Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Säljhustru ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608 SÄL
SÄN
SÄLJHUSTRU, f. 3. pl. — hustrur. Hustru,
som mot betalning försäljer saker åt andra.
SÄLJNING, f. 2. Handlingen, då man säljer.
SÄLL, a. 2. 4) Fullkomligt lycklig. Lefva s.,
i ett s-l lugn. Skalla sig s. — 2) Säges äfven
om döda, som njuta den eviga saligheten. Brukas
för denna bem. mest substantivt. De s-as
boningar. — 3) (fam.) Berusad.
SÄLLA SIG, v. r. 4. (af gamla ordet Sal, hus.
Sälla betydde ursprungligen Församla) S. sig lill,
förena sig i sällskap mcd. Likar s. sig gerna
lill hvarandra. S. sig ihop, ell. tillsammans,
förena sig i sällskap.
SÄLLAN, sä’Hann, adv. Icke ofta. Del
händer s.
SÄLLE, m. 2. pl. sällar. Betyder
ursprungligen Kamrat. En lustig s., lustig, munter karl.
Brukas ofta i dålig mening. En otacksam,
underlig, liderlig, öfver gifven s., otacksam
mcnni-ska, o. s. v.
SÄLLHET, f. 3. Sällt tillstånd. Jfr. Säll.
SÄLLSAM, a. 2. 4) Som sällan inträffar,
yppar sig. En s. syn, händelse. — 2) Besynnerlig,
underlig. S-l uppförande. S. menniska.
SÄLLSAMHET, f. 3. Egenskapen att vara
sällsam. — Syn. Besynnerlighet, Underlighet,
Egenhet.
SÄLLSAMT, adv. På elt sällsamt säll. —
Syn. Besynncrligl, Underligt, Egei.
SÄLLSKAP, n. 3. o. 5. (af Sälla, samla) 4)
Samvaro med någon, följeslagande, beledsagande.
Vara, resa i s. med någon, låt oss gå dit i s.
Gifva sig i s. med någon. Man lär alltid
något nyttigt i hans s. Hålla cll. göra cn s.,
vara tillsammans och samtala med någon. Göra
en s , äfv. åtfölja, beledsaga. För s. skull, för
att deltaga med andra, utan smak, tycke eller
böjelse, t. ex.: Jag röker bara för s. skull. —
Bildar sammansättningen Resesällskap. — 2)
Samling af personer, som tillsammans fördrifva liden.
Gå i s. Icke tycka om s-er. Slöra cll s. Vill
ni vara med i s-el? Eli slutet s. De ha ofla
s. hos sig. — 3) Samfund. Ell lärdl s. — Har
sammansätt ningen Vitterhetssällskap.
SÄLLSKAPA, v. n. 1. S. med, hålla
sällskap. — Säll s kap and e, n. 4.
SÄLLSKAPARE, m. 3. —ERSKA. f. 4. En,
som håller sällskap.
SÄLLSKAPLIG, a. 2, 4) Böjd all lefva i
samfund. Menniskan är cn s. varelse. — 2)
Som gerna söker, väl trifves, helst lcfver i
sällskap. Han är myckel s. — Sällskaplighet,
f. 3.
SÄLLSKAPSBRODER, m. 3. pl. — bröder.
En, som trifves i sällskap. En munter s.
SÄLLSKAPSDAM, - -däm, f. 3. — FRU, f. 2.
cll. —FRUNTIMMER, n. 3. Fruntimmer, hvars
befattning är att hålla cn furstlig dam sällskap.
SÄLLSKAPSDANS, m. 2. Sådan slags dans,
som dansas i sällskaper.
SÄLLSKAPSKARL, m. 2. En, som är treflig
i sällskap. Munter s.
SÄLLSKAPSKÄR, a. 2. Som tycker om
sällskap.
SÄLLSKAPSLIF, n. 5. Se Umgängslif.
SÄLLSKAPSLIK, a. 2. Treflig i sällskap. —
Syn. Umgängsam. — Sällskapslikhel, f. 3.
SÄLLSKAPSLIKT, adv. På elt sällskapslikt
sätt. — Syn. Umgängsamt.
SÄLLSKAPSMAMSELL, f. 3. Mamsell,
antagen i tjenst bos ett fruntimmer, för att hålla
henne sällskap.
SÄLLSKAPSMAN, m. 3. pl. — män. Se
Sällskapskarl.
SÄLLSK APSORDEN, - - å’rd’n, m. 2. pl.
— ordnar. Ordenssällskap, hvars ändamål endast
är sällskapsnöjet.
SÄLLSK APSPLIGT, f. 3. Pligl, som ålägges
af sällskaplifvets fordringar.
SÄLLSKAPSSKYGG, a. 2. Som gerna
undviker sällskap.
SÄLLSKAPSSPEL, n. 5. Spel, hvars ändamål
är sällskapsnöjet.
SÄLLSKAPSSPRÅK, n. 3. Det sätt att
uttrycka sig, som tillhör del bildade sällskapslifvet.
SÄLLSKAPSSYSTER. f. 2. pl. - systrar.
Väninna, som lefver tillsammans med elt
fruntimmer och är hennes dagliga sällskap.
SÄLLSK APSSÄNG, m. 3. Se Sällskapsvisa.
SÄLLSKAPSTEATER,––––––-åtr, m. 2. pl.
— alrar. Teater för enskilt sällskapsnöje.
SÄLLSKAPSTON, m. 3. Se Umgängcslon.
SÄLLSKAPSVISA, f. 4. Sång, visa för
af-sjungande i sällskaper.
SÄLLSPORD. a. 2. Som sällan spörjes,
anträffas. S. enighet. — Syn. Sällsynt. —
SAll-spor dhet, f. 3.
SÄLLSYNT, a. 4. Som man sällan får se, som
ej ofla anträffas. S. förmåga. — Syn. Sällspord,
Ovanlig, Ej vanlig, Mer än vanlig, Rar. — Adv.
Ovanligt. S. vacker.
SÄLLSYNTHET, f. 3. Egenskapen alt vara
sällsynt.
SÄLTA, f. 4. Egenskapen all vara salt, salta
beståndsdelar, sallhall. Hafsvallnels s. är olika.
SÄLTGRÄS. n. 3. Se Sälling.
SÄLTIG. sä’Illigg, a. 2. Som har sälla.
SÄLTING, m. 2. Örtsläglet Triglochin.
SÄLTRA. sä’lltra, f. 4. eller
SÄLLTRÄ, sälTirä’, n. 4. (af Sälja, ursprungi.:
gifva från sig) Redskap, hvarmed man slår
fjäderboll.
SÄMJA, sä’mja, v. a. 2. (af Sam; föga brukl.)
Göra sams, förlika. — S-ä, v. dep. Lefva sams;
blifva sams. De kunna ej s. tillhopa. S. om
priset af cn vara. — Syn. Förlikas, Draga sams.
Draga ens. Komma sams, Komma öfvcrcns.
SÄMJA, samja ell. sä’mmja, f. sing. Enighet,
samdrägt. — Syn. Se Enighet.
SÄMRE, sä’mmre. a. komp. 4) Dåligare. Han
är myckel s. än jag. — 2) Ringare. Del s.
folket. — Adv. Dåligare. S. gjord, utarbetad.
SÄMSK, sä’mmsk, m. sing. (t. sämisch) Se
Säm sk skinn.
SÄMSKA, sä mmska, v. a. 4. Genom
invalk-ning af felt bereda hudar af slengcller, hjortar,
rådjur, bockar, gelter eller kalfvar, för alt
användas lill benkläder, handskar, kotletter, m. m.
— Sä m s k n i n g, f. 2.
SÄMSKGARFVA, v. a. 4. Se Sämska. —
Säms kg a rfnin g, f. 2.
SÄMSKGARFVARE ell. - MAKARE. m. 3.
Garfvare. sorn bereder sämskskinn.
SÄMSKGARFVERI ell. -MAKERI. n. 3. En
sämskgarfvares handtverk.
SÄMSKSKINN, n. 3. Sämskadl skinn. Jfr.
Sämska.
SÄMST, sä’mmst, a. superi, af Sämre. 4)
Dåligast. Hans arbete är s. — 2) Ringast. Den
s-e arbetskarl är bällrc än han. — Adv.
Dåligast. S. gjord, utarbetad.
SÄNDA, v. a. 2. Genom en eller flera andra
personer låta föra något till person eller ort. S.
varor lill någon med formän, med skeppare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
