Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Synkrets ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYN
SYNKRETS, m. 2. 1) Den rymd, som kan
öfverskådas ifrån en viss ståndpunkt. Se äfv.
Synfält och Horisont. — 2) (fig.) Vidden af en
persons velande med deraf hclingud grad af
omdömesförmåga.
SYNLIG, 2. Som kan ses, för ögat
uppenbar. S-a föremål. I s. måtto, på synligt sätt.
Han var ej s. på balen, ej der närvarande. —
— Syn. Synbar, Märkbar.
SYNLIGEN, adv. Synbart, i synlig måtto.
SYNLIGHET, f. 3. Egenskapen all vnra
synlig. — Syn. Synbarhet, Märkbarhet.
SYNLINIE, sy’nli’nje, f. 3. Den raka linie,
i hvilken man med elt optiskl instrument siglar
på ell föremål, som skall mätas.
SYNNERHET, f. oböjl. (af gamla ordel Sund,
del) / s., särskilt; framför allt. Alla i gemen
och hvar och en i s. Han är i s. myckel rik.
I s. som, helst som. I s. som han var rik. —
Man skrifver äfv. allmänt Isynnerhet. — Syn.
Synnerligen, Särdeles, Förnämligast, Framför allt,
I främsta rummet, Hufvudsakligen.
SYNNERLIG, a. 2. (af gamla ordet Sund, del)
Särskilt. / någon s. händelse. I något s-l fall.
Saken förtjenar s. uppmärksamhet, stor
uppmärksamhet. Ej s., ej stor, ej mycken, måttlig.
SYNNERLIGEN, adv. Särdeles. S. vacker.
Ej s., ej myckel. S. som, helst som. Samt och
s., allesammans.
SYNNERV, sy’n-nä’rrv, m. 3. Nerv, som
ul-går ifrån hjernan, en till hvartdera Ögat.
SYNNÄT, sy‘n-nä’t, n. 5. Se Nälhinna.
SYNOD, - öd, m. 3. (grek. Synodos)
Prest-möle.
SYNODAL, - - ål, m. 2. Som angår
presl-möle.
SYNODISK, n. 2. (grek.) S. månad, liden ifrån
en fullmåne till den ‘nästa, eller 29 dagar, 12
timmar. 44 minulcr, 3 sekunder.
SYNONYM, synåny’m, a. 2. (grek.) Liktydig.
— S. m 3. Liktydigt ord.
SYNONYMI, synånymf, f. 3. Liklydighet.
SYNPUNKT, m. 3. 1) Ställe, hvarifrån man
med synsinnet uppfattar något, l. ex. en trakt. —
2) (fig.) Olika sätt att uppfatta och bedöma saker
och ting. Se en sak ur rätta s-en, rätt
bedöma den.
SYNRAND, f. 3. Se Horisont.
SYNSINNE, n. 4. Se Syn, 2.
SYNTAKTISK, synntåcklissk, a. 2. Till
syntaxen hörande. S-l fel, emol syntaxens reglor.
tact
SYNTAX, synntåx, f. 3. (grek. Syntaxis: gram.)
Läran om ordens sammanbindande till satser och
meningar, Ordfogningslära.
SYNTETISK, synnlétissk, a. 2. (af grek. [-Syn-thesis, sammansättning) Sorn förbinder ett för
medvetandet gifvet mångfaldigt till enhet. S. sats,
hvars predikal icke innehålles i subjektet, ulan
är dermed på annat sätt förknippadt. [- thet -.]
SYNVIDD, f. 3. Se Synkrets.
SYNVILLA, f. 1. Det slags sinnevilla, då
man med synsinnet oriktigt uppfattar ett föremål,
eller tycker sig se något, som man icke ser.
SYNVINKEL, m. 2. pl. — vinklar. Den
vinkel, som uppkommer, då man ifrån yttersta
ändarna af ett föremål, hvarpå synen är riktad,
drager räta linier till ögal.
SYN VÄNDNING, f. 2. Förvändning af synen.
SYNVÄRD, a. 2. Som förtjenar att ses.
SYNÅL, f. 2. Nål, som begagnas till sömnad,
förfärdigad af dragen jern- eller ståltråd, med
SYS 501
ett Öga i Öfra ändan, hvarigenom sytråden dragés,
och af olika storlek.
SYNÅLSMAKARE, m. 5. Handtverkare, som
tillverkar synålar.
SYPHILIS, sy’filiss, f. sing. (gr.) Veneriska
sjukan.
SYPHILISTISK, a. 2. Till veneriska sjukan
hörande; dermed behäftad.
SYPUNG, m. 2. Pung all förvara sysaker uti.
SYRA, f. 1. 1) Egenskap att vara sur; något
surt, surt ämne, sur vätska; sur smak. S. hos
frukt. S. i bröd. En behaglig s. — 2) (kem.)
Ämne, mättadl med syre, så all det har sur smak
och rodnar blå växtsafler (Syresyra). Äfven:
Förening af väte med chlor. brom, jod eller fluor
(Väiesyra). Äfven: Förening af svafvel med vissa
mctalloider och metaller (Svafla ell. Sulfid). —
3) Kall fuktighet i jorden. — 4) (bot.) örtslägtet
Rumex.
SYRA, v. n. 1. Blifva sur. — Syrande,
n. 4. o. Syrning, f. 2.
SYRE. n. sing. (kem.) Enkelt vägharl ämne,
som endast kan fås i gasform, utan färg, lukt
eller smak, vid hvarje förbränning närvarande
och elt vilkor för menniskans och djurens
ande-drägt.
SYREHALTIG, a. 2. (kem.) Som håller syre.
SYREN, -én. f. 3. (bot.) Bekant blombuske i
trädgårdar. Syringa vulgaris. — Ss. S-buske,
-träd.
SYRESALT, n. 3. (kem.) Förening emellan en
syrcsyra och en metalloxid.
SYRESYRA, f. 1. Syra, bildad af syre.
SYRGAS, sy’rgås. m. 3. Sc Syre.
SYRING, m. 2. Bred ring af jern eller
mes-sing, som sättes om midten af fingret, vid viss
slags sömnad.
SYRINX, sy’rinngks, m. 3. Se Herdeflöjt.
SYRISKA, f. 1. Se Gråsiska.
SYRLIG, a. 2. Något sur.
SYRLIGHET, f. 3. 1) Egenskapen all vara
syrlig. — 2) (kem.) Lägre gradation af syra.
SYRMASK, m. 2. 1) Mask, som alstras i
sura ämnen. — 2) Elt slags skorpdjur af
Jemn-föllerna. Oniscus cnlomon.
SYRSA, sy’rrsa, f. 1. Insektslägte af
Rätvingarna, bekant för sitt egna, gnällande ljud. Gryllus.
Se Mullvädssyrsa. Ugnssyrsa.
SYRSALT, n. 3. (kem.) 1) Se Syresalt. — 2)
Oxalsyradi kali, äfven kalladl Oxalsall (Sal
accto-sellæ).
SYRSÄLTA, f. 1. ell. SYRSÄLTING, m. 2.
Se Harsyra.
SYRSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Såtta; kem.)
Förena med syre. — Syn. Oxidera. — Syrsatt,
part. pass.
SYRSÄTTNING, f. 2. (kem.) Förening med
syre.
SYRTUT, syrrlül, m. 3. (fr. Surlout) 1)
Öf-verrock. — 2) Sc Bordsyrtul.
SYRUP. se Sirap.
SYSILKE, n. 4. Del tvinnade silke, som
isynnerhet användes till söm och brodering.
SYSKOLA, f. 1. Ställe, der flickor undervisas
i allt slags sörnnad.
SYSKON, n. 3. Syskon kallas de, som äro
födde af samma föräldrar. Se f. ö. Halfsyskon
och Helsyskon.
SYSKONBARN, n. 3. Så kallas personer, då
den enes far eller mor är syskon till någon af
den andres föräldrar.
SYSKONBYTE, n. 4. Händelsen, då tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
