Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tiggaraktig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIG
af någon. T. sill bröd, lefva af liggcri. T.
ihop, samla genom liggeri. (Ordspr.) Bättre t.
än stjäla. T. sig fram, hjclpa sig fram genom
liggcri. — Syn. Bcttla. — 2) (fam.) ödmjukt och
enträget bedja. T. något af en. T. en om
något. Jag ligger och ber derom. T. om nåd.
T. sig ifrån, genom ödmjuka böner utverka, att
man slipper ifrån något. T- sig in, genom
enträgna böner skaffa sig inträde. T. sig lill,
genom ödmjuka böner erhålla, utverka. — Tigg
ande, n. 4.
TIGGARAKTIG, a. 2. Sorn liknar tiggare eller
deras sätt, skick, väsende. —Tiggaraklighet,
f. 3. — Ti g g a r a kli g t, adv.
TIGGARBREF, n. 5. Bref, hvari man ligger
om något.
TIGGARE, m. 5. - ERSKA, f. 4. 4) En, som
går omkring och ligger. — Syn. Bettlare. — 2)
(fam.) a) Fattig stackare. — b) En, som ständigt
faller besvärlig med sina tiggerier. — Ss.
Tiggarbarn, -flicka, -folk, -följe, -gosse,
-gumma, -koja, -käring, -lik, -pack,
-p a ll or, -pojke, -pås e.- siar fv or,-trasor.
TIGGAR FOG DE, m. 2. pl. — fogdar.
Person, hvars åliggande är att ha uppsigt öfver
tiggare och tillse, att de ej få stryka omkring på
galor och vägar.
TIGGARHÖGFÄRD, f. sing. Det slags
löjliga högfärd, som stundom anträffas hos tiggare
och fattiga.
TIGGARMUNK, m. 2. Se Franciskaner.
TIGGARORDEN, m. 2. Se
Franciskaner-orden.
TIGGARSKRIFT, f. 3. Skrift, hvaruti en
tiggare eller fattig person anropar någon enskilts
eller allmänhetens gifmildhet.
TIGGARSTAF, m. 2. pl. — slafvar. Slaf,
som en tiggare bär i handen. (Fig.) Bringa lill
t-ven, lill fattigdom. Taga till t-ven, börja att
ligga.
TIGGARVIS. På t., såsom tiggare pläga.
TIGGERI, n. 3. Tiggande. Lefva af t.
TIGGERSKA, se Tiggare.
TIGNARMAN.ti nngnarrmånn, m.B.pl. — män.
(af Tigna, vörda, ära) Tignarmän kallades i
forntiden de, som innehade någon högre värdighet i
rikets tjensl.
TIGNARNAMN, ifnngnarrnämmn, n. 5. (ford.)
Värdighelsnamn, titel.
TIGRERA. v. a. 4. Färga till likhet med en
tigerhud. — T-d, part. pass. Brukas adjektivt
och betvder: Fläckig som en tiger. T. häst.
TIGRINNA, f. 4. 4) Tigerhona. - 2) (fig.)
Omenskligl grvm qvinna.
TIK. f. 2. ’ Hynda.
TILJA, tfllja, f. 4. (af Tälja) Golfplanka.
T1LJERÄTT, adv. (fam.) Rätt fram utåt en
tilja. Han var så full, all han kunde ej gå t.
TILL, prcp. Betecknar: 4) (i allm.) Rörelse,
som har något visst mål, vare sig ställe eller
person. Gå l. fönstret, t. sängen, l. sjön. Fara
t. staden. Besa l. Bom. Vägen, resan l.
Stockholm. Jag följde honom ända t. hemmet. Slå,
kasta l. marken. Kom l. mig. Skynda t. henne.
Trycka någon l. sill bröst. — Utbildas för denna
bem. ofta med genil. indef., men afser då en
rörelse, som åsyftar ett förblifvande på det ställe,
dit rörelsen sker. Man säger sålunda: Gå l.
bords, l. sängs, för alt spisa, hvila. Gå l.
bordet, t. sängen, betecknar blotta rörelsen, utan
något särskilt syfte. Löpa t. skogs. Gå t. sjös.
— 2) Begränsning för en utsträckning, cn rymd.
TIL 533
Bys sland sträcker sig ifrån Ishafvct t. Svarta
hafvel. Från vester t. öster. Från solens
uppgång l. dess nedgång. Från himmelen l,
jorden. Vattnet räckte honom l. knäel — 3)
Begränsning i tid. T. år 1856. Från jul t.
nyåret. Dröj dermed t. aftonen. Lefva l. en
hög ålder. Tjugu minuter l. åtta, öfver sju.
Frän dag l. dag, med hvar dag. — 4) Riktning,
mål. Tala, skrifva l. någon. Hvad sade han
l. dig? Skrifva l. en ort. Vända sig l. någon.
Hennes ögon voro vända l. mig. Vänd det t.
mig, åt mig. Ställa, adressera sill tal, ell bref
t. någon. Brefvel är l. mig, släldl, adresseradt
till mig. Jag har en bön l. er, en bön alt göra
er. — 5) (i vissa uttryck, helst utbildndt med
genitiv) Stället, platsen, rymden, der något
föregår. någon vistas, o. s. v. T. sjös, på sjön eller
i något afslånd från land. T. lands och sjös.
Ligga t. sängs. — 6) Beskaffenhet, sätt,
hänseende. Angendm t. smaken. Tidigt man, t.
seder och t. sinne. Sjuk t. kropp och själ.
Känna någon blott t. namnet. Ell barn l.
förståndet. Lång l. växten. Läkare t. yrkel.
Skilda t. intressen. LAkna någon l. skapnaden.
— Syn. I anseende lill. — 7) Tillhörighet.
(Ut-tryckcs i latinet med genitiv.) Lättjan är moder
l. alla laster. Foten t. ell bord. Fadren t.
denna flicka. Förfallaren l. ell arbele. — 8)
Öfverlemnande, lillcgnande. Lemna ell kort l.
någon. Dedicera ell arbete I. en vän. — 9)
öfvergång, förflyttande till ell nytt tillstånd.
Förvandla någon l. ell djur. Blifva l sten. Kröna
t. konung. Välja l. biskop. Öfvergå från
nyfikenhet t. beundran. Koka t. gröt, så att det
blifver gröt. Arbcla t. deg. — 40) Ändamål,
afsigt. Födas l. lycka. Lända l. nytta. En
dygd ig vandel leder l. sällhel. Papper t.
skrif-ning. Tyg l. en klädning. T. förklaring
öfver. Hvad tjenar del l? Det tjenar l. alt
öfvcrlyga honom. — 44) Föremål, ämne.
Kärleken l. friheten. Bäll t. lif, l. heder.
Skicklig, duglig t. en sak. Tillstånd t. jagl. —
42) Uttrycker att man vinner, bekommer, ådrager
sig något. Arbeta sig l. penningar. Läsa sig
l. en sjukdom. Gå sig l. fot skaf. — 43) Till
brukas att förbinda ett substantiv med ett annat,
då det ena genom apposition tillägges såsom
predikat. En lymmel l. karl, en lymmelaktig karl.
En krona t. vän, cn förträfflig vän. Han har
ell nöl l. dräng, en nölaklig dräng. — 44)
Förekommer i vissa uttryck och talesätt, som ej gerna
låta föra sig till någon af föregående bemärkelser.
Sälta ord l. musik, skrifva ord att sjungas på
en viss melodi. Göra l. viljes, se Vilje. Falla
l. fota, se Fot. Gå t. sill arbete, åter börja
dermed. T. salu, all försäljas. T. skiftes, se
Skifle, T. fots, gående. Så t. sägan des, se
Säga. Gifva l. känna, se Tillkännagifva. —
45) Har emellan tvenne räkneord samma
betydelse som: Eller. Tre l. [yra. — T. och med,
prep. Betecknar, alt en tidrymd sträcker sig lill
någon viss uppgifven tidsafdelning eller lidpunkt och
äfven såsom gräns inbegriper denna. Från
Söndagen t. och med Onsdagen fick han ej smaka en
bil mal. T. och med detta året. — Brukas äfven
som konjunklion, i samma mening som: Äfven,
ja äfven, hvad mer är. Han vet t. och med del.
T. och med barn veta det. — Till, adv.
Betecknar: 4) Tillägg, påökning. Dricka ell glas t.
Jag har en t. I dag ålla dar t., åtta dagar
härefter. (Fam.) Del gör hvarken l. eller ifrån,
bar intet alt betyda. — 2) Stängning, tillslutning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
