Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Teckenlära ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEC
TEK
elakt t. för honom. — Syn. Förebud, Omen,
Liknelse, Spår. — 4) Se Sinnebild. — 3) Se
Himmelslecken. Solen dr i kräftans t. — 6)
Se Järlecken. T. och under. T. i sol och
måne. — 7) Se Lufttecken.
TECKENLÄRA, f. 4. Läran om tecken ocb
deras betydelse.
TECKENSPRÅK, n. 3. Sättet alt meddela
andra sina tankar genom yttre tecken.
TECKENTYDARE, m. 3. (bibi.) En. som
befattar sig med teckcntyderi.
TECKENTYDERI, n. 3. (bibi.) Den föregifna
konsten att förklara betydelsen af inträffande
jär-tccken.
TECKNA, v. a. 4. 4) Åsatta tecken, märke.
Vara l-d med ett eldsmärke i pannan. — Syn.
Märka. — 2) Skrifva, anteckna. T. sitt namn
under elt kontrakt. Han l-de 1000 r:dr,
antecknade sig för <5ec. T. under, upp, se
Underteckna. Uppteckna. — 3) Ulan mätning, till
konturerna afbilda synliga föremål, sådana som de
visa sig för ögat. Hunden är väl l-d. T. åf,
se Afleckna. T. fö’r, genom exempel visa någon,
buru han skall teckna. T. ut, teckna utkast lill.
— V. n. 4) Göra, gifva tecken. Han l-de åt
mig, all jag skulle silla ned. — 2) Samtala
genom tecken. De l-de med hvarandra. — T.
sig, v. r. 4) Påskrifva sitt namn. Han l-de
sig på listan för 100 r:dr. — 2) Framställa sig
likt en teckning. Slollel l-de sig mörkt emot
nallhimmelen. — T-d, part. pass. Säges
adjek-livt om djur, med afseende på del mer eller
mindre symmetriska och vackra i utseendet, som
fläckarna på deras bud förete. Väl t. hund.
[Tekna.]
TECKNANDE, n. 4. Handlingen, då man
tecknar. Se Teckna, v. a. o. n., alla bem. [Tekn —.]
TECKNARE, m. 3. En, som tecknar. [-[Tek-nare.]-] {+[Tek-
nare.]+}
TECKNATYDARE, se Teckenlydare. [Tek —.]
TECKNING, f. 2. 4) Se Tecknande. — 2)
Något tecknadt, ritadt; ritning. [Tekning.]
TECKNINGSKONST, f. 3. Konsten alt teckna.
Se Teckna, v. a. 3.
TE DEUM, tedèumm. (Lalinska ord, som
betyda: Dig, Gud.) Lofsången i psalmboken: O
Gud. vi lofve dig!
TEDIÖS, - - ö’s, a. 2. (lat. Tædiosus) Ledsam,
tråkig.
TEDOSA, f. 4. Dosa alt förvara le (2) uti.
TEDRYCK, m. 3. Se Te, 3.
TEFAT, n. 3. Litet fat, hvarpå en tekopp
ställes, vid servering.
TEG, m. 2. Litet åkerslycke. Åkrar, som
ligga 1. om l., gränsa intill eller skjuta in i
hvarandra.
TEGEL, tég’l. n. 3. (lat. Tegula) 4) Formadt
stycke af knådad lera, soltorkadt eller brändt, som
begagnas till murning eller taktäckning. Se f. ö.
Murtegel, Taktegel. Bygga, täcka med t. Måla
rappa likt l. Slå l., förfärdiga sådant. — 2)
(i sing., kollektivt) Mängd af sådana stycken. —
Ss. T-f or mig, -färg, -färgad, -handel,
-handlare, -lik, -mur, -tillverkning.
TEGELBRUK, tèg’lbrük, n. 5. Inrättning,
ställe, der tegel slås.
TEGELBRÄNNARE, m. 3. Arbetare vid ell
tegelbruk, hvilken bränner tegel.
TEGELBRÄNNERI. n. 3. Ställe, der tegel
brännes.
TEGELFORM, m. 2. Form för lera, som
•kall brännas till tegel.
527
TEGELGRUS, n. sing. Fint sönderkrossadt
tegel.
TEGELJORD, f. sing. Se Tegellera.
TEGELLADA, f. 4. Torklada för tegel.
TEGELLAGD, a. 2. (bot.) T-a kallas blad,
när de sitta så, att nedra bladet mer eller
mindre beläcker det närmast Öfver varande bladet.
TEGELLERA, f. 4. Lera, som begagnas för
tegeltillverkning.
TEGELMJÖL, n. sing. Pulveriseradt tegel.
TEGELOLJA, f. 4. Blandning af någon fet
olja med tegelmjöl.
TEGELPANNA, f. 4. Se Takpanna.
TEGELRÖK, m. 2. Rök ifrån legelugnar.
TEGELSLAGARE, m. 3. En, som tillverkar
tegel.
TEGELSTEN, m. 2. 4) Se Murslen. — 2)
Stycke af en mursten eller tegelpanna.
TEGELTAK, n. 5. Tak, belagdt med tegel.
TEGELTÄCKARE, m. 5. En, som lägger
tegeltak.
TEGELTÄCKNING’, f. 2. Taks beläggning
med tegel.
TEGELUGN, m. 2. Ugn, hvari tegel brännes.
TEGELVÄGG, f. 2. Vägg af murtegel.
TEGSKIFTE, n. 4. Åkerjords fördelning i
tegar. Ligga i l., teg om teg.
TEISM, m. sing. (grek.) Tron på en Gud. —
Äfv. Theism.
TEIST, - fsst, m. 3. Den. som iror på en
Gud. — Molsals: Ateist. — Äfv. Theisl.
TEKA, v. n. 4. Kasta om, hvem som skall
slå först (i kägelspel o. s. v.).
TEKANISTER, lèkani’sst’r, m. 2. Inuti
bly-fodrad tedosa.
TEKANNA, f. 4. Kanna af silfver, tenn,
porslin, skiffer, lera o. s. v., bvaruli kokt te uppslås,
när det skall serveras.
TEKISTA, f. 4. Kista, hvari te försändea
ifrån Kina.
TEK1TTEL, m. 2. pl. — killiar. Större
le-panna.
TEKNIK, lcckni’k, f. sing. (af grek. Technä,
konst) 4) Läran, huru en konst skall
regelmes-sigt utöfvas. Konstlära. — 2) Konstspråk.
[Tech-nik, Tecknik.]
TEKNISK, técknissk, a. 2. 4) Som tillhör
eller har afseende på konstläran; hörande till del
mekaniska af konsten, konstmessig. T.
färdighet. — 2) Som tillhör konslspråket. T-a
termer, konstord. [Technisk, Tecknisk.)
TEKNOLOG, tecknålå’g, m. 3. En, som
studerat teknologien, eller utgifvit skrifter i dit
hörande ämnen. [Tech —, Tcckn —.]
TEKNOLOGI, lecknålåjf, f. 3. (grek.) 4)
Vetenskapen om slöjderna. Allmän l., som är
gemensam för alla slöjder. Särskilt t., som
innefattar grunderna för någon viss bestämd slöjd.
Mekanisk l., innefattande de slöjdyrken, hvilkas
råämnen lill sin förädling endast fordra
mekanisk bearbetning. Kemisk l., den, der kemisk
behandling är egentliga medlet. — 2) Afhandling.
lärobok i denna vetenskap. [Techn —, Teckn —.]
TEKNOLOGISK, tècknålåjissk, a. 2. Som
angår teknologien, slöjderna. [Techn—. Teckn—.]
TEKOPP, m. 2. Sådan slags kopp, som
brukas alt servera le uti.
TEKRINGLA, f. 4. Kringla, bakad lill
dopp-ning uti te.
TEKTONIK, täcktoni k, f. sing. (grek.) 4)
Konsten att arbeta i trä; limmermansyrket. —
2) Konsten att på trä anbringa snidverk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
