Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Synbar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
SYN
SYN
Den raka linie, som man tänker sig dragen ifrån
ett föremål midt igenom hornhinnan, pupillen,
kristall-linsen och glasvätskan i Ögat till det ställe
af näthinnan, der föremålet tydligt afbildar sig.
SYNBAR, sy*nbår, a. 2. 4) Som kan ses. —
Syn. Se Synlig. — 2) Tydlig, uppenbar. ,
SYNBARHET, f. 3. Egenskapen alt kunna
synas. — Syn. Se Synlighet.
SYNBARL1G, a. 2. Uppenbar, ögonskenlig,
tydlig.
SYNBARLIGEN, adv. 1) Såsom kan ses,
ögon-skenligen. Han är s. rädd. — 2) Såsom kan
inses, Ögonskenligen, uppenbart. Detta påslående
är s. falskt.
SYNBART, adv. Se Synbarligen, i.
SYNBILD, m. 3. Den bild af ett yltre
föremål, som afspeglar sig i ögat.
SYND, f. 3. 1) Hvarje afvikelse från Guds
vilja eller* lag. Begå s. Bekänna sina s-er.
Lida för en annans s-er. — 2) (fam.) a) Orätt.
Del är s. all slå honom, all säga så. Del
vore s. all klaga. Båd* 8. och skam, högst
klandervärdt. — b) Säges om någon, som
förtje-nar medlidande, eller om något beklagligt. Del
är s. om honom, han är alt beklaga. Tycka s.
om, ömka. Del är s., all du ej kommit förr.
SYNDA, v. n. 4. 4) Bryta mot Guds vilja
eller lag. S. mol Gud. — 2) (fam.) Förbryta sig
(emot menniskor), förse sig. S. mol någon.
Hvari har jag s-l? — Syndande, n. 4.
SYNDABEKÄNNELSE, f. 3. Bekännelse af
synd.
SYNDABOCK, m. 2. 4) Bock, som hos
He-breerna offrades till försoning för folkets synder.
— 2) (fig. fam.) En, som får lida för andras fel.
SYNDABOT, sy’ndaböt, m. sing.
Sinnesför-bätlring, verkad genom erkännande af sy nden, jcmle
ånger och föresats att omvända sig till det goda.
SYNDABÖRDA, f. 4. (i kyrklig stil) Många och
svåra synder.
SYNDAFALL, n. 5. 4) (enligt bibeln) S-cl,
den första synden, som Adam och Eva begingo
derigenom, att de ålo af det förbudna irädet. —
2) Hvarje menniskas första fall ur oskuldens
tillstånd.
SYNDAFLOD, m. 3. 4) S-en, den allmänna
flod, som, enligt bibeln, vid Noachs lid, till straff
för menniskornas synder, fördränkte nästan hela
menniskoslägtet. — 2) (fam.) Ovanligt stor
öfver-svämning; förfärligt och långvarigt regnande.
Anm. Ordet Syndaflod är egentligen en
felaktig tolkning, tillkommen genom miss-skrifning
eller tryckfel. Luthers bibelöfversällning har pä
alla ställen Sindfhith ell. Sinlfluth, d. v. s. en
stor och långvarig flod ell. öfversvämning.
SYNDAFÖRLÅTELSE, f. 3. Förlåtelse för
synd; syndens aflåtelse. — Syn. Aflösning, Aflat.
SYNDAMÅTT, n. 8. Mängd af synder. Hans
s. är fullt, han är mogen för straff.
SYNDAOFFER, se Syndoffer.
SYNDAPALT, m. 2. (fam.) Stackare
SYNDAPENNING, m. 2. Vinsl, erhållen
genom synd.
SYNDARE, m. 5. 4) En. som syndar eller
bar syndat. — 2) En. som förer en syndig vandel.
SYNDAREGISTER, - - rejfssCr. n. 5. Don
förteckning på hvarje menniskas synder, som rnan
föreställer sig hållas af Gud eller någon af hans
englar.
SYNDASKULD, f. 3. Den skuld, hvari en
menniska genom sina synder anses stå hos
Gud.
SYNDASTRAFF, n. 5. Det straff, menniskan
är värd för sina synder.
SYNDASÖMN, m. sing. Menniskans
fullkomliga öfverlåtelse åt synden ulan samvetsagg och
ånger.
SYNDATRÄL, m. 2. Menniska, som är träl
under synden, d. v. s. dervid är van och derifrån
ej kan afhållä sig.
SYNDAVANA, f. I. Vana alt synda.
SYNDAVÄG, m. 2. (fig.) Den till förderfvet
ledande väg, syndaren beträder, d. v. s. hans
syndiga vandel.
SYNDFRI, a. 2. neutr. — fritt. Fri för synd,
utan synd. — Syn. Syndlös, Skuldlös. —
Synd-frihet, f. 3. — Synd fr ill, adv.
SYNDFULL, a. 2. Full af synd, mycket syndig.
SYNDIG, a. 2. 4) Behäftad med synd, skyldig
till synd, benägen för synd. Jag faUig, s.
menniska. — 2) Innefattande synd, stridande mot
Guds lag och vilja. Del är s-l all ohelga
sabbaten.
SYNDIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
syndig.
SYNDIGT, adv. På ell syndigt sätt, i synd.
Lefva s.
SYNDIKUSS, sy’nndikuss, m. pl. (grek.)
Ombudsman för ett samfund eller skrå.
SYNDLÖS. a. 2. Se Synd fri. —
Syndlös-hel, f. 3. — Syndlöst, adv.
SYNDOFFER, n. S. (hos Hebreerna) Offer till
försoning för synder, för hvilka intet borgerligt
straff fanns stadgadi.
SYNDPENNING, se Syndapenning,
SYNE, se Syn.
SYN EDOM, m. 2. Synerälts dom, utslag.
SYNEFÖRRÄTTNING, f. 2. Förrättning, då
laga syn hålles.
SYNEINSTRUMENT, sy’neinnslrumä’nnl, n. 5.
Det protokoll, som af synerält vid laga syn hålles.
SYNEKDOKE, syneckdåkä’, f. 3. (grek.)
Retorisk figur, då rnan nämner det mindre för det
slörre, delen för det hela, arten för slägtel m. m.,
eller tvärtom. [Synecdoche.]
SYNEMÄN, m. S. pl. Ledamölerne af en
synerält.
SYNERÄTT, m. 3. Tillfälligt förordnad rätt
i och för verkställandet af laga syn.
SYNFÄLT, n. 3. Rymd, som man på en gång
öfverser, vare sig med blotta Ögat eller med tub,
o. s. v.
SYNFÖRMÅGA, f. sing. Förmågan att se. —
Syn. Syn. Synsinne.
SYNGENESJA, synnjenesfa, f. sing. Nittonde
klassen af Linnés växtsystem, innefattande
samkö-nade växter, d. v. s. sådana som hafva ståndarne
sammanvuxna med knapparna.
SYNGLAS, n. 3. Slipadt glas, antingen
kon-vexl, som förstorar föremålen (Kikare, Tub), eller
konkavt, som förminskar och flyttar dem
närmare till ögal (Mikroskop).
SYNGRÄNS, m. 3. Se Horisont.
SYNING, f. 2. I. Handlingen, då man syr. —
Syn. Sömnad, Söm.
SYNING. f. 2. II. Besigtning. — Sa.
S-sattest, -skostnad.
SYNINGSMÄN, se Synemän.
SYNKRAFT, f. 3. 4) Se Synförmåga. — 2)
Synförmågans olika styrka bos olika individer.
SYNKRETISM, synnkretfssm, m. 5. (grek.)
Förening af stridiga religionsparlier. [-crel-.]
SYNKRETIST, synnkretfsst, m. 3. (grek.) En,
som söker förena stridiga religionsparlier. [- cret -.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
