Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Talan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAL
hög ton, högdraget, stolt. T. till ens bästa. T.
i en sak, i ell ämne, angående en sak &c.
T. i spelet, under det man spelar. (Fam.) T. i
vädret, se Väder. Alt t. med profeten, enligt
profetens sätt att uttrycka sig. (Fig.) T. med
ögonen, genom tecken, yttra sina tankar med&c.
T. emot erfarenheten, yttra tankar, som stå i
strid med erfarenheten. T. emot, motsäga. (Fig.)
Del l-r emot, för honom, vittnar på ett
ogynnsamt sätt emot, på ett fördelaktigt sätt för
honom. Hans uppriktighet l-r för honom, väcker
god tanka om honom. T. efter någon, såsom
man förut hört af någon. T. för en, till ens
förmån, t. ex.: T. för mig hos honom. T. öm. se
Omlala. T. på, tadla, klandra. T. ut, se
Uttala; äfv. sluta att tala; äfv. framföra, hvad man
har att säga. — Syn. Orda. — 5) Samtala. T.
med ell. vid någon om en sak. De t-de om
vädret, om affärer, om krig. Låt oss t. om
något annat. Vi kommo alt 1. om... Läll,
svår all få l. med. (Fam.) Låta t. med sig,
vara medgörlig; taga skäl. Låta l. om sig, gifva
anledning till tal om sin person. T. ul, sluta
att samtala. — 4) Hålla tal. T. offentligt, till
folkel. Han har gåfvan all t. väl. T. öfver
ell ämne. T. för någon, i ens ställe. T. för
någon vid domstolen, till ens försvar. T. i en
sak, föra ens talan vid domstol. T. ut, sluta sitt
tal. — 5) (fig.) Vara uttrycksfull. Hans blick
l-r. — T-8, v. dep. T. vi d, samtala med
hvarandra om en sak. Vi skola t. vid om den
saken. — T-nde, part. akt. Införa t., se Införa.
(Fam.) En t. lunga, säges om den, som har
mycken lätthet alt (ala. — Adjektivt betyder T.
äfv. det samma som Uttrycksfull, t. ex.: En l.
scen. T. ålbörder, blickar, miner. — Brukas
äfv. substantivt, t. ex.: En af de t. —
Talande, n. 4.
TALAN, s. f. sing. indef. Talande för sig
sjelf eller för andra, isynn. vid domstol. Rättighet
alt vid domstol göra sina anspråk gällande mot
eller tilltala någon. Föra ens l., utföra ens sak,
tala för honom. Föra l. för, emot någon.
Försvara sin l. Nedlägga sin l. Förlora,
för-silla sin l. Förlorad l. Dömas sin l.förluslig.
Vid förlust af sin l. Ni har ingen l., inga
anspråk, ingen rätt att yttra er, intet att säga.
TALANG, talänng, m. 3. (lat. Talenlum, grek.
Talanlon, en vigl, äfv. en viss större
penningsumma) i) Utmärkt skicklighet, färdighet, vunnen
genom mer än vanliga naturgåfvor och i förening
med förmågan att skapa nytt af det redan för
handen varande. Hafva stor musikalisk l. —
2) Person med sådan skicklighet. I Stockholm
finnas många musikaliska l-er. [Talent.]
TALANGFULL, a. 2. Som har mycken
talang, många talanger. [Talent -.]
TALAR, - år, m. 3. (af lat. Talaris) Lång
fotsid klädnad.
TALARE, m. B. 1) En, som håller lal. T-en
vann myckel bifall. — 2) En, som förstår alt
hålla lal. Han är ingen t.
TALARESTOL, m. 2. Tribun, ställning för
talare.
TALEGÅFVA, f. 1. Lätthet att tala, att
uttrycka sig. Han har god l. — Äfv. Talgåfva.
TALEKONST, TALÉMAN, se Talkonst,
Talman.
TALENT, talä’nnt, m. 5. (lat. Talenlum, grek.
Talanlon) Ett visst högre penningvärde hos
Grekerna. Se f. ö. Talang.
TALESÄTT, n. 5. Sätt att tala, att uttrycka
n.
TAL 521
sig. Eget l. Svenskl, engelskt t. — Syn.
Orda-sätt. [Talsätt.]
TALFÖR, a. 2. (fam.) Som har lätthet att tala.
— Syn. Pratsam.
TALFÖRHET, f. 3. (fam.) Se Talegåfva.
Mycken l. — Syn. Pratsamhet.
TALFÖRMÅGA, f. i. Se Språkförmåga.
TALG, lållj, m. sing. Det i vanlig
temperatur fasta och temmeligen hårda feltet hos idislande
djur. — Ss. Talgaklig, -fläck, -lik. [Talj.]
TALGA, tallja. v. a. i. Beslryka med talg.
T. néd, smörja ned med talg. — Talgandc, n.4.
iTalja]
TALGKÖRTEL, m. 2. pl. — körtlar, (anat.)
Körtel i örat, som afsöndrar örvax. [Talj —.]
TALGLJUS, n. S. Ljus, stöpt af talg. [Talj-.]
TALGMES. m. 2. Se Talgoxe. [Talj-.]
TALGNING, f. 2. Bestrykning med talg. [Talj-.]
TALGOXE, m. 2. pl. — oxar. Allmänt
bekant fågel af Mes-släglet, som fångas med talg
till lockbete. Parus major. [Talj —.]
TALGJG, lålljigg, a. 2. Bestruken eller
ned-smord med talg, full af talgfläckar. (Fam.) T-a
ögon, dunkla, liksom bestrukna med talg. [Taljig.]
TALGSIL, m. 2. Sil, hvarigenom smält talg
silas. [Talj -.]
TALGSYRA, f. sing. (kem.) Elt slags fet syra
i talg. Kallas äfv. Slearinsyra. [Talj —.]
TALGSYRELJUS, n. 6. Se Stearinljus.
[Talj -.]
TALGTRÄD, n. B. Ett trädslag i Kina, med
bär, hvilka, kokade, gifva ett slags talg lill ljus
m. m. Crolon sebiferum. [Talj -.]
TALGÖGD, a. 2. (fam.) Som har talgiga ögon.
[Talj -.]
TALISMAN, talissman, m. 3. (af grek.
Te-lesma, från arab. Tilsem, knut, som upplöser
alla slags trollknular) Enligt ösierländningarncs
vidskepelse, elt föremål rned inneboende trollkraft,
som skyddar emot andra trollerier, eller lill och
med förlänar någon underbar egenskap, t. ex.
osårbarhet.
TALJ, TALJA, m. fl., se Talg, Talga, Sec.
TALJA, f. 1. (skepp.) Se Block.
TALJA, v. a. i. (sjöt.) Hissa med talja. T.
ån, hala i en taljelöparc. T. in, i stillt väder
sälla en talja på ankartåget eller kellingen, för
alt inhala den lösa bugten af det samma.
TALJELÖPARE, m. 3. (skepp.) Tåget i en
talja.
TALJEREP. n. B. (skepp.) Tåg, som fast
förbinder tvenne jungfrur vid hvarandra.
TALK, lållk, m. sing. En slenart, beslående
af kiseljord och lalkjord. — Ss. Talkarlad.
T.ALKJORD, f. sing. (kem.) Alkalisk jordart,
som innchålles i talk.
TALKONST, lål-kå’nnst, f. sing. Konsten att
tala väl. Vältalighelskonslen. Jfr. Tala, bem. 4.
TALKSKIFFER, m. sing. (mineral.) Talk med
skiffertextur.
TALKSTEN, m. 2. (mineral) Se Talk.
TALL, f. 2. i) Det allmänt bekanta
trädslaget Pinus sylvestris, äfv. kalladt Fur ell. Furu.
Se äfv. Berglall, Gårlall, Jältelall, Martall.
Spansk t., se Pinie. Fransk t., en art Tall,
som växer i södra Frankrike. Pinus Pinaster.
Amerikansk l., en art Tall i Nordamerika, med
prydligt ulseende och godt virke. Pinus Strobus.
— 2) Virke, ved af tall. — Ss. T-bark, -barr,
-gren, -kolle, -kåda, -qvisl, -skog,-ved,
•vir k e.
TALLBIT, m. 2. En Sparffågel, 7 till 8 tum
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
