Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sötrot ... - T - T ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÖT
SÖTROT, f. 3. pl. — rötter. Örten Gentiana
purpurea.
SÖTSAKER, f. 3. pl. Hvarjehanda söta saker,
såsom konfekt, sylt, bakelse.
SÖTSUR, a. 2. Både söt och sur till smaken.
SÖTT, adv. På ett sött sätt: 4) Med söt
smak. Smaka s. — 2) (fig.) Behagligt, ljuft, godt.
Lukta s. Sofva 8. Tala s., smickersamt, allt
för vänligt och artigt.
SÖTTUPPER, 5. pl. Se Kamillblomma.
SÖTTVATTENSFISK, m. 2. Fisk, som lefver
i sött vatten.
SÖTTVATTENSKALK, m. sing. (geol.) En
art kalksten, som är en fällning ur sött vatten.
SÖTTVATTENSQVARTS, m. 3. (geol.) En
TAC 515
bergart med trådlika qvartsbildningar i små,
inbördes ej förenade båligheter.
SÖTTVATTENS-SKÖLDPADDA, f. 4. Slägte
af sköldpaddorna, som lefver i sött vatten. Emys.
SÖTTVATTENSÅL, m. 2. Ål, som lefver i
sött vatten.
SÖTUNGE, c. 2. pl. — ungar, (fam.) Vackert
barn. 4) Säges om vackra flickor. — 2) Smekord.
Min lilla s.! — 3) Glädjeflicka.
SÖTVARA, f. 4. S-ror kallas sådana
natur-ocb konstprodukter af vegetabiliskt ursprung, som
frambringa söt smak till följe af en större eller
mindre sockerbalt.
SÖTÄPLE, n. 4. Åple med söt smak.
SÖTÖRT, f. 3. Se Kamillblomma.
T, te. n. 4. 4) Tjugonde bokstafven i
alfabetet. Har i svenskan alltid silt egna ljud, t. ex.:
Lat, timme, stam, åtta. — Tj uttalas med ett
lent ljud, likt det af k i kela, kär, t. ex.: Tjenst,
tjog, tjur. — Th uttalas som t, t. ex.: Thy,
ilhy. Främmande ord, som lillförene skrifvils
med Ih, stafvas numera i allmänhet utan h, t. ex.:
Teologi, teori. — Tia, Tie, i några främmande
ord, uttalas som tsia, tsie eller, allmännare,
tscha, tsche, l. ex.: Patient (patsiä’nnt), initial
(initsiål), aktie (åcktsie eller åcktsche), gralial
(gratscbål), lerlial (tärrtschål), o. s. v. — Tion
uttalas som tschon, t. ex.: Nation, ralion,
lektion, invenlion. — 2) Ljudet, då bokstafven t
uttalas. — Man säger äfven: t-ljud. — 3) Figur,
föremål i form af ett T. — 4) Förkortningar:
Til. = Tilulus. — G. T. = Gamla Testamentet.
— N. T. = Nya Testamentet.
TA, sammandraget af Taga.
TABELL, labä’11, m. 3. (lat. Tabella ell.
Ta-bula) Tafla eller stort blad, hvarpå flerahanda
läroämnen eller uppgifter, som eljest finnas strödda
på flera ställen, äro ordnade så, att de med
lätthet kunna öfverskådas.
TABELLAR1SERA, v. a. 4. Bringa i form af
tabell.
TABELLARISK, a. 2. Som har formen af
tabell.
TABELLARISKT, adv. I form af tabell.
TABELLVERK, tabä’llvä’rrk, n. 3. T-el
kallas en offentlig inrättning, hvarigenom
folkmängdens antal och åtskilliga andra statistiska
förhållanden, uppställda i tabellarisk form, blifva
allmänt kända.
TABERNAKEL, tabärrnåk’1, n. 8. (lat.
Ta-bernaculum, tält, hydda) 4) Tält, hvari, under
Judarnes tåg genom Öknen, Förbundets ark
förvarades. — 2) (hos katolikerna) Altarskåp, hvari
kalken m. m. insättes; äfv. skåp, der messkläderna,
altarornaten m. m. förvaras. — 3) Bönbus hos
Metodisterna.
TABLETT, tabläTt, m. 3. (sockerb.) Ett slags
sockerkaka.
TABLÅ, - lå’, m. 3. (fr. Tableau) 4) Tafla,
målning. — 2) (fig.) a) Skildring. — b) Kort
öfversigt.
TABULA, tåbula, f. 4. (lat.) Tabell.
TABULARTID, –årtfd, m. 3. Tiden, när
högt vatten inträffar på något visst ställe, vid
ny-eller fullmåne.
TA BULATUR,–––––ür, f. 3. (fr. Tablature,
af lat. Tabula) Ett slags fordom bruklig
musikskrift. (Fig. fam.) Efter gamla t-en, på gamla
sättet, såsom vanligt.
TABURETT, –räTt, m. 3. (fr. Tabouret) 4)
Kullerstol. — 2) (fig.) Statsrådsembele.
TACK. m. sing. oböjl. Se Tacksamhet och
Tacksägelse. T. värd. Jag är honom mycken
t. skyldig för hans godhet. Del har, får man
ingen t. för. Gud vare l.! Är delta t-en för
min välmening? Det är t-en, så blir man lönt.
Ha, få skam till l., blifva lönad med
otacksamhet. * T.! stor t.! mycken l ! t. skall ni ha!
säges, då man vill yttra sin tacksägelse för något;
äfv. ironiskt, då man betackar sig för något. I
sednare meningen säges äfv.: Nej, l.! ell. nej, t.
skall ni ha! ell. nej, t. vackert. (Fam.) T. för
sist! tack för sista gången jag var bos er! T.
vare brukas i st. f.: genom, medelst, t. ex.: T.
vare er hjelp blef jag räddad.
TACKA, v. a. 4. Muntligen eller skriftligen
yttra sin tacksamhet för något. T. en för något.
Jag skref genast och t-de honom för denna
ynnest. T. Gud för hans stora nåd och
barm-herlighet. Tackom och lofvom Herran! Han
må t. sin Gud, sin himmelske Fader, all han
slapp undan for del köpet. T. försynen, som
frälst er. Hafva all t. en för något, vara en
tack skyldig för något. Jag har er godhet alt
l. för det jag är fri. Hafva all t. sig sjelf
för sin olycka, vara sjelf skulden dertill. Hafva
ingenting att t. för, hafva ingen orsak till
tacksamhet. Jag t-r ell. jag t-r ödmjukast säges i
umgängsspråket, då man vill gifva tillkänna, att
man emottager något, som bjudes, antager ett
tillbud. I motsatt fall säges: Nej, jag t-r, eller
nej, ia9 ödmjukast. Ironiskt säges: Jag
t-r eller jag t-r så myckel; äfv. del t-r jag
för, då man betackar sig för något. (Fam.) Jo,
jag t-r, jag! ett slags skämtsamt utrop, då man
hör något storståtligt omtalas. T. vill jag eller
t. vet jag, familiert uttryck, då man vill prisa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
