Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Såla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B04 SÅL
SÅLA, v. a. 1. (pop.) Kasta, slänga.
SÅLEDES, sålédäss, adv. (af Sd och Led, sätt)
På det sättet. Gör s. — Syn. Så, Sålunda. —
Konj. Till följe deraf, följaktligen. Han visste
del ej, och s. dr han ulan skuld. — Syn. Alltså,
Fördenskull, Ithy, Thy, Då, Derföre, Följaktligen,
Sålunda.
SÅLL, n. B. Redskap, genomborradt med små
hål, hvarigenom en mängd större och mindre
kroppar eller delar skiljas ifrån hvarandra.
SÅLLA, v. a. 4. Låta gå genom såll, rensa
med såll. S. börl, frå n, ur, se Frånsålla. S.
om. sålla ånyo. S. ul, se Utsålla. S. ö fver, se
Öfverslrö. — Sållande, n. 4.
SÅLLARE, m. B. En, som sållar.
SÅLLMAKARE, m. B. En, som gör och
försäljer såll.
SÅLLNING, f. 2. Handlingen, då man sållar.
SÅLLÄDER, se Sulläder.
SÅLUNDA, så’lünnda, adv. o. konj. (af Så och
gamla ordet Lund, sätt) Se Således.
SÅMEDELST, så’méd’lst. adv. Genom delta
medel.
SÅNG, m. 3. 4) Sjungande, sjungning.
Under s-en i kyrkan. Spel och s. Säges äfv. om
fåglar. Näktergalens s. — Bildar åtskilliga
sammansättningar, såsom: Kyrkosång, Psalmsång,
Tealersång. Fågelsång, m. fl. — 2) a) Lyriskt
qväde, stycke för sång. Anacreons s-er.
Andeliga s-er. Samling af s-er. — b) Melodi
derlill. — 3) S-en brukas ofta i st. f. Poesi,
Skaldekonst. S-ens höga gåfva.
SÅNGANFÖRARE, m. 5. Den, som anförer
mångslämmig sång.
SÅNGARE, m. B. 4) En. som sjunger.
Skogens s., fåglar. — 2) Person, Öfvad i
sångkonsten. — 3) Sc Kantor. — 4) Skald, poet. — B)
Sångfågel.
n SÅNGARESLÄGTET, n. sing. def. Slägle af
Gångfåglarna, som innefaltar Europas ulmärkiasle
sångfåglar. Sylvia.
SÅNGARINNA, f. 4. Sc Sångerska.
SÅNGBAR, a. 2. Passande för sång, lätt att
sjunga. — Sång barhel, f. 3.
SÅNGBOK, f. 3. pl. — böcker. Bok, som
innehåller en samling af sånger.
SÅNGBOTTEN, m. 2. pl. — bottnar. Se
Resonansbotten.
SÅNGBRÄDE, n. 4. Se Resonansbotten.
SÅNGERSKA, f. 4. 4) Qvinna, som sjunger
eller är öfvad i konsten alt sjunga. — 2) Poetissa,
skaldinna. — 3) Se Näktergal. 3.
SÅNGFÅGEL, m. 2. pl. — fåglar. Fågel, som
kan sjunga.
SÅNGGUDINNA, f. 4. (mylol.) Gudinna, som
beskyddade någon af de sköna konsterna eller
någon vetenskap. S-norna voro nio, äfven
kallade Muser, Sångmör.
SÅNGKONST, f. 3. Den konst, sorn lär all
sjunga musikaliski-esletiskt riktigt och skönt.
SÅNG KOR, så’nngkör, m. 3. Se Kor.
SÅNGKÖR, så’nngkör, m. 3. Se Kör.
SÅNGLÄRARE ell. SÅNGMÄSTARE, m. B.
Lärare i sång.
SÅNGLÄRKA, f. 4. En art Lärka, den hvarje
år till norden först inflyttande af alla sångfåglar.
Alauda arvensis.
SÅNGMÖ, f. 3. pl. — mör. Se Sånggudinna.
SÅNGRÖST, f. 3. Röst, med afseende på dess
tjenligbel till sång. God, dålig s.
SaNGSKOLA, f. 4. Undervisningsanstalt för
sång.
SÅR
SÅNGSPEL, n. B. Skådespel med sång.
SÅNGSTYCKE, n. 4. Skaldestycke för sång.
SÅNGSTÄMMA, f. 4. 4) Se Sångröst. — 2)
Det parti af flerstämmig musik, som är salt för
sång.
SÅNGSVAN, m. 2. o. f. 4. 4) En art af
Svanorna, 4 fot 9 tum lång, med hvit
fjäderbeklädnad, stark och klingande sång. Cygnus musicus.
Kallas äfv. Vild Svan. — 2) (fig.) Skald, sångare.
SÅNGTIMME, m. 2. pl. — limmar. Timme,
då man sjunger, tar undervisning i sång.
SÅNGTRAST, m. S. Fågel af TrasUlägut.
9 tum lång, ofvan olivbrun, med äggformiga svarta
fläckar på bröst och sidor, bekant för sin vackra
sång. Turdus musicus. Kallas äfv. Nordisk
Näktergal, Nattvaka eller Vaka.
SÅNGVIS, adv. I sånger. S. författad.
SÅNING, f. 2. Förrättningen, då man sår. —
Ss. S- s l i d.
SÅNINGSMAN, m. B. pl. — män. En, som
sår, isynnerhet säd.
SÅNINGSMASKIN.–––––schi’n, m. 3. Maskin,
hvarmpdelst såning vcrkställes.
SÅPA, f. sing. Elt ämne, sorti har
egenskapen all upplösa fela saker, göra dern lösliga i
vallen och sålunda bortskaffa dem ifrån ytan af
föremål. Naturlig s. Konstgjord s.
Anima-lisk, vegetabilisk s. Grön s., af lin-eller
hamp-olja, till tväil, m. m. Tvätta med s. Sjuda s,
hopkoka såpa af fela ämnen och alkalier. —- Ss.
Såpgklig.
SÅPA, v. a. 4. Beslryka med såpa.
SÅPBAI), n. S. Elt slags bad, då kroppen
ingnides med ett skålpund såpa, hvilken sedan
aflvältas. x
SÅPBRUK, n. B. Se Såpsjuderi.
SÅPBUBBLA, f. 4. Bubbla, som bildar sig.
då man med ett rör blåser i såpvatlen, eller
der-uti doppar ell rör och blåser i delta från andra
ändan. Grann som en s.
SÅPFLUSS, m. 3. Chlorkalium, som
begagnas vid alunsjudning.
SÅPGRÄS, n. B. Se Såpörl.
SÅPJORD, f. sing. Se Valklera.
SÅPLAVEMANG, n. 3. Lavemang af såpa,
upplöst i vatten.
SÅPLUT, m. sing. Lut, som vid såpsjuderier
beredes ur aska.
SÅPLÖDDER. m. sing. Skum af såpvatlen.
SÅPSJUDARE, m. B. En, som sjuder såpa.
SÅPSJUDARK1TTEL, m. 2. pl. — killiar.
Konisk kiltel, som vid såpsjudning begagnas.
SÅPSJUDERI. n. 3. Inrättning, ställe, der
såpa tillverkas.
SÅPSJUDNING, f. 2. Tillverkning af såpa.
SÅPSTEN, m. 2. Sc Späckslcn.
SÅPTRÄD, n. B. Vestindiska trädslaget
Sa-pindus saponaria, hvars fruklkärnor begagnas i
st. f. såpa.
SÅPTVÄTT. m. 2. Tvätt, hvarvid såpa
begagnas.
SÅPVATTEN, n. B. Vallen, hvari såpa blifvit
upplöst.
SÅPÖRT, f. 3. Apoteksväxten Saponaria
offi-cinalis, en vacker blomsterväxt, hvars rot och
blad kunna begagnas vid Ivällning och
fläck-ultagning,
SÅR, n. B. 4) Hvarje genom något mekaniskt
våld eller af skarpa vätskor frambragt, i början
ofta mer eller mindre med blödning förbunden,
söndring i kroppens mjuka delar. Se f. ö. Hugg-,
Skoll-, Stick-, Bränn-, Kyl-, Kött-, Rölsår, m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
