Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Talljud ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
822
TAL
TAN
TAM, a. 1. 4) Säges om djur, som blifvit
afvanda från sin naturliga vildhet eller skygghet
och hylla sig till menniskan. En t. björn, varg.
— 2) (fig.) Se Spak, 4. — 3) (garf.) T. hud, af
hemtamdt djur.
TAMARIND, –rfnnd, m. 3. 4) Tropiska
trädslaget Tamarindus indica. — 2) Dess frukt,
utgörande en skida, som innehåller en angenäm
syrlig merg.
TAMARISK, –rfssk. m. 3. En buskväxt
med bitter, balsamiskt luktande bark, fordom
brukad som stärkande medel. Tamarix germanica.
TAMBUR, tammbür, m. 3. (fr. Tambour) 4)
Litet förrum utan eldstad. — 2) Stickbåge,
sybåge. — 3) (befäsln. k.) Pålverk, lagdl framför
post eller ingång, för att beskjuta vallen.
TAMBURIN, tammburfn, m. 3. (fr.
Tambou-rin) Liten trumma, handtrumma.
TAMBUR-MAJOR, tammbür-majör, m. 3.
(fr. Tambour-major) Regements-lrumslagare.
TAMBURNÅL. lammbürnå’1, f. 2. Nål, som
begagnas vid tambursöm.
TAMBURSÖM, m. sing. Ett slags sticksöm
på sybåge.
TAMD (a långt), part. pass, af Tämja.
TAMHET, f. 3. Egenskapen att vara tam.
TAMP, m. 2. 4) Tjock och stark ända af en
rem. — 2) (prov.) a) Rem på en sadel att spänna
åt honom med. — b) Pisksnärt. — c) Stort stycke
trä eller annat. — d) Stor, grof karl; stor gosse,
glunt. — 3) (sjöt.) a) Ändan af ett tjockt låg. —
b) Elt sUaC, beslående i vissa slag på ryggen
med en sådan ända.
TAMPIG, a. 2. (fam.) Klumpig, plump. —
Tampig het, f. 3. — Tampigl, adv.
TAMPNING, f. 2. (sjöt.) Kattning eller
pynt-ning af elt ankartåg.
TAMPONERA, langponèra, v. a. 4. (fr.) I en
naturlig eller af sjukdom uppkommen Öppning på
menniskokroppen införa en plugg af linneskaf, för
alt stilla blödning. — Tamponering, f. 2.
TANA. f. 4. 4) Elt verktyg, hvarpå skinn
utspännas till torkning. — 2) Se Räfklipa.
TANAGRA, tånagra, f. 4. Fågelslägte i de
varmare länderna med utomordentligt skön
fjäderklädnad.
TAND, f. 5. pl. tänder. 4) Benartad
bildning i munnen på menniskan och de
fullkomligare djuren, till födans söndermalande. Se. f. Ö.
Fram-, Oxel-, Mjölk-, Visdomsland. Öfra,
nedra länderna. Hvila, vackra, svarta länder.
Kronan, roten på en t. Hål i en t. Ihåliga,
maskslungna tänder. Få länder, säges, då
tänderna växa fram. Fälla, byta om länder, fä
nya tänder. Dö för tänder, af tandfeber. Ondl
för tänder, se Tandfeber. Ondl i länderna,
se Tandvärk. Ha ondl i tänderna. Rycka ul
en t. Tala mellan tänderna, mumla fram orden.
Skära tänder, se Skära. Taga betslet med
tänderna, se Betsel. (Fam.) Visa länderna,
ställa sig botande. Någol för l-en, något godt.
läckert. (Fam. skämtv.) En lår på 1., en sup
brännvin. (Talesätt) Ha t. för lunga, vara
för-sigtig i sitt tal, iakttaga tystnad. (Ordspr.) T.
för lunga slår väl både gamla och unga, man
bör akta sig att tala för mycket. Man kan ej
se någon längre än lill länderna, man kan ej
läsa i någon menniskas inre. — 2) Framstående,
ofta spetsig del af elt föremål, t. ex. på elt hjul,
en kam, en såg. — Ss. T-f or mig, -lik,-rot,
-röla, -skärfva, -slump.
TANDA, v. a. 4. Förse med tänder (se Tand, t).
lång, med vacker sång, hanens färg röd eller gul,
honans gråbrun eller gulaktig. Corythus
Enu-cleator. Kallas äfv. Svensk Papegoja.
TALLJUD, lål-jüd, n. 5. Ljud, hvarigenom
menniskor uttrycka sina tankar.
TALLMO, m. 2. Med tallskog beväxt slörre
sandfält.
TALLRIK, tållrfck, m. 2. (t. Tellerchen) 4)
Rund skifva af stengods, tenn, porslin m. m.,
hvarpå vid en mållid hvar och cn emollager sin
mat. — 2) Hvad derpå befinnes. Han ål upp
hela l-en. — 3) Tallrikarne, vid den så kallade
Turkiska musiken, kallas elt musikinstrument,
bestående i tvenne slora messingstallrikar, hvilka
slås emot hvarandra. — Ss. T-sformig. [-[Tal-rick.]-] {+[Tal-
rick.]+}
TALLRIKSBRICKA, f. 4. Bricka att sätta
tallrikar på.
TALLRIKSHJUL, n. 6. Ett slags fyrverkeripjes.
TALLRIKSHYLLA, f. 4. Hylla, hvarpå
tallrikar sältas
TALLRIKSLAGARE, m. 5. En, som slår
tallrikarne vid Turkiska musiken.
TALLRIKSLICKARE, m. 5. Se Snyllgäsl.
TALLRIKSTEGE, m. 2. pl. — stegar.
Träställning, hvarpå diskade tallrikar ställas att
af-drypa och torka.
TALLSAF, m. sing. Safven i tall.
TALLSPINNARE, m. 6. En nattfjäril, hvars
larf vistas på tallträd. Bombyx pini.
TALLSTEKEL, m. 2. pl. — steklar. Insekt
af Steklarna, hvars larf lefver på tall. Tentbrcdo
pini.
TALLSTRUNT, m. 2. 4) Ungt vårskott af
tallen. — 2) (i sing.. kollekt.) Mängd af sådana.
TALLSTRUNTSÖL, n. sing. Öl med tillsats
af tallstrunt i vörten.
TALLTRAST, m. 2. Se Sångtrast.
TALLTRÄD, n. 5. Se Tall.
TALLÖRT, f. 3. örten Monolropa
Hypopi-thys, med gula blommor. Kallas äfv. Lungört.
TALLÖS, lål-10’s, a. 2. Oräknelig, otalig.
TALMAN, m. 5. pl. — män. Den, som för
ordet i cn rådplägandc församling eller vid en
beskickning. T. i bondeståndet.
TALMANSSTOL, m. 2. Stol eller tribun för
talmän i cn rådplägande församling.
TALMUD, tållmudd, m. sing. (Thalmud,
hebreiskt ord, som betyder: Lära) Samling af
judiska traditioner och lagar, hvilken för de nyare
Judarna gäller som religionslag.
TALMUDISK, tallmudissk. a. 2. Innehållen
i Talmud. derifrån hämlad eller dermed
öfverens-slämmande.
TALMUDIST, tallmudi’sst, m. 3. Anhängare
af Talmud.
TALONG, talå’nng, m. 3. (fr. Talon)
Benämning på de, efter gifning i kortspel, öfverblifna
köpkortan.
TALORGAN, tålårrgån, n. o. m. 3. Verktyg
för talet.
TALRIK. tålri’k, a. 2. Son^ utgör ett stort
antal. T. trupp, armé.
TALRIKHET. f. 3. Slort antal.
TALRÖR, n. 5. Se Språkrör.
TALSAM, a. 2. Se Språksam.
TALSAMHET. f. 3. Se Språksamhet.
TALTRÄNGD, a. 2. Mycket begärlig att tala.
TALTRÄNGDHET, f. 3. Stark begärlighet
att tala.
TALÄMNE, n. 4. Se Samtalsämne.
TALÖFNING, f. 2. Öfniog alt hålla tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
