Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Svaghetssynd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
SVA
SVA
minne. — Syn. (fys.) Enervering. — 2) Rådande
böjelse för något klandervärdt. Spel år hans s.
SVAGHETSSYND, f. 3. Ouppsåtlig synd, som
begås af svaghet. *
SVAGSINT, a. 4. Se Sinnessvag.
SVAGSINTHET. f. 3. Se Sinnessvaghet.
SVAGSYNT, a. 4. Som har svag syn.
SVAGSYNTHET, f. 3. Svag syn.
SVAGT, adv. På ett svagt sätt, ulan styrka.
S. uttalade ord. Handla s. — Syn. Matt,
Lamt.
SVAGÖL, n. sing. Enkelt eller svagare öl.
SVAJ, n. sing. oböjl. (sjöt.) Den bågformiga
rörelse, i hvilken vind eller ström sätter ett lill
ankars liggande fartyg.
SVAJA, v. n. 4. 1) Fladdra för vinden. Säges
isynn. om fanor och flaggor. — 2) (sjöt.) Säges
om fartyg, när de af vind eller ström sättas i en
bågformig rörelse kring ankaret.
SVAL, a. 2. Något litet kall. S. dryck. S-l
våder. S. luft. Del är s-l i luften.
SVALA, v. a. 1. Göra sval. S. cn dryck.
S. hästar. S. af, se Afsvala. — Syn. Kyla.
Svalka, Afkyla, Atsvalka, Afsvala. — S. sig, v. r.
Laga, att man blir sval, då man blifvit upphettad.
— S-s, dep. Blifva sval. S. af. se Afsvalas.
SVALA, f. 4. Elt allmänt bekant slägle af
Sparflaglarna. Hirundo. Se f. ö. Ladu-. Hus-,
Ring-, Strand-, Klipp-, Tornsvala. (Ordspr.)
En s. gör ingen sommar, af elt enda exempel
kan man ej draga någon allmän slutsats. — Ss.
Svalbo, -ägg.
SVALE, m. 2. pl. svalar. Elt slags öppet
galleri utanför boningshus, i äldre lider. Se äfv.
Källarsvale,
SVALG, n. 3. 4) Inre delen af munhålan. —
2) Den vidöppnade munnen hos vissa djur; isynn.
rofdjur. — 3) (fig.) a) öppningen af en jordhåla,
cn afgrund. — b) Bred, djup och lång klyfla. —
c) Slort afslånd; vid skilnad. Dem emellan är
ell slort s. — 4) Dryckenskap. Lefva i s., i s.
och dryckenskap. — 5) (bot.) Öfre öppningen på
en sambladig blomkrona eller ett sambladigl
blomfoder. (Svälj.)
SVALGABORRE, m. 2 pl. — aborrar. Stor,
glupsk aborre.
SVALGFISK, m. 2. Slukande fisk, roflisk.
SVALKA, svållka, v. a. 4. Göra svalare,
förfriska. En vindfläkt s-r i hettan. — S. sig,
v. r. — S-nde, pari. akt. S. dryck. —
Svalkande, n. 4. o. Svalkn ing. f. 2.
SVALKA, svållka, f. sing. Lindrig,
uppfriskande kyla.
SVALKEDRYCK, m. 3. Svalkande dryck.
SVALL, n. 5. 4) Svallande. Hafvels,
strömmens, vågornas s. — 2) Se Svallis. — 3) (fig.)
Häftig rörelse, stark och orolig verksamhet
Lidelsernas, känslornas s.
SVALLA, v. n. 4. 4) Vara upprörd i
brusande vågor; strömma, forsa brusande; svälla,
svämma med brusande häftighet. Hafvel s-r emol
stranden. Blodet s-r i ådrorna. Floden s-r.
S. in, ut, ö fver, sc Öfversvalla. — Syn. Brusa,
Vräka, Valla. — 2) S. ell. s. sig, v. r.,
öfver-täckas med is af småningom tillflytande vallen.
Mest i part. prct.. t. ex.: Vägen är s-d. —
Iin-personell säges äfven: Det s-r, bildar sig hvarf
af is Öfver hvarandra utaf lillflytande vatlen. —
S. ell. s. sig, beljder äfv.: svälla, och säges då
isynn. om lefvande költ. — 3) (fig.) Vara häftigt
upprörd, i stark rörelse. Hill bröst s-r af glädje.
— S-nde, part. pres. Del s. hafvel.
SVALLANDE, n. 4. Rörelsen af något som
svallar. Säges äfv. figurligt. Känslornas s.
SVALLGÄNG, m. 2. Svallande rörelse.
SVALL1G, a. 2. Svallande eller svallad.
SVALLIS, svåll-i’s, m. 2. öfver hvarandra
bildade lager af is på ett ställe, der vatten
vintertiden beständigt rinner lill.
SVALLKÖTT, n. sing. Utanpå tillväxt kött.
SVALLVÅG, f. 4. Svallande hafsvåg efter
storm eller i bränningar.
SVALNA, v. n. 4. 4) Blifva sval. Drycken
har s-l. — Syn. Afsvalna. — 2) (fig.) Minskas,
aftaga. Hans ifver, vänskap har st.—
Svalnande, n. 4.
SVALRUMPA. f. 4. Ett slags lask eller
förbindning i trä eller jern, som ej kan uldragas.
SVALSTEN, m. 2. (mineral.) En art Buflbnit.
SVALSTJERT, m. 2. (fortif.) Elt slags tcnalj.
SVALT, svalt, adv. Något litet kallt. Del
blåser s.
SVALTING, svålllinng, m. 2. örtsläglct Alisma.
SVALÖRT, f. 3. örtslägtet Chelidonium, isynn.
arlen Ch. rnajus, giftig, med gula blommor.
SVAMLA. svåmmla, v. n. 4. (fam.) Tala eller
skrifva vidt och bredt, i granna slorlåliga
ordalag. men ulan reda och sammanhang. —
Svam-lande, n. 4.
SVAMMEL. n. sing. (fam.) Osammanhängande,
meningslöst ordsvall.
SVAMP, m. 2. 4) Svampar kallas i botaniken
en afdelning af Kryptogamerna, till hvilken höra
de ofullkomligaste växterna, beslående endast af
cellväf samt saknande blad och andra
fullkomligare växtdelar, lill och med allt grönt växtämne.
— 2) Den vid badning, tvättning och
upptork-ning begagnade, torkade massan af
Fönstersvam-pcn (se d. o.). Torka med s-
SVAMP A SIG. v. r. I. 1) Blifva svampig. —
2) öfvertäckas med uppväxande svampar.
SVAMPAKTIG, a. 2. Som liknar svamp.
SVAMPDOSA, f. 4. Se Balsamdosa. — Syn.
Parfymdosa.
SVAMPGRYN, n. 5. Svampslägtet Ægerita.
SVAaMPIG, a. 2. Af svampaklig beskaffenhet.
— Svamp i g hel, f. 3.
SVAMPLAGER, n. 5. Lager af svamp, t. ex.
i multnad ved.
SVAMPSOCKER, n. sing. Elt slags socker,
som crhålles af åtskilliga svampar.
SVAMPSTEKEL, m. 2. pl. — slcklar. Sc
Gallslckel.
SVAMPSTEN, m. 2. 4) Förstenad svamp. —
2) Jord, hvarur svampen Polyporus tuberaslcr
uppväxer, och som genom svamplagrct
samman-halles i stora klumpar.
SVAMPSYRA, f. 4. (kem.) Elt slags syra, som
förekommer i elt stort antal svampar.
SVAN. rn. 2. o. f. 4. Ett slägte af
Simfåglarna, med stor kropp, lång näbb, halsen smal
och längre än hela kroppen, samt långt bakåt
sittande ben. Cygnus. Tam S., 4 fot 9 tum lång,
hvit med svaria ben. C. Olor. Svart S., svart
med hvita smällfjädrar och röd näbb; vild på
Ulimaroa. C. atralus. Vild S., se Sångsvan.
SVANBOJ, m. sing. En sorl tjock, mjuk boj
af ull eller bomull.
SVANDUN, n. 5. Dun af svanor. — Ss.
S-s bädd
SVANESÅNG, m. 3. 4) Den sköna klagande
sång, hvarmed fordom svanorna troddes bebåda
sin död. — 2) (fig.) Afskedssång, dödssång.
SVANG, se Svang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
