Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stötande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
STÖ
SUB
S. af bordet, genom stöt göra, att någol faller
ned ifrån bordet. S. hornen af sig, stöta med
bornen, så att de gå af; (fig. fam.) genom skada
blifva vis. (Fig.) S. af tronen, genom våld
för-drifva från regeringen. S. bort, se Bortstöta.
— S. efter, göra en stöt, för alt våldsamt träffa
någon. — 5. fråm, ihop, tn, néd, se
Framstöta, Hopslöla, &c. — S. omkull, se Kullstöla.
— S. till, gifva en plötslig stöt. — S. tillbaka,
genom slöt drifva tillbaka; se äfv. Tillbakakasla.
— S. upp, ut, se Uppstöta, Utstöta. — 3) Skada
genom stötning. S. hufvudet på sig. Äplena
ha blifvit stötta. — 4) S. ell. s. sönder, med
stöl i mortel krossa sönder i helt små delar. S.
socker, sall, ingefära. S. något till pulver.
S. ihop, tillsamman, blanda och sedan stöta.
S. om, ånyo stöta. — 3) (fig.) Göra obehagligt
intryck, såra, förolämpa; gifva anstöt; äfv. vara
i strid med. Det s-ter örat. Han blef stött
der öfver. Blif icke slött af hvad jag sagt.
Det s-ter förnuftet. Säges äfv. absolut, t. ex.:
Säg ingenting, som s-ler. — 6) Genom plötslig,
häftig och kort blåsning i musikinstrument
frambringa. S. en lon. — V. n. 1) Med fart
drif-vas emot ett föremål. Kulan stölle mot muren.
S. mot hvari annat. (Fig. fam.) S. emot, röna
motgång, lida skada, förlust, misslyckas,
missräkna sig. S. ihop, se Hopslöla. S. på, emot
hvarandra. Skeppet stötte mot, på en klippa.
S. på grund, s. pa, ell. blott s., våldsamt träffa
emot ett påsegladt grund. — 2) (fäktk.) Göra
utfall med värjan. Han stötte, men träffade ej.
S. miste. Aktivt säges: S. en prim, en lers,
o. s. v. — 3) (i biljardspelet) Med köen stöta en
boll, för alt träffa en eller flera andra. — 4)
Förorsaka stötar (se Slöt, bem. 2). Säges isynn. om
ridhästar och åkdon samt om bössor, som vid
skottets aflossning drifvas tillbaka. Hästen,
vagnen, bössan s-ter. — 3) S. brukas äfv. i
åtskilliga uttryck och talesätt, som icke kunna föras
till någon af föregående bemärkelser. S. från
landet, lägga ul ifrån landet med cn farkost. S.
i horn, i trumpet, blåsa i h., i l. Del s-ter i,
på gult, närmar sig i färgen till gult. S. ihop,
lillsåmmans, se Hopslöla, Sammanstöta. Höken
s-ter ned på dufvorna, flyger plötsligt ned, för
alt gripa någon af dem. S. pa, plötsligt träffa
på, t. ex.: S. på fienden. Vi stölle på ell
fi-endlligl parti.’ S. på, närma sig till, likna, röja,
t. ex.: Det s-ler på pedanteri. S. till ell. intill,
gränsa intill, t. ex.: Hans trädgård s-ler intill
min. S. till, äfv. förena sig med, t. ex.: Två
regementen stölle till oss. S. till, se Tillstöta.
Väder s-lcr upp ur magen, uppstiger med
häftighet derifrån. S. ul, lägga ul ifrån land. —
S. sig, v. r. 4) Erhålla skada genom all stöta
emot någol. Han föll och stötte sig på en slen.
S. sig i hufvudet, i pannan, på armen, på
benet. — 2) (fig. fam.) S. sig med någon, komma
i missämja, ovänskap med honom. S. sig på,
vid, öfver, finna sig sårad, förolämpad af, illa
upptaga. S. sig på, äfv. fatta misslanka af. —
S-s, v. d. 4) Stöta, gifva stötar. Låt bli all s.
— 2) Stöta hvarandra. S. som gumsar. —
S-nde, part. akt. Brukas ofta adjektivt i bem.:
Sårande, anstötlig. S. ord, uttryck, svar. Säg
ingenting s. — Syn. Se Anslöllig. — Stött,
part. pass. S-a äplen. S-a ställen på frukt.
S. socker. S. ingefära. (Fig.) Bli s. öfver,
finna sig s. af. blifva förolämpad af, taga illa upp.
STÖTANDE, n. 4. Handlingen eller
verkningen, då någon eller något stöter. Jfr. Slöta.
STÖTARE, m. 3. Se Ramm.
STÖTBLECK, n. 3. Bleck, hvaremot något
stöter.
STÖTBOTTEN, m. 2. pl. — bottnar.
Skruf-vens öfversta del på en bösspipa, hvari dennas
lopp tillslules.
STÖTEL, slö’t’1, m. 2. pl. slöilar. Det,
hvarmed något stöles i mortel.
STÖTESTEN, m. 2. 4) Sten, som man stöter
foten emot. I denna ordets egentliga bem. föga
brukligt. — 2) (fig.) Någol anstölligt; något som
är till förargelse.
STÖTJERN, n. 5. Se Slölbleck,
STÖTKRAFT, f. 3. Den styrka, hvarmed en
i rörelse satt kropp stöter emot ett föremål.
STÖTNING, f. 2. Se Stötande, Slöt. S. af
en bössa, händelsen, alt en bössa, vid skotts
aflossning derur, stöles tillbaka.
STÖTNOT, f. 2. Elt slags not, vid hvars
begagnande man med puls stöter i vattnet, för att
fösa in fisken.
STÖTTA, f. 4. (af Slöd) Groft, starkt trä, som
är satt till slöd emot eller under något. Sälla
s-lor under elt skepp, emot ell hus.
STÖTTA, v. a. 4. Sätta stöttor emot eller
under något. (Sjöt.) S. med rorel, med roret
möta fartygets vridningsrörelser. — Stöttande,
n. 4. o. Slöltning, f. 2.
SüADA, svåda, f. 4. (lat.) VällalighetskonsL
öfvertalningsgåfva.
SUBALTERN, subballlä’rn, a. 2. (af lat. Sub
och Allernus) Underordnad. — S. m. 3.
Underordnad officer eller tjensteman. — Sä. S-officer.
SUBJEKT, subbjä’ckt, n. 3. o. 5. (lat.) 4) (log.
o. gram.) Det begrepp i en sals, hvarom något
jakas eller nekas. — Motsats; Objekt. — 2)
Person. Eli dåligt s. [Subject.]
SUBJEKTIV, subbjäcklfv, a. 2. Som har sin
grund hos sjelfva personen, icke i saken;
personlig. S. öfverlygelse. — Motsats: Objektiv.
[Subjeclif.]
SUBJEKTIVITET, subbjäcktivitét, f. 3. 4)
Grundegenskap, egendomlighet. — 2) En
saksför-handenvarande i vår blotta föreställning. — 3)
Personlighet. [Subject —.]
SUBJEKTIVT, subbjäcklfvl, adv. På elt
subjektivt sätt. [Subject -.]
SUBJUNKTIV, subbjuncktfv, m. 3. (gram.) Se
Konjunkliv, Skrifves äfven, enligt latinet,
Sub-junctivus (förstås under: modus).
SUBLIM, - fm, a. 2. (lat. Sublimis) Hög,
upphöjd. upplvflande.
SUBLIMAT, –åt, n. 3. o. 5. (kem.) Hvad
som uppkommer genom sublimering. Säges isynn.
om vissa qvicksilfver-preparater.
SUBLIMERA, v. a. 1. (kem.) Genom hetta
af-drifva och uppsamla de finare delarne af en kropp,
hvarvid dessa delar antaga fast form. —
Sublimering, f. 2.
SUBLIMT, - i’mt, adv. På ett sublimt sätt,
högt, upphöjdt.
SUBLÜNARISK, subblunårissk, a. 2. (af lat.
Sub och Luna, måne) Under månen befintlig,
jordisk.
SUBMERSION, subbmärrschön, f. 3. (lat.)
Sättande under vatten, öfversvämning.
SUBMISSION, subbmiscbön, f. 3. (lat.)
Under-gifvenhet, lydnad; hvllning.
SÜBORDINATION, subbårrdinatschön, f. 3.
(lat.) Underordnad ställning; lydnad, som någon
i tjensteförhållanden är en annan skyldig.
SÜBORDINERA, subbårrdinèra, v. a. 4. (lat.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
