Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sänksmide ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610 SÄN SAT
SÄNKSMIDE, sä’nngksmi’de, n. 4. Smide,
hvarvid begagnas sänken (2).
SÄNKSTEN, sä’nngkslén, m. 2. Med ett
tåg ombunden stor slen, som sänkes i sjön
på ett ställe, för att faslhålla en båt, ekstock,
o. s. v.
SÄNKSTOCK, sä’nngkstå’ck, m. 2. Sänkstäd
bos bleckslagare.
SÄNKSTÄD, sänngkstä’d, n. 8. Städ med
sänke (2).
SÄNKVÅG, sänngkvå’g, m. 2. Verktyg till
finnande af flytande kroppars specifika vigt.
SÄR, adv. (isl. Sier) Is., ålskils, sönder. Taga
i s. [Ser.]
SÄRDELES, sä’rdéläss, adv. (isl. Sierdeilis,
af Deil, del) 1) I synnerhet, framför allt. Del
är svårl, s. i krigstider. — Syn. Se
Synnerhet. — 2) Synnerligt, mycket, stort. Deruli
finner jag ingenting s. vackert. Han är ej s.
nöjd. — Syn. Se Myckel. — Särdeles brukas
äfven, dock mindre riktigt, såsom oböjligt
adjektiv, i samma mening som: Synnerlig; ovanlig,
utomordentlig. Jag har ingen s. håg derlill.
Vid s. tillfällen. [Ser —.]
SÄRK, sä rrk, m. 2. (Betydde i äldre språket
Brynja) Med ärmar försedt linneplagg, som af
qvinspersoner bäres närmast kroppen, under de
öfriga kläderna. Brukas endast i det lägre
språket; eljest säges Lintyg. [Serk.]
SÄRLA, se Serla.
SÄRSKILJA, v. a. 2. (nytt ord) Skilja åt. —
Sär skilj ande, n. 4. [Ser—.]
SÄRSKILT, a. 1. 1) Skiljaktig, olika. På
s-a lider. Del är en s. sak, en annan sak. —
2) Afskild för sig. Han har sill s-a rum. —
3) Synnerlig, egen. En s. omständighet. — Adv.
Afskildt för sig, ensamt. Afhandla hvar sak s.
[Serskilt, Serskild, Särskild.]
SÄRSKILTHET, f. 3. (nytt ord) Särskilt sak
eller omständighet. [Serskilthet, Serskildhet, [-Särskildhet.]-] {+Sär-
skildhet.]+}
SÄTA, v. a. o. n. 2. (ulan impf. o. sup.; pop.)
Se Lyda.
SÄTE, n. 4. (af Sitta) 1) Betydde
ursprungligen hvarje föremål, gjordt alt silta på. Deraf
Högsäte, Domaresäte. Betyder nu: En flyltbar
bänk ulan ryggstöd; äfv. den del af en stol, en
sadel eller en vagn, hvarpå man sitter (Sits).
S-l i en stol, i en sadel. Vagn med tvä s-n.
Säges äfv. om platser, särskilt gjorda alt sitla på
eller af naturen så bildade. Der voro s-n
uthuggna i berget. — 2) Den del af kroppen, på
hvilken man siller. Ha fåll en böld i s-l. —
Syn. Se Bakdel. — 3) Boningsort för en
regerande furste, en hög embetsman (landshöfding
och biskop), embelsvcrk, domstol eller (fordom)
en adelsman. Deraf Konunga-, Landshöfdings-,
Biskops-, Domaresäte, Sätesgård. Konungen har
sill s. i Stockholm. Staden är s. för
landshöfding, biskop och en hofräll. — Skilnad till
säng och s., se Skilnad. — 4) Rättighet all
deltaga i en rådplägande församlings Öfverläggningar.
Hafva s. och stämma i rådel. Taga s. i rådet,
intaga plats såsom ledamot deraf. — 8) (fig.)
Stället för någon viss verkning eller verksamhet.
Värken har sill s. i ryggen. Hjernan är
förståndets s. — 6) (jäg.) Stället, der haren om
vintern sitter.
SÄTER, sä’t’r, n. 8. Se’ Fäbod.
SÄTERI, –rf, n. 3. (ursprungligen
Tignar-mans bostad) Adeligt gods med vissa fri- och
rättigheter. — Ss. S-fr ihet.
SÄTERI-RUSTHÅLL, sä’terfrüssthå’11, n. 8.
Berustadt säteri.
SÄTESFISTEL, sä’tässfi’sst*l, m. 2. pl. —
fistlar. Fistel i stolgången.
SÄTESGÅRD, m. 2. Gård, der ursprungligen
cn adelsman haft sitt säle.
SÄTT, n. 8. 1) Huru något sker. Del
tillgick på ell besynnerligt s. Gå lill väga på
klokt s. Jag vel ej, på hvad s. han gjorde
del. På samma s. som i går. På vanligt s.
På det s-el, på sådant s. har han förfarit
länge. På flera s. På olika s. På hvad s.
skedde del? På bäsla s., så väl som möjligt.
På intet s., alls icke. På allt s., i alla
afse-enden. På s. och vis, på visst s., på sill s.,
i visst hänseende. På någol s., i någol afseende.
Del är på samma s. med mig, likaså med mig.
På s. som nämdl är, på del sätt äjc. — Syn.
Vis. — 2) Bruk, vana, sed, art. Del är så
hans s. På svenska, franska s-et. — 3) (jäg.)
Yngcl.
SÄTTA, v. n. 2. I. Impf. Salle. Sup. Sall.
(isl. Sclia, fly undan) Betyder ursprungligen:
Drif-vas med stark fart, men brukas nu endast i
förbindelse med vissa partiklar. S. af, skynda bort.
S. af med båten, s. ifrån stranden, lägga ul
ifrån land. S. ån, se Ansätta. S. éfler, se
Eftersätta, bem. 1. S. ihop med, ansätta. S. lill,
börja, t. ex.: S. lill all springa; äfv. ansätta,
t. ex.: När värken säller lill. S. öfver, springa,
rida, fara öfver, t. ex.: S. öfver en graf. S.
öfver en flod. — S-nde, part. pres.^ Komma s.
ell. s-s, komma i full farl, i fullt språng.
SÄTTA, v. a. 2. II. Impf. Salle. Sup. Satt.
Part. pass. Satt. (isl. Selta, af Sitia, silta) I)
Gifva sittande läge. S- ell barn på golfvet. S.
någon på en stol. Man satte honom på
hästen. S. en häst på hasarna. — 2) Ställa. S.
grytan på elden, maten på bordel. S. någol
åler på sill slälle. S. någol framför ell. för
elden, i solen, öfver elden. S. flaskan i
fodralet. Han har sall knylel under bänken.
S. börl, fram, se Bortsätta, Framsätta. S.
ifran sig, sätta bort. S. Tn, ned, se Insätta,
Nedsätta. S. omkring, undan, se Kringsälla,
Undansätta. S. på’, förflytta uppå, t. ex. S.
på hallen. S. upp, uppresa; se äfv. Uppsälla.
S. ul, se Ulsälla. S. någol ål cn, framför en,
lill ens tjenst. — 3) Föra, förflytta, försätta. S.
någon öfver en ström. S. handen för munnen.
S. foten öfver tröskeln. S. en pislol för
brö-slel på någon. S. folk i land. S. i fängelse,
på fästning. Posten salle bajonetten emot mig.
S. eld på, antända. S. under vallen, låla
öf-versvämmas. (Fig.) Han säller den händelsen i
tolfte seklet, förlägger den lill öcc. S. någon
bland verldens store män, räkna honom ibland
dem. S. bort, fram, fäst, sc Borlsälla, S.
iyén, föra igen, tillsluta; äfv. sälta tillbaka. S.
ihop, se Hopsätta. S. in, se Insätta. S. néd,
nedföra, nedsticka. S. om, flytta om. S. undan,
ur vägen, flytta undan. S. upp, föra upp, lyfta;
äfv. öppna (t. ex. en dörr). S. ut, se Ulsälla. —
4) Anbringa, fästa. S. knappar i en rock. S.
spelsar på en klädning. S. lås för dörren.
S. blodiglar. S. lavemang, klislir. S. märke,
sigill, stämpel på någol. (Fig. fam.) S. klick
pä folk, smäda, bakdanta, förklena. S. färg på,
färga; (fig.) gifva vackert sken. Sälla sitt namn
under, underskrifva. S. fast, fästa. S. i, se
Isälta. — 8) Gifva plats. S- noterna vid slutet
af ell arbete. S. en artikel i början af en
tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
