Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Suboxid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUB
Underordna; ställa någon under en annans befäl,
lydnad. — V. n. Lyda under.
SUBOXID, subbåxi’d, m. 3. (kem.) Benämning
på lägsta svrsättningsgraden.
SUBRETT, subrä’tt, f. 3. (fr. Soubrette) 4)
Sällskapsmamseli; kammarjungfru. — 2) (fig.)
Ränk-full qvinna af tjensteklassen. — Ss. S-roll.
SUBROGERA, v. a. 4. Sälta (person eller
sak) i stället för en annan.
SUBSIDIER, subbsi’diärr, 3. pl. (lat.)
Understöd i penningar, som en slat lemnar en annan,
till förande af ett krig. o. s. v.
SUBSIDIE-TRAKTAT. subbsfdie-tracktål,
m. 3. Fördrag, rörande subsidier.
SUBSISTERA, subbsistèra, v. n. 4. (lat.) 4)
Fortvara, beslå. — 2) Hafva silt uppehälle,
berga sig.
SUBSISTENS, subbsistä’nns, m. 3. (lat.) 4)
Forlvarande, bestånd. — 2) Uppehälle, bergning,
utkomst.
SUBSKR1BENT, subbskribä’nnt, m. 3. En,
som subskribernr. [- scri -.]
SUBSKRIBERA, v. n. 4. (lat.) Genom sin
namnteckning förpligta sig till deltagande i ett
företag eller emollagande af en vara, helst ett
utkommande litterärt arbete eller ett konstverk.
S. på en bok. [-scrib —.]
SUBSKRIPTION, subbskripptschön, f. 3.
Handlingen, då man subskriberar. [- scrip -.]
SUBSTANS, subbslånns, m. 3. (lat.) 4) (fil.)
För sig sjelf bestående ting; sjelfständigt väsende.
— Motsats: Accidens. — 2) Beståndsämne. —
3) Del väsendtligaste, vigtigaste; hufvudkraft, kärna,
merg. — 4) Hufvudinnehåll, väsendlligt innehåll.
SUBSTANTIALITET, subbslanntsialitét. f. 3.
(fil.) Ett tings för sig bestående; beständighet.
SUBSTANTIEL, subbstanntsiä’ll, a. 2. 4)
Väsendtlig. — 2) Kraftig, kärnfull, närande.
SUBSTANTIV, subbsianntfv. n. 3. (gram.) Ord,
som benämner en person eller ett ting, eller en
egenskap. Sakord. — Skrifves äfven, enligt
latinet, Subslanlivum (förslås under Nomen). [— if.]
SUBSTANTIVT, subbstanntfvt, adv. Såsom
substantiv.
SUBSTITUERA. v. 8. 4. (lat.) 4) Sätta, ställa,
lemna eller skaffa i stället. — 2) (lagt.) Insätta
någon till arftagare eller testamentera honom något
efter eller i brist på annan arftagare.
SUBSTITUT, subbstitül. n. 3. En, som är
satt i en annans ställe; tillförordnad person, som
förrättar en annans tjenst.
SUBSTITUTION, subbstituttschön, f. 3. Hand-,
lingen, då man subslituerar.
SUBSTRAT, subbslråt. n. 3. o. 8. (lat.) 4)
(egentl.) Underlag. — 2) (fil.) Substansen, såsom
underlag för accidenser. — 3) Till grund liggande
ämne eller föremål.
SUBSUMERA, subbsumèra, v. a. 4. (lat.)
Innefatta eller inbegripa något särskilt under något
allmänt.
SUBTIL, subbli’1, a. 2. (lat. Sublilis) 4) Fin,
tunn, smal. — 2) (fig.) Fin, klyftig, spetsfundig.
SUBTILISERA, v. n. 4. Sysselsätta sig med
kly ftigheter.
SUBTILITET. subbtilitét, f. 3. 4) Finhet,
tunnhet. — 2) Fin list, fint knep. — 3) (fig.)
Hårklyfveri.
SUBTRAHERA, subbtrahèra, v. a. 4. (lat.)
Draga ett tal ifrån ett annat. —
Sublrahe-ring, f. 2.
SUBTRAHEND, subbtrahä’nnd, m. 3. Tal,
som dragés ifrån ett annat.
SUD 485
SUBTRAKTION, subbtracktschön, f. 3. Det
slags räkningssätt, då man drager ett tal ifrån ett
annat.
SUCCEDERA, sucksedèra, v. n. 4. (lat.)
Efterträda.
SUCCESSION, sucksäschön, f. 3. 4)
Efterträdande, arfföljd. Säges isynnerhet om regenler.
Tronföljd. — 2) Oafbrutet fortgående ordning,
följd. — 3) Qvarlåtenskap, arf. — Ss. S-sväll.
SUCCESSIONS-ORDNING, –schdns–, f. 2.
Lag, som bestämmer tronföljden i ett land.
SUCCESSIV, sucksäsiv, a. 2. I oafbruten
ordning på hvarandra följande; som sker efter
hvart annat; smått om smått fortgående. [— if.]
SUCCESSOR, sucksässår, m. 3. (uttalas i pl.
— sörärr) Efterträdare; arftagare; tronföljare.
SUCK, m. 2. Långsam, djup, hörbar
inandning och derpå följande hastig, ännu starkare
utandning. förorsakad af sorg, häftig längtan,
trötthet eller bröslbeklämning. Draga en s., en
djup s. — Bildar sammansättningen Bönesuck.
SUCKA, v. n. 4. Draga en eller flera suckar.
S. djupt. S. efter, sucka af längtan efter. S.
fram, se Framsucka. S. för, vara betagen af
kärlek till någon. S. till Gud, med suckan ställa
sin bön till Gud. S. ut, v. a., se Framsucka;
v. n. upphöra alt sucka. S. öfver någon, suckande
beklaga någon. S. öfver något, för någon orsak,
l. ex.: S. öfver sina synder.
SUCK AN, f. sing. indef. eller
SUCKANDE, n. 4. Ofta upprepade suckar.
SUCKARE. m. 3. - ERSKA, f. 4. En, som
suckar mycket.
SUCKAT, - åt, m. 3. Se Cilronat.
SUCKNING, f. 2. Se Suck och Suckande.
SUCKURS, suckürrs, m. 3. (lat.) Hjelp,
bistånd. understöd, förstärkning.
SUDD, m. 2. 4) Hopviken lapp sf linne eller
kläde, liten tapp af hopvirade halmstrån, att torka
eller stryka öfver med. — 2) Tunn linnelapp,
fylld med i vatten blött skorpa o. d., som gifves
små barn alt suga på. — 3) (fam.) Grof, dålig
målarborsle. — 4) (fam.) Se Sudder.
SUDD, n. sing. (fam.) 4) Suddande. — 2)
Någonting suddadl, illa gjordt.
SUDDA, v. a. o. n. 4. 4) (aktivt o. neutralt)
Smutsa vid ritning, målning, skrifning, tryckning
o. s. v., derigenom att färgen, bläcket o. s. v.
genom ovarsamhel utbredas på ställen, der de ej
borde finnas. S. néd, smutsa full genom
sudd-ning. S. ut, Öfver, se Utsudda, Öfversudda.
— 2) (neutralt; fam.) a) Måla illa. — b) Lefva
oordentligt, supa smått; vara en slarf i sitt
uppförande. S. bort, se Borlsudda. —
Suddande, n. 4.
SUDDARE. m. 5. eller
SUDDER, m. sing. (fam.) Klåpare; slarf;
söl-korf: en som suddar bort tiden med
krogsittande o. d.
SUDDERI, n. 3. (fam.) Se Sudd. n.
SUDDIG, a. 2. Suddad; smutsad, fläckad
genom suddande.
SUDDIGHET. f. 3. Egenskapen att vara
suddig.
SUDDLARE, m. 5. (jäg.) Jagthund, som med
nosen följer tätt efter backen.
SUDDNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
suddar. — 2) Suddadt ställe.
SUDEN, part. pass, af Sjuda. Sudna
kringlor, kringlor af hvetemjöl utsn mjölk, hvilka’först
kokas, innan de bakas.
SUDLA, v. a. 1. Se Besudla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
