Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Susande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sus
SVA
489
som höres ifrån träden, då det blåser. Vinden
s-r i skogen. Del s-r i löfven. Del s-r i
öronen, säges om ett liknande ljud, som man
tycker sig höra, då hörselns organ fått något fel.
SUSANDE, n. 4. Ljudet af något som susar.
Vindens s. i löfven. S. i öronen, se
Öronsus-ning.
SUSARE, m. B. Ett fiskslägte i Nilfloden.
SUSCEPTIBEL, suschäppti’b’l, a. 2. (fr.)
Emot-taglig för; som kan emottaga eller antaga;
skicklig till, fallen för.
SUSCEPTIBILITET, suschäpptibilitét, f. 3. (fr.)
Känslighet, retbarhct.
SUSNING, f. 2. Se Susande.
SUSPENDERA, syspanngdèra, v. a. 4. (fr.
Sus-pendre) 1) Uppskjuta. — 2) För en tid afsätta
någon ifrån tjensten.
SUSPENSION, syspanngschön, f. 3. i)
Upp-skof. — 2) Afsätlning för viss lid ifrån
tjensten.
SUSPENSIV, syspanngsi’v, a. 2. Som medför
uppskof eller hinder för verkställighet.
SUSSA, v. n. 4. (i barnspråket) Sofva.
SUTARE, m. B. Se Lindare.
SUTENERA, v. a. 4. (fr. Soulenir)
Underhålla; bibehålla; vidmakthålla; försvara, förfäkta;
föda. nära.
SUTTA. v. a. 4. (pop.) Se Kasta.
SUVENIR, - - i’r, m. 5. (fr. Souvenir) Minne,
åminnelse; vårdtecken.
SUVERÄN, –än, a. 2. (fr. Souverain) 4)
Högst fullkomlig, oöfverträfllig, ofelbar. Ell s-l
medel emol en sjukdom. — 2) Oinskränkt,
enväldig. S. makt. S. furste. — S m. 3.
Regerande furste, herrskare, monark.
SUVERÄNETET. - - - - él, f. 3. Oinskränkt
makt, envälde. [Suveränitet.]
SVABB. SVABBA, se Svabel, Svabla.
SVABEL, svåb’1, m. 2. pl. svablar. Qvasl af
gammalt dref, som brukas å fartyg.
SVABLA, v. a. 4. (sjöl.) Med svabel rengöra
ett fartygs däck.
SVAFLA, v. a. 4. Bcröka med svafvel. —
Sva flandc, n. 4.
SVAFLA, f. 4. (kem.) Syra af svafvel,
före-nadl med vissa nielalloider och metaller.
SVAFVEL, svåv*l, n. sing. En brännbar kropp
med vacker ljusgul färg, och som förekommer i
naturen, dels ren i fast form, dels förenad med
andra ämnen. — Ss. S-aklig, -artad, -färg,
-färgad, -gul.
SVAFVELANTIMON, svnv’l-annlimön, m. sing.
Rå spetsglans.
SVAFVELBLOMMA.f. 4. Sublimeradt svafvel.
SVAFVELBRAND, m. sing. Utbränd svafvelkis.
SVAFVELBROTT, n. B. Se Svafvelgrufva.
SVAFVELBRUK, n. B. Inrättning, ställe, der
svafvel tillverkas.
SVAFVELBUNDEN, a. 2 neutr. — el. (kem.)
Förenad med svafvel.
SVAFVELHYTTA, f. 4. Se Svafvelbruk.
SVAFVELKIS, m. 3. Jernmalm, hvari jernet
är förenadt med 2 portioner svafvel.
SVAFVELLEFVER, m. sing. (gam. kem.)
Svaf-velbundel kali eller natron.
SVAFVELLUKT, m. sing. Lukten af
brinnande svafvel.
SVAFVELMETALL, m. 3. Förening af
svaf-vel med en metall.
SVAFVELPLÅSTER, n. B. Ett plåster emol
gikt m. m., beslående af svafvel-linolja, terpentin,
kamfer, myrrha, m. m.
II.
SVAFVELQVICKSILFVER, n. sing. Se
Ci-nober.
SVAFVELREGN, n. S. Regn, blandadl med
frömjölet af vissa träd, hvilket liknar svafvel.
SVAFVELRÖK. m. 2. Rök af svafvel.
SVAFVELSALT, n. 3. (kem.) Salt,
uppkommet genom förening af svafvel med en bas.
SVAFVELSALVA, f. 4. Salva, hvari
svafvel ingår som hufvudsaklig beståndsdel.
SVAFVELSILFVER, n. sing. Ett slags
svaf-velbaltig silfvermalm.
SVAFVELSTICKA, f. 4. Tändsticka, i ena
ändan doppad i smäll svafvel. En bundl s-kor.
SVAFVELSTÅNG, f. 3. pl. — slänger. I
egen träform gjuten stång af renadt svafvel. Jfr.
Slång, 4.
SVAFVELSYRA, f. 4. (kem.) En syra,
beslående af svafvel i förening med syre.
SVAFVELSYRAD, a. 2. (kem.) Förenad med
svafvelsyra.
SVAFVELSYRLIGHET, f. 3. (kem.) En egen,
sur, qväfvande gasart, som uppkommer, då svafvel
brinner i luften med blå låga.
SVAFVELTRÅD, m. 2. Tunn bomullsveke,
öfverdragen med pulveriseradt svafvel, som brukas
all leda elden ifrån ell ställe lill ett annal.
SVAFVELUGN, m. 2. Ugn för distillering af
svafvel.
SVAFVELVATTEN, n. B. Mineralvatten, som
innehåller svafvelväle.
SVAFVELVÄTESYRA, f. 4. (kem.) Ett slags
syra, bestående i en förening af svafvel med väte,
förut kallad Svafvelbunden vätgas.
SVAFVELÅDER, f. pl. — ådror. Äder i berg,
hvilken förer svafvelkis.
SVAFVELÅNGA, f. 4. Ånga, utdunstning af
svafvel.
SVAG, a. 2. 4) Som saknar det regelmcssiga
måttet af kraft. Säges både i fysiskt och andligt
hänseende, både om person och sak. En s.
men-niska. En mcnniska af s. nalur. Dan har
en s. kropp. S. i armarna. Den sjuke är
myckel s. Del s-are könet, qvinnokönel. S. i
tron. Se äfv. Fot. — Motsatser: Stark,
Kraftig. — Syn. Klen, Bräcklig, Kraftlös, Malt. —
2) (om sak) Som saknar sin tillbörliga styrka,
icke motsvarar ändamålet, illa förrältar sin tjenst.
S. syn, hörset. Ha s-a ögon. S. mage. S-l
bröst. S. helsa. S. föda, näring. S-l minne,
förstånd. S. tro. S-l hufvud, säges både i
kroppsligt och andligt hänseende. En menniskas
s-a sida, det hvari någon är svag, underlägsen.
Subslantivt säges äfven fig. o. fam.: Taga någon
på del s-a, söka Öfvertala, beveka någon genom
alt smickra hans rådande passion, böjelse, tycke.
— Motsats: Stark. — Syn. Klen, Dålig. — 3)
Som ej har sin rätta, starka smak. S-l vin, kaffe.
— Motsats: Stark. — 4) Underlägsen, ringa till
antal. Vi äro s-are än de i kavalleri. En s.
armé, trupp, garnison. — Motsats: Stark. —
5) S. för någon, allt för mycket böjd att gynna,
eflerlåten, flat emot honom. S. för något, som
ej kan emolslå tycket derför. S. för punsch.
SVAGDRICKA, n. sing. Svagare dricka, som
brygges af ett mindre qvanlum malt än vid
öl-bryggning fordras, eller som vid ölbryggning fås
efteråt, sedan mesta musten blifvit dragen ur
maltet.
SVAGHET, f. 3. 4) Egenskapen att vara svag.
Säges både i fysisk och andlig mening.
Kroppens s. Den sjukes s. Magens s. Hörselns s.
Kaffets s. Arméens s. S-en af hans tro, hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
