Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sändebref ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÄN
på vagn, på släde, med farlyg, diligens,
landvägen, sjövägen. S. elt bref lill någon med
gångbud, på posten. — S. af, bort, fram, in,
upp. ut, å ter, öfver, se Af sända, Scc. — Syn.
Skicka, Afskicka. Bortskicka, Afsända, Bortsända.
Försända, Afforsla, Aflåla. — Sändande, n. 4.
SÄNDEBREF, n. 3. 1) Se Bref. 4. — 2)
Skrifvelsc, ställd till flera personer, eller som är
affattad i flera exemplar för särskilta personer.
SÄNDEBUD, n. 5. 4) Bud, som afsändes i ett
ärende lill en person. — 2) Ombud, som ifrån
en stat skickas till en annan.
SÄNDER, se Sender.
SÄNDNING, f. 2. 4) Sändande. — 2)
Uppdrag, som ett sändebud fått.
SÄNG, f. 2. 4) Möbel alt ligga uti, då man
sofver eller hvilar, eller i sjukdomar, vanligen af
trä, beslående af botten, rjgg- och framstycke
samt gaflar. Sängställe. Vanligen inbegripas
äfven under samma benämning de kläder
(Sängkläder), som höra dil och på hvilka man hvilar.
Impcrialsäng. Gustaviansk säng.
Enmans-säng. Tvåman ssäng. S. med himmel, med
omhänge. Bädda s-en. Bädda upp s-en. Gå
lill s-s, lägga sig afklädd i sängen, för att njuta
nalthvila, eller för sjukdom. Ligga i s-en. Ligga
lill s-s, hållas vid s-cn. af sjukdom nödgas att
hålla sig i sängen. Sliga i, ur s-cn, upp ur
s-en. Taga på s-en, träffa sängliggande på
morgonen, ej ännu uppstigen. Åkta s., för elt äkta
par. Född af oäkta s>, född oäkta. Skilnad
lill s. och säte, se Skilnad. — 2) Uppgräfd och
för blommors eller köksväxters odling tillredd
lång och smal jordremsa i en trädgård. En s.
spenat, morötter. — Har sammansättningarna
Spenat-, Morot-, Blomstersäng, m. m. — Ss.
S-bols ler, -bollen, -förhänge, -lakan,
-omhänge, -tak, -täcke.
SÄNGBRÄDE, n. 4. Frambrädct på en säng.
Sälta sig på s-l.
SÄNGDAGS, adv. Tid att gå lill sängs.
SÄNGFOT, m. 3. pl. — fölter. Nedre gafveln
af en säng. I samma mening säges äfven
S-föl-lerna. Sälla sig vid s-fötlcrna.
SÄNGFJÄDER, m. sing. Fjäder, som
begagnas till sängkläder.
SÄNGGAFVEL, in. 2. pl. — gaflar.
Sidu-bräde på en säng.
SÄNGGARDIN. - garrdi’n, m. 3. Gardin eller
omhänge kring en säng.
SÄNGHALM, m. sing. Halm lill underbädd
i en säng. J. Mariæ S.. se Jungfru.
SÄNGHIMMEL, m. 2. pl. — himlar. Tak
Öfver en säng.
SÄNGKAMMARE, m. 2. pl. — kamrar.
Kammare med uppbäddad säng, och sorn egentligen
brukas till sofrum om nätterna.
SÄNGKAMRAT, m. 3. En, som ligger i samma
säng med någon.
SÄNG KAPPA, f. 4. Kappa på en säng. Se
Kappa, 2.
SÄNGKARM, m. 2. Se Sänggafvel.
SÄNGKLÄDER, pl. 3. Kläder, som brukas i
en säng, bestående af madrass, bolster, kuddar,
lakan och täcke.
SÄNGKNAPP, rn. 2. Knapp till prydnad på
en säng, öfverst på ryggstycket ellcr äfven på
gaflarna.
SÄNGLAG, n. 5. Samlag i säng.
SÄNGLAGARE, m. 3. -ERSKA, f. 4. Se
Sängkamrat.
SÄNGLEDA, v. a. 2. S. en brud, beledsaga
SÄN 509
henne lill den äkta sängen. Säges äfven med
afseende på en fordom vid bröllop öflig ceremoni,
kallad Sä n gledn in g.
SÄNGLIGGANDE, a. 4. Som ligger till sängs.
Vara s., äfv. ligga sjuk. Bli s., sjukna, så att
man måste intaga sängen.
SÄNGLINNE, n. sing. Lakan och örngottsvar.
SÄNGRUM, n. 3. 1) Rum med säng. — 2)
Rum. plats för säng. — 3) Plals i en säng.
SÄNGSTOLPE, m. 2. pl. — stolpar. Stolpe
i hörnet af en säng.
SÄNGSTÄLLE, n. 4. 4) Säng utan sängkläder.
— 2i Se Sängrum, 2.
SÄNGTÄCK, a. 2. (fam.) Lockande, retande lill
kärleksnöjet.
SÄNGVARM, a. 2. Varm, såsom då man
ligger i sängen; genomträngd af sängvärmen.
SÄNGVÄRMARE, m. 3. 4) Inrättning lill en
sängs uppvärmande, för gamla eller sjuka
personer. — 2) (fig. fam. o. skämtv.) Sänglagerska.
SÄNG VÄRME, m. sing. Den starka värme,
som kännes, då man ligger i en med behöriga
sängkläder bäddad säng.
SÄNKA, sä’nngka, v. a. 2. (af Sjunka) 4)
Låta gå till botten, nedsläppa lill bottnen af
vatten, o. s. v. S. ell skepp. S. en slen, för all
qvarhålla bålen vid mete. S. lin, blöta det i
vattnet. S. nöd, d. s. s. Sänka. — Syn.
Nedsänka, Försänka. — 2) Hissa eller släppa ned.
S. cll lik i grafven. S. någol ifrån en höjd.
— S. nöd har sarnma betydelse. — 5) (fig.) a)
Göra lägre, minska. Torkan har sänkt sjöns
vallenhöjd. Kölden har sänkt termometern.
Den goda skörden har sänkt priset på
spannmål. — b) Göra saktare, ej så hård; sakta. S.
rösten, tonen. — c) Fördjupa, försätta. Denna
underrättelse sänkte honom i sorg. — S. sig,
v. r. 4) Nedsjunka lill bottnen. Den simmande
holmen sänker sig ofta lill bottnen. — 2)
Sänkas, nedbissas, sjunka. Kistan sänkte sig
långsamt ned i grafven. — 3) Komma ned,
nedstiga, sakta nedfara. Ballongen sänkte sig
hastigt. Örnen sänkte sig ifrån skyarna till
marken. — 4) Småningom blifva lägre. En höjd,
som s-ker sig ål stranden. — 3) (fig.) a) Blifva
lägre, minskas, nedgå. Termometern har sänkt
sig. Priset s-ktc sig småningom. — b)
Fördjupa sig. S. sig i vällust. — Sänkande,
n. 4.
SÄNKBLY, sä’nngkbly’, n. 4. Bly, som sättes
på en ref, alt den må sjunka i vattnet.
SÄNKBORR, m. 2. Ett slags borr.
SÄNKE, saiingke. n. 4. 4) Tyngd, hvarmedelst
någol sänkes; bly på fiskrefvar; sten m. m. vid
nedra staden på nät, o. s. v. — 2) Grop, hvari
jern formas under smidningen; äfv. försänkning i
hammare och städ, vid smidning af rundl
bull-jcrn. — 3) Se Sänksten.
SÄ N K HÅ F, sä’nngkhå’v, m. 2. pl. — hå fvar.
Fiskhåf, fästad vid elt långt skaft, för
nedsänk-ning i vattnet.
SÄNKKOLF. sä’nngkkå’llv, m. 2. pl. —
kolf-var. 4) Ett slags borr, hvarmed hål utvidgas,
i hvilka man vill försänka skrufhufvuden. — 2)
Stålverktyg, hvarmed insidan af runda, ihåliga
kroppar jrmnas.
SÄNKLOD, sä‘nngkl6d, n. 3. Se Lod, 2.
SÄNKNING. sä’nngkninng, f. 2. 4) Sänkande.
— 2) Fördjupning, lägre ställe mellan höjder. S.
i en grufva. Staden ligger i en s.
SÄNKMNGSTECKEN, n. 3. (i musiknoter)
Tecken, hvarigenom cn not sänkes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
