Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sår ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅR
Få ell s. af ell hugg. Gifva, tillfoga någon
ell g. Dö af sina g. (Ordspr.) Små g. och
falliga (ränder bör man aldrig förakta, man bör
aldrig förakta eller försumma något, ehuru det
tycks vara obetydligt. — 2) (fig.) Svår moralisk
smärta. — Ss. S-läkande, - renande.
SÅR. a. 4. Se Sårig.
SÅRA, v. a. 4. 4) Gifva, tillfoga sår. S. någon
med ett sabelhugg. — 2) (fig.) a) Förolämpa.
S. någon med ord. Delta yttrande s-de
honom. — b) Gifva anstöt. S. blygsamheten,
anständigheten. — S-ndc, part. akt. Brukas
aktivt i samma mening sorn Förolämpande,
stötande. Eli s. uttryck. — S-d, part. pass. (Fig.)
S-l samvete, plågadt af samvetsagg. —
Sårande, n. 4.
SÄRABOT, m. sing. (lagt.) BMer för såramål.
SÅRAMÅL, n. 5. (lagt.) 4) Sår. lillfogadl
genom yttre våld. S., som ske af våda. — 2)
Händelse, fall, då någon blifvit sårad. I alla s.
gälde/ läkarelön.
SÅRBALSAM, rn. sing. Sårläkande balsam.
SÅRBINDEL, m. 2. pl. — bindlar. Bindel,
anlagd på sår.
SÅRBLÖDNING, f. 2. Blödning ur sär.
SÅRFEBER, m. 2. pl. — febrar. Feber till
följe af sår.
SÅRIG, a. 2. Som har sår; beläckt med sår.
S. öfver hela kroppen. S. på benet.
SÄR K, se Sork.
SÅRNA, v. n. 4. öfvergå till sår. —
Sår-nandc, n. 4. o. Sår ning, f. 2.
SÄRNAD, m. 3. Lindrigare sår.
SÅRSALVA, f. 4. Sårläkande salva.
SÅRVATTEN, n. 8. 4) Se Arkebusadvallen.
— 2) Vätska, som utsipprar ur sår.
SÅRVELE, m. 2. pl. — velar. Vele,
hvarmed sår hållas öppna.
SÅS, m. 3. (fr. Sauce, af lat. Salsa) 4) Spad,
vanligen afredt med mjöl och lillblandadl med
hvarjehanda kryddor eller köksväiter, för alt älas
tillsammans med en maträtt, som derigenom blir
behagligare till smaken. I st. f. spad brukas
stundom äfven grädde, olja, o. s. v. Bildar en
mängd sammansättningar, såsom: Stek-, Fisk-,
Grädd-, Smör-, Kräft-, Kaprissås, m. fl. — 2)
Spad, kokadt af vissa söta eller välluktande saker
med en mängd växter, och hvarmed lobaksblader
beslänkas. — Ss. S-kopp, -skål.
SÅSA, v. a. 4. 4) Med sås förse. — 2) (fabr.)
Bestänka tobaksblader med sås. — Såsning,
f. 2.
SÅSOM, konj. 4) På samma sätt som, på det
sätt som, enligt hvad, efter hvad. Menniskans
dagar förrinna s. en ström. Slå s. på nålar.
S. vore han död. S. han förtjenar. S. han
säger, hade... S. I. ex. — byn. Likasom, Som.
— 2) Till exempel. Några kl i maler, s. Sverige.
— 3) I egenskap af. Menniskan 8. ell länkande
väsen. Han talar s. förmyndare. Den läran
förkastades s. falsk. — 4) För den orsak att.
S. jag förnummit, all du skulle komma. —
Syn. Se Emedan. — 5) 5. ock, liksom äfven.
Så väl i det goda, s. ock i det onda.
SÅSTÅNG, f. 3. pl. — slänger. Stång, som
trädes igenom öronen på en så, för att bäras på
axlarna af tvenne personer.
SÅT, n. 3. Fog, fogning.
SÅT, adj. (utan neutr. sing. indef.; af gamla
verbet Sälla, förlika, göra till vänner) Högt
älskande, högst förtrolig. S-a makar, vänner.
SÅTA, v. a. i. Uppsätta (hö) i satar.
SÄD 803
SÅTALS, adv. En så i sender; i såar. Hämtas.
SÅTE, m. 2. pl. sålar. Hopräfsad hög af hö
(vid höbergning).
SÅÖRA, n. 4. pl. — öron. Hål för såslången
upptill på en så.
SÄCK, m. 2. 4) Nedanunder och på sidorna
hopsydd, men upptill öppen och med knytband
försedd husgerådspersedel af säckväf eller läder,
att deri förvara och fortskafla hvarjehanda ting.
Deraf Spannmåls-, Mjöl-, Kolsäck, m. m. Tömma,
slå, stoppa något i en s. En s. full. Se Gris.
— Betyder äfv. Påse, hvaraf Matsäck, Byxsäck.
— 2) Ell slags af grof hårduk förfärdigad,
mörkbrun eller svart klädnad hos Judarna, som de
buro vid sorgliga tillfällen. Deraf uttrycken:
Kläda sig i s. och aska; göra bättring i s.
och aska. Jfr. Aska. — S-band,
-bärare.
SÄCKA, v. a. 4. Tömma, slå i säckar. S.
spännmål.
SÄCKBI, n. 4. Elt slags bi uli Guiana, som
bygger säckformiga nästen i träden. Apis
Amal-thea.
SÄCKNÅL, f. 2. Se Packnål.
SÄCKPIPA, f. 4. Ett gammalt
musikinstrument, bestående af en lädersäck, som genom ett
rör fylles af den spelande med luft, hvilken efler
behof utpressas i ett slags dervid fästad
skalmeja.
SÄCKVÄF, m. sing. Elt slags grof väf, som
nyttjas till säckar.
SÄD, m. sing. (af Så) 4) Benämning på de
växter, af hvilkas frön bröd beredes. På åkern
växande s. S-en slår vacker. Skära s.
Skuren s. Köra in, tröska s. Gå igenom s-en,
tvärs igenom elt sädesfält, en sädesåker. — 2) De
urtröskade fröen eller kornen af sådana växter.
En lunna s. Så s. — Syn. Spannmål. — 3) Se
Sädesvälska. Utgjuta s-en. — 4) (bibi.)
Af-komma. Abrahams s. — Ss. Sädesarl, -ax,
-brist,-halm,-han del,-handlare,-hög,
-kärfve, -magasin, -odlin g,-pr is,-rik,
-tionde.
SÄDE, n. 4. 4) Såning. Laga åkern till s.
— 2) Besådt tillstånd. Ell gärde, som är i g.,
besådt. Jord, som ligger i s. Lägga jord i s.
SÄDESAGNAR, m. 2. pl. Agnar af säd.
SÄDESAND, f. sing. Tiden för sädesskörden.
SÄDESBAND, n. 5. Se Band, 4, f.
SÄDESBERGN1NG, f. 2. Sädens afmejning,
ansning på åkern och inkörning.
SÄDESBINDARE, m. 6. En, som hopbinder
skuren säd till kärfvar.
SÄDESBINGE, m. 2. pl. — bingar. Se Binge,l.
SÄDESBLÅSA, f. 4. Förvaringsrum för
sädes-vätskan.
SÄDESBOD, f. 2. Se Spannmålsbod.
SÄDESBRÄNNVIN, n. 3. Brännvin,
lillver-kadt af säd.
SÄDESBYGD, f. 3. Se Sädesorl.
SÄ DESDJUR, n. 8. Infusionsdjur i
sädes-vätskan.
SÄDESFLY, n. 4. Ett slagte af Nattfjärilarna*
hvars larv är den bekanta Sädesmasken. Phalæna
(Tinea) granella.
SÄDESFLÖD, n. 8. Se Sädflytning.
SÄDESFRÖ, n. 4. Se Sädeskorn.
SÄDESFÄLT, n. 8. —GÄRDE, n. 4. Fält,
gärde, besådt med säd.
SÄDESGÅS, f. 8. pl. — gäss. En art Gås,
som har svart näbb med ett gulrödt tvärband.
Anas segetum,
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
