Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tapper ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAP
TAPPER, tåpp’r, a. 2. 4) Som med lugnt
mod och af pligt möter faran. En l. krigare.
HåUa sig l. emot fienden. Brukas någon gång
substantivt, t. ex.: Fdra tappre. — 2) Som röjer
lapperhet. Tappra bedrifter. T. strid. — 3)
(fam. skämtv.) Duglig. En l. dryckeshjelte.
TAPPER HET, f. 3. 4) Lugnt mod i faran,
grundadt på pligtkänsla. Svenskens t. är känd.
— 2) (fam. skämtv.) Hurtighet, dugtigbet.
TAPPERT, adv. 4) Med lapperhet. Strida l.
— 2) (fam. skämtv.) Dugtigt. Gå l. på. Arbeta,
dricka t.
TAPPFIL, m. 2. Ett slags urmakarfil.
TAPPHÅL, n. 3. Hål för en lapp (II, 4).
TAPPIG, a. 2. Som liknar cn lapp (I). T-a
moln, skyar. T. snö, som faller i flockor.
TAPP1GT, adv. (fam.) 4) I slora flockor. —
2) I små partier, gruppvis: skoftals; styckevis.
TAPPMASK, m. 2. Se Jordloppa.
TAPPNING, f. 2. Handlingen, då man tappar
(se Tappa. I).
TAPPRUNNEN, a. 2. neutr. — el. (Jltappad.
En l. tunna.
TAPPSK1FVA, f. 4. (artil.) Skifva, hvarmed
en kanontapp till förstärkning omgifves.
TAPPSKRUF, m. 2. pl. — skrufvar. Skruf
på en låstapp.
TAPPSTYCKE, n. 4. (artil.) Den delen af en
skjutmaskin, hvarpå tapparnc sitla.
TAPPSÖM, rn. 2. pl. — sömmar. Ett slags
kirurgisk söm.
TAPPTALS ell. TAPPVIS, adv. 1) I lappar.
— 2) (fam.) Se Tappigl.
TAPT, förkorladi af Tappadt. (Fam.) Ge l.,
ge vunnet.
TAPTO, tapplö, n. 4. Tecken med trumma
eller irumpel för trupper, atl gå lill hvila.
TARA, tåra, f. 4. (arab. Toraha; handelsl.)
Viglen af kärl, omslag m. m., hvaruli en vara
transporteras. Jfr. Netto.
TARANTEL, tarånnCI, m. 2. pl. larantlar.
En giftig spindel i de varma länderna, röd med
trekantiga svarta fläckar. Lycosa Tarantula.
TARF, n. oböjl. i sing.; pl. larfvor. Behof,
nödtorft. Efter hvars och ens l. Bikels l-vor.
Göra sill 1., förrätta sitt naturbehof.
TARFLIG. a. 2. 4) Som inskränker sig lill
det nödtorftiga. T. menniska, hustru. T. i mal
och dryck, i kläder. — 2) Måttlig, nödtorftig.
En 1. måltid. Ha sin l-a utkomst, bergning.
TARFLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
tarflig.
TARFLIGT, adv. På ett tarfligt sätt, med
tarflighet.
TARFVA, v. a. 4. Behöfvo. Del l-r bevis.
— T-s, n. d. Behöfvas. Del l. inga vidare bevis.
TARFVOR. se Tarf.
TARIFF, - i’fl, m. 3. (fr. Tarif, af arab. Ara fa)
Varulista, prislista; laxa på afgifier.
TARM, lårrmm, m. 2. Inelfva hos menniskor
och djur i form af en kanal, hvarigenom födan
passerar, bestående af flera hinnor, af hvilka den
innersta är en slemhinna. Smala t-en, den som
börjar vid magen. Se f. ö. Tom-, Krum-, Blind-,
Kolik-, Änd-, Tolflumslarm.
TARM BEN. n. 3. Se Böflben.
TARMBRÅCK, n. 3. Det slags bråck, då tar*
marne utträdt ur sitt rätta läge.
TARMFEBER, m. 2. pl. — febrar. Se Gaslrisk
feber.
TARMGIKT, m. sing. Gammalt ord för
Tarmvred.
TAS 695
TARMGROP, f. 2. (anal.) Urgröpningen på
höftbenet.
TARMHINNA, f. 4. Hvarje af de hinnor, af
hvilka larmarne beslå.
TARMINFLAMMATION, ––Ischön, f. 3.
(med.) Inflammation i tarmarna.
TARMKANAL, - -ål, m. 3. Den af samtliga
tarmarna beslående kanal, dit födan passerar ifrån
magen, för att uppblandas med gallan och
mag-körtelsaften.
TARMKÄX, n. 5. En egen fetlhinna, som
utomkring sammanhåller tarmarna i deras
stadgade läge. Kallas Äfv. Krös.
TARMLÖS, a. 2. Ulan tarmar. T-a kallas
andra Ordningen af Inleslinalmaskarna.
TARMMASK, m. 2. Mask i tarmarna.
TARMSLEM, n. sing. Det slem, som
innantill bekläder tarmarna.
TARMSTRÄNG, m. 2. Sträng, förfärdigad af
tarmar.
TARMSÄCK, m. 2. Se Bukhinna.
TARMVRED, n. 3. Dödlig sjukdom, då
tar-marne knutit sig, så atl födan stockas och
ex-kremenlerna slutligen uttränga genom munnen.
TAROCK. tarå’ck, n. sing. oböjl. eller
TAROCKSPEL, larå‘ckspél, n. sing. (Ilal. Ta»
rocchi) Elt slags sällskapsspel, hvariill brukas ett
eget slags kort, kallade Tar ock s kor l. [Taroc.]
TARTAN, tarrlån, n. sing. Elt slags
mångfär-gadl, rutigt, skottskt ylletyg. — S. m. 3. Kappa
deraf.
TARTAN, larrtån, m. 3. (ilal. Tartana) Ett
slags odäckadl fartyg, som brukas på Medelhafvet.
TARTAREN, tarrlåränn, m. sing. dcf. (grek.
Tartaros) Afgrunden, underjorden.
TARTUFF, tarrlyff, m. 3. (fr. Tarlufe,
huf-vudpersonagen i Molières komedi rned samma titel)
Skenhelgon, hycklare.
TASKA, f. 4. (föråldr.) VÄska, ficka. Spela
ur l-n, göra taskspelarkonster. — Taskorna,
pl. def. (lågt) Pungarne (se Pung, 3).
TASKBOK, f. 3. pl. — böcker. Lilen
flck-bok, vanligtvis af saflian, att deri förvara
sedelmynt, vigtiga papper o. s. v.
TASKER, tåssk’r, m. sing. (pop.) Lumpen karl,
slarfver.
TASK1G,a.2. (pop.) Slarfvig. — Taskighel,
f. 3. — Taskigt, adv.
TASKKRÄFTA, f. 4. En art Krabba. Cancer
Pagurus.
TASKLÅS, n. 5. Se Hänglås.
TASKSPELARE, m. 3. En, som gör
task-spelarkonsler.
Anm. Taskspelarne buro fordom sill tillbehör
i en väska (latka): deraf namnet.
TASKSPELARKONST, f. 3. Konststycke, som
synes gränsa till det omöjliga, och utföres genom
en inöfvad, ovanlig fingerfärdighet eller med
särskilta apparater.
TASKSPELERI, n. 3. 4) En taskspelares
konst, yrke; utförande af taskspelarkonster. — 1)
(fig.) Fint bedrägeri.
TASS, m. 2. (fr. Tasse) Tekopp. En t. te.
TASS. m. 2. 4) Fot. Sflges endast i fråga
om vissa djur, såsom lejon, björn, varg, hund,
katt. Ge vackra t-en. säges om kattor och
hundar, då de äro inöfvade alt lägga tassen f handen
på den, som dertil) anmanar dem. — 2) (fam.
skämtv.) Liten hand.
TASSA, v. n. 4. (fam.) 4) Krafsa med tassen.
T. till, ge ett slag med tassen. — 2) Gå med
sakta steg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
