERÄKNING, f. 2. Varors räkning
styckevis*
STYCKESKOTT, n. B. Kanonskott.
STYCKESKRAPA, f. 4. Se Viskare.
STYCKEVIS, adv. 4) Stycke för stycke.
Räkna s. — 2) Efter stycke; för hvart stycke
särskilt. Betala s. — 3) Hvart stycke för sig;
hvar och en på sitt särskilta stycke. Arbeta s.
STYCKGJUTARE, m. B. En, som gjuter
kanoner, mörsare o. d.
STYCKGJUTERI, n. 3. 4) Kanoners m. m.
gjutning. — 2) Se Slyckebruk.
STYCKJUNKARE, m. B. Den fordna
benämningen på hvad man nu kallar Kanonier.
STYCKMESSING, m. sing. Den orena
mes-sing, som fås vid första smältningen.
STYCKNING, f. 2. Handlingen, hvarigenom
något styckas.
STYCKTALS, adv. På ell. för vissa stycken.
STYCKUGN, m. 2. Ett slags blästerugn.
STYCKVALL, m. 2. Se Batteri.
STYCKVIS, adv. Se Styckevis.
STYF, a. 2. (sannolikt af Slå) 4) Ej slapp;
ølel, spänd. S. lina. S. af köld. Hålla
armen s. S-l hår, rakt och sträft. — 2) Ej mjuk,
cj böjlig. S. af stärkelse. — 3) Ej ledig; som
ej rör sig med lätthet; allt för rak, tvungen. S.
t gång. S. i lederna. S-va leder. S. häst,
som har slyfva leder. — 4) Ej vek, ej svag; stark,
hård. S. klinga. S. fjäder. En s. karl. — 5)
Svår, tung, tryckande. S-l arbete. — 6) Dugtig,
dryg. De gamle ålo s-va och starka mål. En
s. arbetare. En s. limma. (Sjöt.) S. kultje,
skarp vind. — 7) (fig.) a) Oböjlig. S-l sinne.
S. till sinnes. — b) (fam.) Stolt. Hålla sig s.
— 8) (sjöt.) S-l fartyg, ej benäget att kränga
under segling.
II.
STYFBARN, n. B. Ett barn eller en fullväxt
person med afsedt förhållande till dess slyffader
eller slyfmor. Jfr. Slyffader, Anm.
STYFBENT, a. 4. Styf i benen. —
Slyf-benlhet, f. 3.
STYFBRODER, m. B. pl. — bröder. Se
Half-broder. Hans, hennes s. De äro s-bröder.
Jfr. Slyffader, Anm.
STYFDOTTER, f. 2. pl. — döttrar. Flicka
eller äldre qvinna med afseende på dess
slägt-skapsförhållande till slyffader eller slyfmor. Jfr.
Slyffader, Anm.
STYFFADER, m. 3. pl. — fäder. Den, som
genom gifle kommit i faders ställe till sin hustrus
barn af föregående gifte.
Anm. Heter i fornspråkel Stiupfadher,
Stiugh-fadher (liksom äfv. Stiupmoder, Stiupbarn),
enligt Ihret förmodan af angl. sax Stepan ell.
fornt. Sljufan, göra fader- ell. moderlös. Någre
skrifva ännu Slyffader, Sljufmoder o. s. v.,
men redan Spegel har Styf..., hvilket
skrif-sält sedan äfven linnes vedertaget af Ihre,
SahMedt och H’este.
STYFFENIG, a. 2. (nat. hist.) S-a Benfiskar
kallas de, som hafva främre ryggfenslrådarna
oledade, benhårdt styfva och ofta stickande.
STYFFÖRÄLDRAR, 2. pl. Styffader och
slyf-moder.
STYFHALA, v. a. 4. (sjöt.) Hala elt tåg, tills
det blir styft.
STYFHALSIG, a. 2. Som har styf hals.
STYFHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara styf.
Jfr. Slyf. — 2) (mek.) Det molstånd, som böjliga
kroppar göra mot sin krökning. — 3) (sjöt.) Ett
farlygs förmåga att emotstå krängning samt efter
den återtaga sin upprätta ställning.
STYFHÅRIG, a. 2. Som har slyfva hår.
STYFKJORTEL, m. 2. pl. — kjortlar. Kjortel
med isydda fiskbensspröten, som hålla ut den ett
stycke från kroppen och gifva den en betydlig
vidd.
STYFLEMMAD, a. 2. (om bästar) Som har
styfva lemmar.
STYFLERA, f. sing. Stark lerjord.
STYFMODER, f. 2. pl. — mödrar. Qvinna,
som genom gifle kommit i moders ställe till sin
mans barn af föregående gifle. Jfr. Slyffader,
Anm.
STYFMODERLIG, a. 2. Vanlig hos
slyfmö-drar, elak. S. behandling.
STYFMODERLIGHET, f. 3. Slyfmoderligt
sinne.
STYFMODERLIGT, adv. På styfmödrars vis,
illa. S. behandla någon. (Fig.) S» behandlad
af naturen.
STYFMORSBLOMMA, f. 4. eller
STYFMORSVIOL. –-öl, f. 3. Örten Viola
tricolor med vackra blå eller violella, gula och
hvila blommor; äfv. sjelfva blomman.
STYFMUNT, a. 4. Säges om en häst, som
är hård i munnen och ej lätt lyder tygeln. —
SI yf munlhel, f. 3.
STYFNA, v. n. 4. Blifva slyf. — Slyf nan*
de, n. 4.
STYFNACKIG, a. 2. Se Nackslyf.
STYFNING, f. 2. 4) Arbciet, då något styfvas.
— 2) Ämne, hvarmed något styfvas. S. till en
halsduk, till en krage.
STYFSINNAD, a. 2. eller STYFSINT, a. 4.
Styf, oböjlig till sinnes; egensinnig, hårdnackad.
STYFS1NTHET, f. 3. Styft, oböjligt sinne.
STYFSON, m. 3. pl. — söner. Gosse eller
äldre mansperson i afseende på dess
slägtskaps-60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
