Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tillbära ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIL
।
TILLBÄR A, v. impers. 3. (böjes som Bära)
Se Bära Wll. Sd har det lillburil.
T1LLBÖJA, v. a. 2. Böja intill. — Äfv. Böja
till. — T i ll böj an de, n. 4.
TILLBÖRA, v. impers. 2. (Brukas blott i pres.
indik. sing. Tillbör; sup. Tillborl, samt i inön.)
4) Åligga som pligt, vara skyldighet. Del tillbör
mig att vaka öfver honom. — Syn. Tillkomma,
Tillhöra. — 2) Som tillbör ell. som sig tillbör,
såsom det bör vara. — Syn. Vederböra.
TILLBÖRLIG, a. 2. Som tillbör. Visa
någon l. ära. Gifva en sin l-a andel. Det är
l-l, all ..., behörigt, i sin ordning, att... —
Syn. Vederbörlig, Behörig, Skyldig. Passande.
TILLBÖRLIGEN, adv. På elt tillbörligt sätt.
— Syn. Vederbörligen, Behörigen.
TILLBÖRLIGHET. f. 3. Egenskapen att vara
tillbörlig.
TILLBÖRLIGT, adv. Sc Tillbörligen.
TILLDANA, v. a. 4. 1) Dana för elt visst
ändamål, till ett visst bchof. T. goda
presläm-nen. — 2) Dana, skapa, alstra, frambringa. —
T. sig v. r. ell. T-s, v. d. Uppkomma, uppslå.
— Til Ida n a n de, n. 4. o. Til l daning, f. 2.
TILLDELA, v. a. 4. o. 2. Gifva (egenll. till
del ell. lott). T. hvar och en sill. De
förmåner, han l-dclt mig. (Fig.) Lyckan har t-dell
honom myckel. — Tilldelande, n. 4. o.
Tilldelning, f. 2.
T1LLDESS, tilldäss, konj. Till den tiden, då.
Vänta l. del blir vackerl väder.
TILLDRAGA, v. a. 3. (böjes som Draga)
Draga på något, så att det sluter bättre till. T.
kappkragen. — Äfv. Draga ti ll. — T sig, v. r.
4) (lig.) Draga till sig, väcka, förorsaka.
Händelsen tilldrog sig allmän uppmärksamhet. —
2) Hända, ske. Händelsen tilldrog sig för cn
vecka sedan. Del tilldrog sig. att...
TILLDRAGANDE, a. 4. (nytt ord) Som väcker
deltagande, uppmärksamhet, vinner ens tycke.
TILLDRYPA, v. a. 3. (böjes som Drypa)
Droppvis tillblanda.
TILLDÄMMA, v. a. 2. Alldeles dämma. —
Äfv. Dämma till. — Till dä mm an de, n. 4.
TILLDÄMNTNG, f. 2. 4) Fullkomlig dämning.
— 2) (landlbr.) Vattnets uppdämning i diken, på
sumpig jordmån, ulan alt del får svämma öfver.
TILLDÖMA, v. a. 2. 4) (cgentl.) Genom
domslut tillerkänna. Bälten t-dömde honom den
omtvistade jorden. — 2) (i allmänhet) Tillerkänna,
tillegna, tillskrifva. Man l-dömde honom alla
möjliga fel. — T. sig, v. r. Se Tillegna sig.
TILLEGNA, ti llä nngna. v. a. 4. (af Egen) 4)
Göra till ens tillhörighet. Han gjorde allt, för
alt L sin vän dessa fördelar. — 2) Tillskrifva,
tillägga. T. någon en dygd. — 3) Visa en
person offentlig hyllning, genom uttryck af
underdånighet, vördnad, vänskap, aktning, i början af
en bok, o. s. v. T. någon cn bok, ett
musikstycke, o. s. v. — Syn. Dedicera. — T. sig, v. r.
4) Göra till sin tillhörighet (vanligen emot lag
och rätt). T. sig en annans egendom. T. sig
rätt all döma i en sak. — Syn. Tillskansa ell.
Tillvälla sig. — 2) Tillägga sig, tillskrifva sig.
T. sig hedern af någol. [Tillägna.]
TILLEGNAN, ti’llä’nngnann, f. sing. indef.
Skrift, hvarigenom man tillcgnar någon ett
arbete. Jfr. Tillegna, 3. Hans l. är ganska
vacker. — Syn. Tillegnclseskrift, Dedikation.
[Tillägnan.]
TILLEGNANDE, n. 4. Handlingen, då man
tillcgnar. Jfr. Tillegna. [-ägn-,]
TIL 535
TILLEGNELSE, ti’llä’nngnällse, f. 3. Se
Till-egnande. [- ägn —.]
TILLEGNELSESKRIFT, f. 3. Se Tillegnan.
[- ägn —.]
TILLER, 3. pl. De bräder, sorn äro lagda
längs öfver bollncn på en båt och faslspikadc vid
bottenstockarna.
TILLERKÄNNA, li’11–––-och t illär’ l jä’nna,
v. a. 2. 4) Genom dom förklara en sak vara
någon tillhörig. — 2/ (i allmänhet) Tillskrifva,
tillägga. T. någon hedern af ell förelag. T.
ell arbete mycken förljensl. — T. sig. v. r. 4)
Tillvälla sig. — 2) Tillskrifva sig, tillägga sig. —
Tillerkännande, n. 4.
TILLFALLA, v. n. 3. (böjes som Falla) Falla
på ens lott, komma cn till del. Denna egendom
l-ller honom cfler fadrens död. Gödsel har
l-llil honom i arf. Dessa böter t. domaren.
— Äfv. stundom Falla till.
TILLFALLSVINKEL, m. 2. pl. — vinklar.
(sjöt.) Vinkeln emellan cn brassad rå och
riktningen af den i det derunder hängande seglet
verkande vinden.
TILLFISKA SIG, v. r. 4. (fam.) Kapa åt sig;
så begå, alt man erhåller något. Han har t-t
sig ett pastorat.
’ TILLFLYKT, f. 3. 4) Flyende till person,
ställe, för alt undgå något botande ondi. Taga
sin l. till någon, till cn ort. (Fig.) Taga sin
t. till böner, söka räddning genom böner. — 2)
Person, hos hvilken man söker skydd; äfv. ställe,
dit man flyr. Jag söker en t. för hans raseri.
Gud är min t. Klostret blef hennes t. Jemna
t. åt. upptaga i sill skydd. — Ss. T-sort.
TILLFLYTA, v. n. 3. (böjes som Flyta; fig.)
Tillfalla. Hvilken fördel l-ter honom deraf?
TILLFOGA, v. a. 4. 4) Foga till. T. en
losskifva i kanten af ell bord. — Syn. Vidfoga.
— 2) Tillägga. Jag vill blott f. ell ord. — Syn.
Bifoga. — 3) Förorsaka lidande, skada, o. s. v.
T. någon ondt, skada, förlust, en skym/, en
oförrätt.
TILLFREDS, tillfrédds, adv. Nöjd. Brukas
ofta adjektivt. Vara, blifva l. med något. Gifva
sig t., blifva nöjd, låta sig nöja. Ställa t., sc
Tillfredsställa.
TILLFREDSSTÄLLA. lillfreddsslä’lla. v. a. 2.
4) Göra nöjd, förnöja. Han är icke så god all
l. T. sina borgenärer. — Äfv. Ställa tillfreds.
— 2) Lugna. Han var högst orolig, men jag
lyckades slutligen att t. honom. — Oftare Ställa
tillfreds. — 3) (fig.) Förnöja. T. sin hämd,
sina begär, sin hunger. T. sitt samvete, freda
sig för samvetsförebråelser. — T-nde, part. akt.
Brukas ofta adjektivt. T. nyhet. —
Tillfredsställande, n. 4.
TILLFREDSSTÄLLELSE, f. 3. 4)
Tillfredsställande, förnöjande; lugnande. — 2) Del slags
sinnesstämning, som är en följd af uppfyllda
önskningar eller behof. Konungen behagade
förklara honom sin höga t. Vi förnimmc med t.,
all... — Syn. Nöje, Välbehag.
TILLFRISKNA, v. n. 4. Småningom
återvinna helsa och krafter cfler en sjukdom. — Äfv.
Friskna Wll. — Tillfrisknande, n. 4. o.
Tillfriskning, f. 2.
TILLFRYFSA, v. n. 3. (böjes som Frysa)
Betäckas med is. Brukas mest i part. pret.
Tillfrusen; eljest vanligare Frysa Wll. Sjön, ån
är tillfrusen. Marken är tillfrusen, har
hårdnat genom köld. — Tillfrysning, f. 2.
TILLFRÅGA, v. a. 4. Ställa cn fråga till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
