Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tekträd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528 TER
sirater, samt inlägga dem med guld, silfver,
elfenben, o. s. v. — 3) Konsten att på metallpjeser
anbringa bildverk.
TEKTRÄD, n. 8. Elt trädslag i Oslindien
och på Söderhafsöarna, hvars virke är eflersökt
till skeppsbyggnad. Teclona grandis.
TEKÖK, téljök, n. 8. Kärl, hvarpå kokt te
hålles varmt.
TELEGRAF, –af, m. 3. (grek.) En på något
högt ställe uppsatt maskin, förmedelst hvilken
man genom vissa öfverenskomna tecken, som
upprepas vid flera mellanstationer, försedda med
dylika maskiner, kan till en aflägsen ort på ganska
kort lid Öfverbringa underrättelser. Elektrisk t.,
förmedelst en elektrisk tråd. — Ss. T-signal.
[— graph.]
TELEGRAFERA, v. a. o. n. 4. Genom
telegraf meddela underrättelser. [— graph —.]
TELEGRAFI.–––––-fl’, f. 3. Konsten att
inrätta och använda telegrafer. [— phi.]
TELEGRAFISK, a. 2. 4) Som har afseende
på telegrafer eller konsten atl telegrafera. — 2)
Som erhålles genom telegraf. T. nyhet, [-graph-.]
TELEGRAFSKRIFT, - - gråfskri ffl, f. 3.
Telegrafiska tecken, använda såsom skrift.
TELEGRAFVÄG, - - åfvä’g, m. På t., genom
telegrafering.
TELEOLOGI, teleålåji’, f. 3. (grek.) Läran om
ändamål i naturen.
TELESKOP, –skå’p, n. 3. o. 8. (grek.)
Synglas, hvarmedelsl man betraktar aflägsna föremål
på himmelcn eller på jorden. [Telescop.]
TELESKOPISK, - - skå pissk. a. 2. Som göres
med teleskop eller endast dermed kan ses. T-a
observationer. T-a sljernor. [—scop-.J
TELJA, m. fl., se Tälja, <fcc.
TELLERHAMMARE, tä’H’r-håmmare. m. 2.
pl. — hamrar. Ett slags hammare till
bearbetning af bleck.
TELLUR, tällür, m. sing. (af lat. Tellus) En
metall, upptäckt år 1782.
TELLURISK, lällürissk, a. 2. 1) Som har
afseende på jordklotet. — 2) (kem.) Som
innehåller beståndsdelar af tellur.
TELLUS, tä’lluss, f. sing. (latinskt ord)
Jordklotet, jorden.
TELN. m. 2. Telnar kallas de lösa eller
fasta banden uppvid eller nedvid på nät eller not.
TELNING, m. 2. Skott ifrån roten af ett
träd. Skjula l-ar.
TEMA, téma, n. pl. tcmala. (grek.) 4)
Huf-vudämnet, grundtanken för elt lal, en afdelning.
— 2) Uppgift för en öfversätlning till öfning vid
läroverk. — 3) Hufvudsals eller grundtanke i ell
tonstycke.
TEMERÄR, –är, a. 2. (lat. Temerarius)
Förmäten, öfverdådig.
TEMERITET,––––––ét. f. 5. Förmätenhel.
TEMLIG, TEMLIGEN, se Temmelig,
Tcm-meligen.
TEMMELIG, a. 2. (af gamla verbet Teerna,
anstå, passa) Någorlunda stor, god ell. bra; skälig,
hjelplig, försvarlig, bra nog. [Tim —
TEMMELIGEN, adv. Någorlunda, hjelpligl.
T. väl. bra. T. slor. Det går t. an.
TEMPEL, tä’mmp’1, n. 8. (lat. Templum) En
till offentlig gudstjcnst invigd större byggnad.
Hedniskt t. Herrans t., kyrkan. — Ss.
Tempelbyggnad.
TEMPEL, tä’mmp’1, m. 2. pl. templar.
Spän-nare i en klädesväfslol.
TEMPELHERRE, m. 2. (medelt. lal. Templa-
TEN
nui) Medlem af en under korstågen stiftad an*
delig riddarorden (Tempelherrarnes orden), som
i början hade sin boning i närheten af det fordna
judiska templet.
TEMPELORDEN, m. sing. indef.
Tempel-herrarnes orden. Jfr. Tempelherre.
TEMPERAMENT, tämmpcramä’nnt, n. 3. o. 8.
(lat.) Sammanfattningen af de mcnniskans
böjelser, som grunda sig på hennes kropps egna
beskaffenhet och densammas förbindelse med själen.
Skaplynne. — Sä. T-sfel.
TEMPERATUR, tämmperaly’r, m. 3. (lat.) 4)
En kropps kännbara värme, eller den styrka,
hvarmed dess värme yttrar sig. Värmegrad. Hög,
låg t. — 2) (i musik) Tonhöjdernas förhållande
till hvarandra i afseende på den afvikning i
tonernas fullkomliga renbet, som vid stämning är
nödvändig att iakttaga.
TEMPERERA, tämmperèra, v. a. 4. (lat.
Tem-pcrare) Mildra, sakta, lindra. — T-d, part. pass.
Brukas adjektivt om luftstrecken, och betyder
då: Lagom varm. T-e zonen. Ell l-l klimat.
TEMPO. tä’mmpo, n. (italienskt ord af lat.
Tcmpus, lid) 4) (i musik) Tidsmått eller den
olika grad af hastighet, hvarmed ell musikstycke
utföres. Har i pl. lempi. — 2) (vid exercis m. m.)
Handgrepp. Har i pl. tempo.
TEMPOREL, tämmpoiä ll, a. 2. (lat.
Tempo-ralis) Timlig. verldslig.
TEMPORISERA, tämmporisèra, v. n. 4. Draga
ut på liden.
TEMPORÄR, tämmporär, a. 2. (lat.
Tem-porarius) För en tid blott fortvarande,
tillfällig.
TEMPUS, tä’mmpuss. n. pl. lempora. (latinski
ord, som belyder Tid) Elt verbs form i afseende
på tidsbegreppet.
TEN (e långt), m. 2. Helt smal släng af
metall.
TENAKEL, tenåk’1, n. B. (af lat. Tenere, hålla)
4) (boktr.) Inrättning, hvarmedelst en sättare har
manuskriptet fäsladt vid kasten. — 2) (apotek.)
Ram till linneduk vid silningar.
TENALJ, -ällj, m. 3. (fr. Tenaille)
Befästningsverk, bestående af två faser, som formera
ingående vinkel emot fältet och tjena atl beläcka
cn kurlin. Tångverk.
TENDENS, tänndä’nns, m. 3. (fr. Tendance,
af lat. Tendere, syfta) 4) Riktning, syftning. —
2) Böjelse.
TENDENSROMAN, lännda nnsroman, m. 3.
Se Afsiglsroman.
TENHAMMARE, m. 2. pl. — hamrar. Ett
slags hammare, hvarmcd ämnen till sianniol
utsträckas.
TENLIKA, lènnlicka, f. 4. Ell eget slags
spik med stora runda, kullriga hufvuden, som
begagnas att faslsälla skinn- och kiädes-öfverdrag
på möbler och åkdon.
TENN, n. sing. 4) Allmänt bekant metall
med silfverhvit färg, ganska mjuk och smidig,
smäller lätt i eld och förenar sig lätt med syre.
Stop af t. — 2) (i dagligt tal) Samteliga saker
af denna metall, sorn någon har i sitt hus, eller
hvilka på en gång försäljas, o. s. v. — Ss.
Tenn-blandad. -dosa, -fal. -grufva, -hall,
-hallig, -kanna, -kärl, -malm,-panna,
-plåt, -sked, -lacka, - tallrik.
TENNASKA, f. sing. Tennoxid.
TENNBLAD, n. 8. Se Sianniol.
TENNFIL, m. 2. Ett slags grof, flat fil,
hvarmcd tenn, bly och ziok bearbetas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
