Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sönderfalla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514
SÖN
SOT
part. pass. Jag är liksom s-d i hela kroppen,
mina lemmar värka och äro så Ömma, som om
de vore sönderslagna. — Sönder bråkande,
n. 4. o. Sönderbråknin g, f. 2.
SÖNDERFALLA, v. n. 3. (böjes som Falla)
4) Gå sönder i fallet. — Äfv. Falla sönder.*—
2) (fig.) Kunna indelas, afdelas. Denna fråga
s-ller i tvenne.
SÖNDERFRYSA, v. n. 3. (böjes som Frysa)
Brista till följe af (rysning. — Oftare säges Frysa
sönder.
SÖNDERGÅNGEN, adj. 2. neutr. — et. (egentl.
part. pass, af mindre brukliga verbet Söndergå)
Som gått sönder.
SÖNDERKOKA, v. a. 4. o. 2. Koka något så
hårdt, att det går sönder. — V. n. Gå sönder i
kokning. — Äfv. (både för v. a. och v. n.) Koka
sönder.
SÖNDERKÖRA, v. a. 2. Köra så hårdt, att
något går sönder. — Oftare säges Köra sönder.
SÖNDERPISKA, v. a. 4. 4) Piska något så
hårdt, att det går sönder. — Äfv. Piska sönder.
— 2) (fig.) Slå alldeles förderfvad; slå sönder och
samman.
SÖNDERRIFVA, v. a. 3. (böjes som Rifva)
4) Slita i stycken. S. kläder, papper. — Äfv.
Rifva sönder. — 2) (om färger) Krossa till
finaste pulver. — 3) Sarga, klösa. — Äfv. Rifva
sönder.
SÖNDERSMÄLLA, v. n. 2. Gå sönder med
smäll. — Oftare säges Smälla sönder.
SÖNDERSPRINGA, v. n. 3. (böjes som Springa)
Plötsligt och med häftighet gå sönder. — Oftare
säges Springa sönder.
SÖNDERTAGA, v. a. 3. (böjes som Taga)
Taga i sär, ålskils. S. ell ur. — Äfv. Taga
sönder.
SÖNDERTRASA, v. a. 4. Göra alldeles trasig.
— Äfv. Trasa sönder.
SÖNDERTRÖSKA, v. a. 4. 4) Tröska något
så, att det går sönder. — Äfv. Tröska sönder.
— 2) (fig. fam.) Piska, slå öfvermåttan.
SÖNDRA, v. a. 4. 4) Dela, stycka. S. ell
län i två. — 2) Afskilja en eller flera delar
ifrån ett helt. S. en provins ifrån ell rike. —
Syn. Afsöndra, Afskilja. — 3) (fig.) Göra oense.
S. sinnena. Denna fiåga s-de nationen i två
partier. — S. sig, v. r. Afskilja sig. Brukas
både egentl. o. fig. En liten del s-de sig ifrån
massan. Flera utmärkte män s-de sig ifrån
partiet. — Söndrande, n. 4.
SÖNDRIG, a. 2. Ej hel; sönderbruten,
sön-dergången, söndernöll, i stycken, i trasor. S-a
skor, strumpor. Ett s-l hjul.
SÖNDRING, f. 2. 4) Handlingen eller
verkningen, då något söndras. — 2) (fig.) Oenighet,
meningsstrid. S. i sinnena. S-ar i en stal.
SÖRJA, sÖ’rrja, f. 4. (isl. Syria) Blöt
oren-lighel, tjock som en välling. Se Is- och
Snösörja.
SÖRJA. sÖ‘rrja, v. n. o. a. 2. (af Sorg) 4)
(neutralt) Känna sorg, lida af sorg. S. djupt.
S. öfver något. S. sig till döds. S. för
någon, känna sorg, bekymmer, oro, fruktan för ens
skull, t. ex.: Han sörjer för sin vanartiga son.
Se äfv. bem. 5. — Syn. Bedröfvas, Ängslas, Sucka
och gråta. — 2) (neutralt o. aktivt) Känna sorg
Öfver förlusten af en älskad person. Alla s.
honom Jag sörjer honom räll mycket. — Syn.
Begråta. — 3) (neutralt o. aktivt) Bära sorgdrägt
till följe af en anhörig persons död. Han sörjer
sin far, sin hustru. S. djupt, bära djup sorg
*• «.*i. Röra säd, kli o.». v.
i vatten elier annak vätska, till föda åt boskap.
“ SÖRpI‘"’’ f Röra af säd, kli o. s. v. med
Jler ^nann * förtära supamat eller
dryc-sätt, alt man laogsamt, och pa
iper i sig dem. S. i’ sig, pa
örplande,n.Å.o.Sörp-
vatu.. v
SÖRS _
kesvaror på
ett hörbart sätt
delta säll förlära. — ui
lin g, f. 2. ^Xp. om sörplar.
SÖRPLARE, m. 5. En. ^ler förnimma
SÖT. a. 2. neulr. sött. 4) SotT^r grad behaglig
sig för smaksinnet med en i hög^p^Qf Salt. —
känsla. — Motsatser: Bitter, Bäsk, hi uS. mjölk,
Socker är söll. S. frukt. Sött vin\ vi- Bildar
ej löpnad. Sött vallen, frilt från sälla. X Cia
skiftåtskilliga sammansättningar, som bpteckn» t-,
Soc-ningar af hufvudbegreppet, såsom Honung^aiaglig,
kersöt. m. fl. — 2) (fig.) a) Angenäm, beh
jn-Ijuf. S. lukt. S. sömn. — b) SmickersamCpm.)
ställsamt och för mycket vänlig. S-a ord. (F*m rd.
Göra sig s. — c) (fam.) Vacker, täck, älskvty g.
En s. menniska. En liten s. flicka. Eni »d.
karl. Ett sött, allt för söll barn. — d) Älska r»
kär. Min s-a vän! S-a bror! S-a syste.
S-a far, mor. t -,u
SÖTA, v. n. 4. (fam.) Förtära sötsaker, ko^
på sött. , -n,
SÖTAKTIG, a. 2 Nästan söt till smakf |j.
något söt. — S öl akt i g hel, f. 3. — Söl av
tigt, adv.
SÖTBLOMSTER, n. 5. Se Kamillblomma. \
SÖTEBRÖD. n. 5. Osyradt bröd.
SÖTEBRÖDSDAGAR, m. 2. pl. 4) Påskhög-^
tiden hos de fordna Judarna, då endast osyradt
bröd fick äias. — 2) (fig. fam.) Se Goddagar.
SÖTGRÄS. n. sing. örtslägtet Molinia.
SÖTGRÖT, m. sing. Gryngröt, kokad med
söt mjölk.
SÖTHET, f. sing. Egenskapen att vara söt,
söt smak.
SÖTIG, a. 2. Något litet söt. S. säd, skadad
af väta vid bergningen, så att den ger ett degigt
bröd af fadd söt smak, hvilket då äfv. kallas
Söligl.
SÖTIGHET. f. 3. Egenskapen att vara söti^;
sötig smak.
SÖTIGT, adv. På ett söligt sätt. Smaka s<
SÖTKLIFS, n. sing. Se Sötsaker.
SÖTKULLA, f. 4. Se Kamillblomma.
SÖTKÄL, m. sing. (boktr.) Arbete, som väll
är verkstäldt, men icke uppskrifvet på räkning;
eller betalt, öfverskottsarbele.
SÖTLÄPP, m. 2. (fam. skflmlv.) Se Ldc&eri
mun. \
SÖTMA, sö’ttms, f. sing. Sött ämne; söla
beståndsdelar; söt smak.
SÖTMANDEL, m. sing. Mandel med söt
smak.
SÖTMJÖLKSOST, m. 2. Ost. tillredd af söt
mjölk.
SÖTNA, sö’tna. v. n. 4. Blifva söt.
SÖTNOS, f. 2. (fam.) Vacker flicka.
SÖTOST, m. 2. Ost, som är söt till smaken.
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
